Prisad för sitt arbete med benskörhet - därför lyckas Skaraborg så bra

Grattis till stipendiet! Varför fick du det?

-Osteoporossällskapet motiverade det så här: Överläkaren Eric Bertholds har stöpt om osteoporosvården i Skaraborg. Man har på kort tid byggt upp en sammanhängande osteoporosmottagning på ortopedkliniken, dubblat kapaciteten för bentäthetsmätning, rekryterat frakturkoordinatorer, påbörjat inneliggande osteoporosbehandling före hemgång, startat skelettanabol behandling, besökt alla kliniker på sjukhuset som förskriver läkemedel som ökar risken för benskörhet, knutit upp en osteoporossjuksköterska på varje vårdcentral i Skaraborg och ordnat regelbundna samrådsmöten med primärvården. Alla vet vad som borde göras. I Skaraborg har man gjort det.

Hur har ni lyckats genomföra allt detta?

-Genom att införskaffa ytterligare en DXA-maskin (utrustning som mäter bentätheten), anställa och specialistutbilda läkare, frakturkoordinatorer och DXA-operatörer samt, tillsammans med primärvården som huvudansvarig för läkemedelsbehandling och uppföljning, bygga upp en vårdkedja för osteoporos. Sjukhusets huvuduppdrag är att identifiera patienter med ökad frakturrisk, utreda dem med bland annat bentäthetsmätning och därefter ge distriktsläkaren en behandlingsrekommendation.

Varför har det gått bättre i Skaraborg jämfört med riket?

-Därför att 2022 beslutade sjukhusledningen att trots ett sparbeting på 350 miljoner kronor investera medel i utrustning, personal och läkemedel. Samtidigt beslutade primärvårdsledningen att satsa på osteoporosansvariga sjuksköterskor vid Skaraborgs alla 30 vårdcentraler och acceptera de förväntade ökade läkemedelskostnaderna. Mina kollegor i övriga landet har rapporterat betydligt sämre stöd från sina chefer, som på grund av sparbeting, hellre gör satsningar som ger kortsiktiga ekonomiska vinster. Våra vinster -färre frakturer- kommer att visa sig först efter fem-tio år, men då vara av enorm betydelse. Frakturvården i Skaraborg kostar idag en halv miljard kronor årligen och läkemedelsbehandling halverar risken för nya frakturer.       

Vad är osteoporos?

-Osteoporos, benskörhet i dagligt tal, är en dold och underdiagnostiserad folksjukdom som ökar risken för alla slags benbrott. I Sverige drabbas varannan kvinna och var fjärde man över 50 års ålder av osteoporosfraktur, med åtföljande lidande och stora samhällskostnader. Trots att skelettstärkande läkemedel halverar risken för nya frakturer får endast en femtedel av patienterna i Sverige behandling efter en osteoporosfraktur.

Varifrån kommer ditt engagemang för just benskörhet?

-Efter 36 års tjänstgöring vid medicinliniken på Skas bestämde jag mig 2017 för att prova något nytt och tog anställning på en vårdcentral i Skaraborg med huvuduppdrag att ansvara för patienter som hade särskilt boende eller hemsjukvård. Där mötte jag många patienter med obehandlad osteoporos samtidigt som jag längtade tillbaka till sjukhuset, varför jag kontaktade klinikchefen på ortopedkliniken och föreslog att man anställde mig för att organisera och styra upp osteoporosprocessen, vilket hon nappade på.  

Hur ser du på framtiden för osteoporosvården i Skaraborg och Sverige?

-Det kommer att bli bättre när beslutsfattare även i andra regioner insett att osteoporosvård, utöver liv och lidande, sparar skattepengar. Den sammanlagda kostnaden för osteoporosfrakturer i Sverige år 2019 beräknades till cirka 23 miljarder kronor, motsvarande 4,3 procent av den totala vårdbudgeten.

Vad har du för fler idéer som du vill genomföra?

-Idag gäller i Sverige huvudsakligen sekundärprofylax, man ger osteoporosbehandling först efter att en individ drabbats av ett benbrott. I Skaraborg gör vi nu en satsning på primärprofylax, dvs identifiera personer med ökad frakturrisk och erbjuda behandling innan de får en första fraktur.

Eric Bertholds tillägger:

-Ytterligare en framgångsfaktor har varit att ledningen för såväl sjukhus som primärvård överlåtit åt professionen, vi som gör det patientnära arbetet, att styra verksamheten. Så borde det alltid vara, beslutsfattare fördelar resurser utifrån transparent prioritering mellan olika verksamhetsområden, följer upp att prioriteringarna följs och att beslutad budget hålls, medan allt som berör den praktiska vårdverksamheten bör skötas av den medicinska professionen med minimalt inslag av politik, administration och byråkrati.