Anhörigstöd i livets slutskede – mod och vilja att göra skillnad

Föreställ er följande situation: En förtvivlad kvinna sitter och vakar hos sin döende make, som ligger i en säng på den palliativa avdelningen vid Skaraborgs Sjukhus Skövde. En undersköterska kommer in i rummet och ställer sig vid kvinnans sida, säger ingenting, lägger bara en tröstande hand på hennes rygg.
Undersköterskan Sara Tysk glömmer aldrig den dagen. Det gjorde inte den vakande kvinnan heller.

En gest betyder mycket

-Efteråt, när mannen avlidit, fick jag veta att den gesten betydde jättemycket för henne just då. Att kunna göra den skillnaden för en anhörig känns så bra och vi får mycket uppskattning för att vi finns där för dem, och ser dem, säger Sara Tysk.
Otrygghet och trygghet är två återkommande ord under samtalet med Sara Tysk, kuratorn Ida Johansson och sjuksköterskan Katarina Hjältsgård Carlsson. De är alla tre en del av vården av patienter i livets slutskede, som bedrivs i två olika former inom Skaraborgs Sjukhus; slutenvård på avdelning och ett palliativt team som vårdar patienter i deras hemmiljö. Otrygghet är i det här fallet en konsekvens av att en människa plötsligt får besked om att någon älskad kommer att dö och sorgen över detta. Att hjälpa kretsen runt patienten att trots allt känna trygghet i denna tuffa  situation är en både krävande och viktig uppgift för vårdpersonalen.

Lyssna och fråga

-Den rent medicinska vården av patienten är ju omhändertagen och självklar. Anhörigstödet har med åren blivit en lika naturlig och viktig del och det är vår uppgift att lyssna och även våga fråga vad de behöver, eftersom den hjälp som finns att få kan för många anhöriga vara själva förutsättningen för att de ska orka ta sig igenom den här tiden. Stödet liksom ett efterlevandesamtal är något vården erbjuder, men det är också självklart så att det står var och en fritt att tacka nej, säger Katarina Hjältsgård Carlsson.

Resurs som finns där

Anhörig är den som vårdar eller stödjer en närstående och patienten behöver ge sitt samtycke till att de får vara delaktiga och involverade. Inom sjukvården ses anhöriga som en resurs; de står för kontinuitet och har ofta varit med på hela ”sjukdomsresan”. När kliniker, avdelningar och personal byts ut är anhöriga desamma. Det är av vikt att personal i mötet med anhöriga funderar över vart anhörigas vilja ligger att vårda.
-Då måste vi våga vara kvar i den känslan och stå stadigt i vår yrkesroll. Frustration kan bero på osäkerhet. Tydlig och mycket information från oss har ofta en lugnande effekt på oroliga människor som då har lättare att acceptera situationen de befinner sig i, säger Ida Johansson.

Barnens situation

Sorgen över att livet går mot sitt slut kan också ta sig uttryck i att den drabbade patienten känner oro över sina barns situation i vardagen. Vårdpersonalen kan då ta sig an uppgiften att kontakta dagis eller skola, samtidigt som de små och unga tas om hand vid sina besök på sjukhuset i Skövde.
-Föräldrarna kanske behöver vara för sig själva en stund. Då kan vi ta med barnen till lekterapin eller bjuda på en glass eller ta fram en nalle och leksaker här på avdelningen, säger Sara Tysk.
Egentid för anhöriga är oerhört viktigt, det är medarbetarna inom den palliativa vården överens om. Men det kan också vara väldigt svårt för anhöriga att släppa taget en stund; att lämna patienten, vare sig den vårdas på sjukhusavdelning eller i hemmet.

Viktigt att få ny energi

-Det kan ju vara så att den som sitter hos patienten har arbetat en hel dag, eller vakat under lång tid, och är väldigt trött. Då måste man också ta tiden att gå hem och sova, äta en bit mat eller ta en promenad. Det är ingen som dömer någon för detta, tvärtom är det viktigt att de tar sig tid att göra det, för att hämta nya krafter så att de orkar, säger Sara Tysk
Enligt Ida, Sara och Katarina är det också viktigt att komma ihåg att varje patient är unik och att människorna i hens närhet också skiljer sig åt som individer.
-Vi lyssnar in för att ge var och en ett gott bemötande.  Döden finns ju alltid närvarande och det vore konstigt om detta inte hade någon påverkan på anhöriga och närstående. Vi som arbetar här kan också bli starkt berörda.
Hur löser ni det?
-Tid för reflektion och handledning. Personalgruppen har ett nära samarbete och stort stöd i varandra. Det finns också möjlighet till extern handledning.

• Läs mer om anhörigstöd på:  www.anhoriga.se och https://www.skovde.se/Anhorig/
• 4/11 hålls en föreläsning/utbildning i Insikten 1 i Skaraborgs Sjukhus Skövde, där temat är ”Barn som anhöriga i vården”.

Bildtext:

Katarina Hjältsgård Carlsson, sjuksköterska, Sara Tysk, undersköterska och Ida Johansson, kurator. 

Foto: Bild och Media