Är någon ensam, är det allas ensak.
77 procent i åldrarna 18–29 år uppger i en undersökning att dom känt sin ensamma. Det gör ofrivillig ensamhet till ett stort samhällsproblem.
Människan är en social varelse. Gemenskap och sociala relationer är viktigt för att vi ska må bra.
Att vara ensam länge, utan att man vill det, kan leda till ångest, sömnsvårigheter och till och med fysisk smärta och försämrat immunförsvar. Nivån av stresshormon ökar. Kroppen reagerar som om du är i fara. Långvarig ensamhet blir en lågintensiv stress som kan öka risken för hjärtinfarkt, stroke och demens. Detta gäller när en är ensam utan att vilja vara det – det är en annan sak att välja att vara själv. Dom flesta av oss behöver vara ensamma ibland, för att koppla av och få ny energi.
Socialt stöd har positiva effekter på blodtrycket, hormonsystemet och fungerar som en buffert mot stress. Människor mår bra av att ge stöd till varandra. Både att få omsorg och ge omsorg har visat sig aktivera kroppens belöningssystem. Särskilt fysisk beröring är viktig för välbefinnandet – det kan till och med lindra smärta. En känsla av tillhörighet kan boosta självförtroendet och göra att livet känns mer meningsfullt. Helt enkelt bra för den psykiska hälsan.