Patientfokuserad studie om triggerfinger

Publicerad:
Läkare poserar och tittar rakt i kameran. I bakgrunden: skulptur, lampor och fönster i ljusgård.

Triggerfinger är ett tillstånd som kan orsaka smärtsamma låsningar i ett eller flera fingrar. Hasan Bitar, ST-läkare, har tillsammans med kollegor genomfört en studie där två vanliga behandlingsmetoder jämförts och där även patientens upplevelse av symptom undersökts över tid. Studien har nu publicerats i en ansedd medicinsk tidskrift.

Hasan Bitar har erfarenhet från två av Sjukhusen i västers sjukhus; först som läkarassistent på Angereds närsjukhus och idag som ST-läkare på Kirurgi-, ortopedi- och urologimottagning vid Alingsås lasarett. Inom ramen för sin doktorandutbildning har han nu, tillsammans med kollegor vid Sahlgrenska akademin, jämfört två vanliga behandlingsmetoder av triggerfinger. Studien utgick från Alingsås lasarett, där Joakim Strömberg, överläkare, var Hasan Bitars handledare. 

Triggerfinger kan vara ett smärtsamt tillstånd, där ett eller flera fingrar låser sig eller knäpper när de sträcks ut. Fingret kan också fastna i en böjd position och vara svårt att räta ut igen. Båda de vanligaste behandlingsmetoderna innebär att kortison injiceras, men på olika ställen i handen - antingen i högt upp i handflatan eller i senskidan i det aktuella fingret.

Studie av metoder och patientens upplevelse

Syftet med studien var att jämföra de två metodernas effektivitet och om den ena är att föredra framför den andra.  

I studien fann vi att båda metoderna fungerar ungefär lika bra, sett ur ett medicinskt perspektiv. Men vi hämtade också in data om patientens upplevelse av symtomlindring, säger Hasan Bitar.   

Studiens syfte var att jämföra metoderna, men även att undersöka något som tidigare inte har studerats, nämligen patientens egen upplevelse av sitt tillstånd. För att kunna förstå patientens perspektiv ombads studiens deltagare svara på frågor kring symptom och smärtupplevelse varje dag under sex veckor efter behandlingen, vilket gav forskarna detaljerade data att arbeta vidare med.   

Det patientcentrerade arbetssättet gav oss insikter i hur snabbt, när och i vilken utsträckning patienterna upplevde att symtomen lindrades eller förändrades. Denna kunskap kan ligga till grund för mer patientfokuserad vård och även överföras till andra sammanhang och studier, säger Hasan Bitar. 

Fortsatt forskning ur patientcentrerat perspektiv

Resultatet öppnar också för fortsatta studier i området. Till exempel, om kortisonbehandling inte hjälper patienten kan det bli aktuellt med operation.  

Jag hoppas få möjlighet att även jämföra hur effektiv kortisonbehandling är jämfört med operation, också detta utifrån ett patientcentrerat perspektiv, säger Hasan Bitar.