Förarbetet till regionbildningen

Hösten 1995 presenterade den parlamentariskt sammansatta Regionberedningen sitt slutbetänkande, ”Regional framtid”. Här föreslogs bland annat att de västsvenska länen skulle slås ihop, liksom landstingen. Det nya storlandstinget skulle dessutom ta över det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelsen. Den socialdemokratiska regeringen valde att inte gå vidare med något av förslagen – och luften verkade ha gått ur regionfrågan ännu en gång.

Men starka krafter hade samtidigt satts i rörelse i Västsverige. Vid valet 1994 hade de västsvenska landstingen (utom Halland) och Göteborgs Stad för första gången fått socialdemokratiskt styre samtidigt. Och för första gången fanns en enig politisk majoritet i landstingen för en länssammanslagning och en ny regionorganisation. I en anda av ”nu eller aldrig” började Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Kds att driva ett målmedvetet arbete för att skapa en gemensam västsvensk region.

Hösten 1996 uppvaktade västsvenska politiker från de fem partierna regeringen. De föreslog att ett västsvenskt län skulle skapas och gjorde en hemställan om att tillsammans få bilda ett regionalt självstyrelseorgan på försök. Den nye inrikesministern, Jörgen Andersson (S), gillade regiontanken och drev frågan vidare, trots motståndet i den egna regeringen. Vinden vände och till sist kom beslutet: den 15 juli 1997 beslöt riksdagen att en ny västsvensk region skulle bildas.

Väststyrelsen

Då hade de västsvenska politikerna redan påbörjat arbetet med att bilda den nya västsvenska regionen. De stod inför en helt unik uppgift. De skulle genomföra en av de största sammanslagningarna av organisationer som någonsin genomförts i Sverige. Och de skulle bygga upp en helt ny organisationsform med nya uppgifter och befogenheter – ett regionalt självstyrelseorgan.

Den 1 januari 1997 bildades Väststyrelsen för att leda arbetet med regionbildningen. Väststyrelsen bestod av 27 politiker från kommunerna och landstingen. Politikerna utsågs av partierna och nu var  samtliga sju partier representerade.

Väststyrelsen organiserades som en ideell förening med de tre landstingen och Göteborgs Stad som medlemmar (och finansiärer). Det klargjordes från början att ledamöterna i det fortsatta arbetet företrädde sina politiska partier, inte sina landsting eller kommuner.

Att bilda en ideell förening var från början mest en praktisk lösning. Samtidigt innebar föreningsformen att offentlighetsprincipen inte gällde, vilket väckte en del kritik. Eftersom det inte rådde full enighet kring regionbildandet såg politikerna det som en fördel att kunna stöta och blöta ståndpunkter och idéer i lugn och ro, innan olika ställningstaganden offentliggjordes. Inriktningen var att besluten skulle fattas med största möjliga politiska enighet.

Alla uppgifter, verksamheter och ansvarsområden – nya som gamla – skulle ses över från grunden.

Utgångspunkten var att forma den nya organisationen utifrån ett invånarperspektiv och helhetsperspektiv. En av de svårare frågorna var att enas om vilka verksamheter som skulle föras över till regionen från Göteborgs Stad och hur det skulle regleras ekonomiskt. Vid regionstarten överfördes verksamheter motsvarande drygt 30 procent av Göteborgs driftbudget till Västra Götalandsregionen, i huvudsak sjukvård och kulturverksamheter.

Väststyrelsen tillsatte en projektledare för regionprocessen, Lars Roslund, landstingsdirektör i Bohuslandstinget. Ett antal tjänstemän från de olika huvudmännen lånades också ut till projektet.

Styr- och arbetsgrupper

För varje verksamhets- och/eller ansvarsområde tillsatte Väststyrelsen styrgrupper som bestod av landstings- och kommunpolitiker. Varje styrgrupp hade stöd av en tjänsteman som var ”huvudsekreterare”. Huvudsekreteraren ledde i sin tur en arbetsgrupp med sakkunniga tjänstemän från landstingen, kommunerna och länsstyrelserna. Grupperna gjorde kartläggningar och analyser, formulerade visioner, tog fram förslag till ansvarsfördelning och organisation för respektive område. Allt granskades utifrån vilken lägsta nivå som var den mest ändamålsenliga ur ett invånarperspektiv – den kommunala, den regionala eller den statliga.

Sammanläggningsdelegerade och regionstyrelsen

”Lagen om sammanläggningsdelegerade” reglerade hur det formella bildandet av ”Västra Götalands läns landsting” (som det fortfarande heter i lagens mening) skulle gå till. Från december 1997 till oktober 1998 fattade sammanläggningsdelegerade alla beslut som rörde den nya regionen, bland annat förslaget till budget. Sammanläggningsdelegerade bestod av 103 politiker från landstingen och Göteborgs Stad. Väststyrelsen hade samtidigt ombildats till regionstyrelsen som var sammanläggningsdelegerades beredande organ.

Regionfullmäktige 1998

Efter regionvalet i september 1998 kunde regionfullmäktige med 149 nyblivna regionpolitiker konstitueras i november. Valresultatet ledde inte till någon tydlig majoritet. Vid regionfullmäktigemötet den 25-27 november fastställdes den nya regionens första budget – cirka 25 miljarder – och den nya regionskatten. S och V hade räknat med att få majoritet för sitt förslag med stöd av Sjukvårdspartiet och/eller Miljöpartiet. Men förslaget föll och de borgerliga partierna, med Moderaterna som största parti, tog över styret.

45 000 anställda berördes

Sammanlagt fick runt 45 000 anställda en ny arbetsgivare när Västra Götalandsregionen bildades 1 januari 1999. För de allra flesta innebar det ingen större praktisk förändring. Cirka 450 medarbetare vid landstingens kanslier, Göteborgs sjukvårdsförvaltning och länsstyrelsens utvecklingsenheter blev av med sina tjänster och fick söka de nya jobben på regionens nybildade kanslier och sekretariat. Inga anställda blev uppsagda, men många erbjöds tidig pension eller förmånliga bidrag för att pröva andra jobb, utbilda sig eller starta eget.

En ”riktig” region 2011

Sammanslagningen av landstingen och delar av Göteborgs Stad var permanent från starten 1 januari 1999. Ansvaret för den regionala utvecklingen var däremot en försöksverksamhet som förlängdes i etapper. Den 1 januari 2011 blev Västra Götalandsregionens utvecklingsuppdrag permanent och Västra Götalandsregionen är nu en av Sveriges fyra regioner. Rent formellt är Västra Götalandsregionen fortfarande ett landsting, men med lagstadgad rätt att kalla sina styrande organ ”regionfullmäktige” och ”regionstyrelsen”.