Hallå där... Litteraturbanken

Hur har Litterturbanken utvecklats under de 20 år som gått?

- Kärnverksamheten är fortfarande den samma. Det som är annorlunda idag är att vi tänker bredare kring vad verksamheten är till för. Att tillgängliggöra handlar ju också om att folk ska hitta våra resurser och att vår kärnverksamhet ska vara lättare, enklare och mer användarvänlig. Till exempel har vi ingångar redan på startsidan som är speciellt riktade till lärare och bibliotekarier.

I början var det mycket fokus på att digitalisera och lägga ut. Men nu har vi nått en kritisk massa och breddat vårt innehåll så mycket att vi känner att vi också har ett läsfrämjande och kunskapsfrämjande ansvar när det gäller den äldre litteraturen.

På vilket sätt har innehållet breddats?

- Vi har skapat en del underresurser som till exempel Litteraturkartan och en sida riktad till Share Readingverksamhet med texter som är fria att använda.

Det finns också en ljud- och bildsida med egna och andras inläsningar. Framförallt är det mycket dikter, för vi varken ska eller vill konkurrera med ljudbokstjänsterna. För oss handlar det mer om att väcka intresse och nyfikenhet till det här materialet. Och i det sammanhanget har vi också Diktens museum med digitala utställningar och ett kunskapsrum där vi bland annat kan lyfta saker som versmått och rytm.

Vi har också Litteraturbankens skola som är en resurs för att hjälpa lärare och elever på framförallt högstadium och gymnasium att närma sig den äldre litteraturen i undervisningen.

Har målgruppen förändrats?

- Förutom forskare och studenter så är två av våra huvudmålgrupper bibliotekarier och lärare. Lärare är en målgrupp som inte var självklar i början men som blev självklar när vi skapade Literaturbankens skola och en målgrupp vi vill förhålla oss till.

Men vi har också många allmänläsare som använder våra nedladdningsbara böcker för nöjesläsning.

Hur ser framtiden ut för Litteraturbanken?

- Vi fortsätter med vår kärnverksamhet och när stora författarskap blir fria lägger vi ut dem. Det sker ju varje år och i år var det extra kul att Elsa Beskow blev fri och nu finns här i stor mängd. Vi fortsätter också att kontinuerligt digitalisera nästan hela 1800-talets skönlitteratur, och jag tror att vi framöver behöver jobba med att lyfta fram innehållet på mer roliga och begripliga sätt.

Jag tror att de närmaste 20 åren kommer att handla ganska mycket om att fortsätta försöka väcka intresse för den äldre litteraturen och visa att den har relevans även idag. Och i vår kontext kan äldre litteratur vara mitten av 1900-talet.

 Vilka utmaningar ser du?

- Det finns en möjlig språkbarriär vi behöver fundera över. Språkbarriären är ett problem för den yngre generationen och vi måste fundera på om vi behöver modernisera verk så att de blir mer lättillgängliga. Vi kanske behöver undanröja de hindren för att litteraturen ska kunna fortsätta leva.

Text: Helén Andersson

Läs om Litteraturstaden Göteborg här