Hallå där…Åsa-Maria Berg Levinsson

Är det dina egna erfarenheter av att vara en minoritet som gjort att du jobbar med frågan?

- Ja, så är det nog. Jag vet vad det innebär att aldrig vara tillräcklig och kanske förstår jag de mekanismerna på ett annat sätt än de flesta andra. Det ger mig empati och en förståelse eftersom jag vet ursprunget till frustrerade känslor.

Vilka utmaningar ser du i arbetet med minoriteter?

- För egen del får jag vara medveten om att jag har min egen ko i diket, som man säger i Finland. Jag måste vara uppmärksam på mina egna känslor så att jag till exempel inte favoriserar sverigefinnar som jag kanske identifierar mig själv med.

- Sedan tycker jag det är problematiskt att minoritetslagen så starkt knyter an till språken. Visst behövs en språkvitalisering, men det är lätt att checka av boxen och till exempel ha en massa program på finska. Men då har vi samtidigt exkluderat majoriteten av sverigefinnar som inte har språket. Och det är det här som gör det så svårt, att vi ska jobba med flera målgrupper inom samma målgrupp.

Du arbetade i sju år som mångspråksbibliotekarie med särskilt fokus på nationella minoriteter på biblioteken i Borås. Hur upplever du att synen på nationella minoriteter har förändrats under dessa år?

- Det har hänt jättemycket. När Kungliga biblioteket fick regeringsuppdraget som rör nationella minoriteter blev det väldigt konkret med resurser det går att hänvisa till. Och resursbiblioteken, vilken grej! Jag hoppas det blir ett permanent uppdrag för det hjälper biblioteksbranschen och i förlängningen även minoriteterna.

- Svensk biblioteksförenings expertnätverk har också gjort att vi har mer genomslag för frågan i biblioteksbranschen.

- Och när den nationella minoritetslagen uppdaterades för några år sedan flyttade vissa delar över till bland annat skollagen och vårdlagen för att det skulle ge mer kraft i de styrdokument man följer. Det tror jag har haft stor betydelse för de förvaltningar på kommunal nivå som jobbar med frågan.

Vad hoppas du förmedla i din nya roll som regional bibliotekskonsulent?

- Kanske mina egna erfarenheter, en förståelse av att det är komplexa och svåra frågor och att det inte finns några patentlösningar. Var och en måste utgå från den egna demografin och egna förutsättningar. Och att man måste låta det ta tid, att skapa förtroende och vänta in. Vi måste tillåta att det är komplext och svårt, och vi måste lyssna på minoriteterna själva.

- Kanske också försöka hitta en förståelse för samspelet mellan det som står i hyllorna och det målgruppen vill ha. Och att även litteratur om nationellaminoriteter ska stå på hyllan med nationella minoriteter så att kommunala tjänstemän kan läsa och få en förståelse. En blandning av till exempel romska maträtter och vetenskaplig litteratur helt enkelt för att ta in olika perspektiv. Både om och på de olika språken.

- Men det viktigaste är att komma från tanken på att man vill göra en insats och bocka av en ruta. Det är viktigt för alla minoritetsgrupper att vi har ett långsiktigt perspektiv och låter det ta tid.

Text: Helen Andersson

Läs om vad som händer på de fem resursbiblioteken här

Läs om den samiska biblioteksbussen Julla Májja här

Läs Mitt biblioteksminne med Elecktra här