Barn med gulsot

Den gulaktiga färgen beror på att barnet under fostertiden har ett större antal röda blodkroppar som hjälper till att transportera syre från mamman via navelsträngen. När barnet är fött behövs inte samma antal röda blodkroppar. Blodkropparna bryts då ner och restprodukten bilirubin bildas.

Normalt sett tar levern hand om bilirubinet, men hos nyfödda barn är levern omogen och klarar inte alltid av att bryta ner tillräckligt mycket bilirubin. Ämnet fälls då ut i huden och gör den gul. Även ögonvitorna kan bli gulaktiga. Bilirubinnivån kan följas med hjälp av blodprov alternativt ett scanning-test på huden. Oftast blir huvudet och ansiktet gult först och sprider sig därifrån till resten av kroppen. När gulsoten är som starkast kan barnet reagera med slöhet och svårt att äta. Hos fullgångna barn nås den högsta bilirubinnivån vanligtvis 3-5 dagar efter födelsen.

Oftast är gulsot ofarligt och går över utan behandling, men för hög halt bilirubin kan vara skadligt och påverka nervsystemet och hjärnan. För höga halter av bilirubin behandlas med hjälp av så kallad fototerapi, ljusbehandling, vilket innebär att barnet får ligga under en ljusramp och/eller ljusbädd med speciellt ljus. Ljuset hjälper till att bryta ner bilirubinet så att det kan utsöndras via urin och avföring. Barnet har då enbart en blöja på sig och ögonskydd för att inte störas av ljuset.

Fototerapin pågår oftast ett till två dygn och kan behöva upprepas vid behov. För det mesta får korta pauser tas i samband med att barnet ska äta vilket även ger föräldrarna möjlighet att få hålla om sitt barn.

Om denna behandling inte är tillräcklig kan det i sällsynta fall vara nödvändigt att ta ut en del av det bilirubinrika blodet och ersätta med annat blod, så kallat blodbyte.

Barn som har ökad risk att drabbas av gulsot är barn med högt blodvärde, större blåmärken efter till exempel sugklocka, för tidig födsel, immunisering då mamma och barn har olika blodgrupp och även vid viktnedgång över 10 procent.