Kännedom om individuella behov

Fysiska tillkortakommanden eller dåliga erfarenheter av tidigare träning och rörelse gör att man lätt känner sig utanför.

Osynliga funktionsnedsättningar som autism, ADHD, ADD och OCD (tvångssyndrom) kan göra att man känner sig utanför.

Psykisk ohälsa kan vara allt från att känna sig deppig eller nervös, till allvarliga diagnoser och sjukdomar. När man är nere påverkar det lusten att delta och vara i rörelse.

Sociokulturella hinder är till exempel bristande uppfattningar om föreningsliv eller syn på flickors idrottande och rörelsefrihet.

Föräldrar som inte känner till de hälsofrämjande effekterna av fysisk aktivitet kan mena att fritidsaktiviteter sker på skolarbetets bekostnad.

Samtidigt vet vi att träning och fysisk aktivitet påverkar både ADHD, andra NPF-diagnoser, psykisk hälsa och skolprestation positivt.

Det finns många bra utbildningar om individuella och särskilda behov. Man kan också börja med att fråga deltagaren eller familjen själva om hur man kan möta behoven bäst. Tydliga och återkommande rutiner hjälper alla.

Prova att på ett lustfyllt sätt ”modifiera” idrotten och tona ner känsliga moment, till exempel prestationsmoment där många ser på. Eller att ge en ledare i uppgift att ta hand om deltagare med särskilda behov och se till att de till exempel förstår instruktionerna. Byt också gärna ut det traditionella instruktion-imitation-repetition mot en mer utforskande approach där deltagare kan prova sig fram i olika moment.