Iva-personal skriver dagbok åt svårt sjuka patienter

Sjuksköterskan Linda Sjöberg och undersköterskan Pierre Rundqvist vid intensivvårdsavdelningen, Skaraborgs Sjukhus Lidköping. Foto: Bild och Media

Svårt sjuka patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning utsätts för stor psykisk och fysisk påfrestning och är oftast inte medvetna om vad som händer under vårdtiden. Därför skriver Iva-personalen vid Skaraborgs Sjukhus Lidköping och Skövde dagbok med text och bilder åt patienter, vilket kan hjälpa till att bearbeta händelseförloppet i efterhand.

Fragmentariska minnen

Iva-patienter som är under respiratorvård behöver höga doser av ångestdämpande och lugnande samt smärtstillande läkemedel. Många har därför bara fragmentariska minnen av vårdtiden, oftast i form av mardrömmar, hallucinationer och paranoida vanföreställningar. Kombinationen av det och att samtidigt få verkliga minnen ger stor risk att utveckla posttraumatisk stress, så kallad PTSS.

-Vi skriver en dagbok till alla patienter som förväntas få en vårdtid på mer än 72 timmar. I den förklarar vi i text och bild vad som skett dag för dag under vårdtillfället. Den kan hjälpa till att bearbeta händelseförloppet i efterhand och patienten kan få en ökad förståelse för hur intensivvården var då det inte finns så många klara minnen, säger Linda Sjöberg, Iva-sjuksköterska vid Skaraborgs Sjukhus Lidköping.

Fotografier och viktiga händelser

I dagboken samlas, till exempel, fotografier på patienten, bilder på dagliga rutiner och viktiga händelser, som då patienten sitter upp för första gången, får komma ut och andas frisk luft eller när de för första gången på länge kan samtala med sina anhöriga över talventil.

Men det berättas också om händelser i världen, som patienten är särskilt intresserad av, men även väder och vind och så finns det även en ordlista på de mest förekomna medicinska och tekniska orden som används, så patienten kan förstå. Anhöriga uppmuntras också att skriva i den, likaså att barn kan rita en teckning. 

"Var jag så sjuk den dagen?"

-Det är viktigt att personalen skriver i den efter varje arbetspass, även om det inte hänt särskilt mycket. Annars kan patienten undra över varför det inte skrivits något en dag och kanske då undrar om han eller hon var så sjuk den dagen så att man hade tid att skriva någonting, säger Linda Sjöberg.

Alla foton klistras in på en i övrigt tom sida i dagboken, så att det finns möjlighet för patienten att riva ut den om det är en för allt känslomässigt jobbig bild.

Enorm tacksamhet

-Många patienter känner en enorm tacksamhet för att dagboken finns, den har en positiv effekt i bearbetningen av vårdtiden. Sen finns det naturligtvis de som inte vill eller orkar öppna den, för den tiden vill de helst bara glömma och det kan bli för känsloladdat att läsa och se bilder. Men i det stora hela så är den väldigt uppskattad av de flesta patienter, säger Linda Sjöberg.

Arbetet med dagboken och patienternas reflektioner av vårdtiden ger också vårdpersonalen mycket värdefull information. Allt eftersom kan rutiner ändras på avdelningen beroende på vad patienter uttryckt för uppfattningar. Ljussken från datorer och övervakningsutrustning, ljudnivå och störningsmoment på sal minskas i den mån det går. Det läggs in viloperioder på dagen och det är viktigt att se till att ”ha dag” då det är dag och ”natt” då det är natt. Mycket posttraumatisk stress kan reduceras av detta

-Dagbokstexten ges till patienten då hen skrivs ut till vårdavdelning och ska inte förväxlas med journalanteckning, som är någonting helt annat, säger Linda Sjöberg.