I Göteborg har stora arkeologiska undersökningar gjorts i samband med att Västlänken byggs. Hittills har omkring 800 metallfynd samt läder- och textildelar från skor hittats. SVK har jobbat löpande med att ta hand om alla föremål.
Undersökande konservering
Den här typen av långa projekt kan vara komplicerade på flera sätt. En utmaning är att det är svårt att ens veta vilka fynd som ska konserveras innan man har en översikt av allt som har kommit fram. Att budgeten och förvaringsmöjligheter är begränsade gör valen ännu viktigare.
Alla metallfynd har röntgats för att konservatorerna ska få en bättre förståelse för dem. Röntgenbilderna är både dokumentation av fynden, men utgör också grund för beslut om fortsatta åtgärder.
Fynden har också undersökts under arbetsmikroskop för att leta efter detaljer som exempelvis material och dekor. Inte minst gäller det ett stort antal mynt som är viktiga för datering av lager och kontexter. Alla upplysningar och information som konservatorn hittar kopplas sedan till fyndregistreringen.
SVK har även gått igenom alla läder- och textilfynd som hittats vid utgrävningarna för Västlänken. Främst rör det sig om skor, eller snarare skodelar, i olika former och med olika dateringar.
Skeppsvraken vid Packhusplatsen
Ett delprojekt där konserveringen både har kunnat starta, och till viss del även avslutas, är fynden som hittades i samband med undersökningen av skeppsvraken vid Kvarnberget.
Gamla masthamnen vid nuvarande Packhusplatsen byggdes på 1600-talet, men hade spelat ut sin roll redan vid 1800-talets mitt. Fram till dess hade den mest trafikerats av rodd- och mindre fraktbåtar. De senaste åren har nio vrak hittats och undersökts här. Ett av dem, vrak nummer fyra, är daterat till tidigt 1800-tal och ombord hittades en hel del fynd. Föremålen är både personliga, som ett litet träskrin med innehåll, men också vardagliga, som exempelvis träskålar, en träsked, en kopparkittel och en gjutjärnsgryta. En kompass och några block berättar om båten och seglandet.
Ett träskrin från kabyssen
Låt oss titta lite närmare på skrinet. Det har formen av ett långsmalt pennskrin med skjutlock. Alla sidorna och locket är vackert dekorerade med karvsnitt. Ena långsidan har även skuren dekoration med två hjärtan, en nyckel och ett ankare. Här finns också initialerna AGSO (eller möjligen ett D) och vad som ser ut som ett datum med årtal, D21J 1841 (den 21 januari/juni/juli 1841).
1 av 6
Detaljbild på skrinets dekor och initialer, efter konservering.
2 av 6
Röntgenbilden av skrinet visar tydligt att det innehåller många små saker.
3 av 6
Fynden i skrinet gick inte så lätt att lyfta som vi hade hoppats
4 av 6
På bilden syns delar av tråden in situ. Tråden ligger i en viss struktur och har förmodligen varit nedlagda i skrinet som tråddockor.
5 av 6
Vid mikroskopisk analys visar det sig att tråden är av bomull.
6 av 6
Skrinet efter konservering, med alla fynden (förutom bomullstrådarna och järnresterna) ungefär som dom låg placerade när skrinet hittades.
Konservering av arkeologiska fynd kan ta lång tid. Det gäller förvisso också rensning och frampreparering av ytor, men framför allt behöver impregnerings- och torkningsfasen lång tid. Från början till slut har det tagit cirka tio månader att konservera det lilla skrinet.
Konserveringsprocessen
När skrinet kom till SVK var det tilltryckt, lätt deformerat och hade en kraftig spricka i locket. Korrosionskrustor syntes på utsidan och träet var missfärgat av järnutfällningar. Träet såg välbevarat ut så till vida att form och ytor fanns kvar, däremot var träet mjukt rakt igenom. Träcellerna var alltså så kraftigt nedbrutna att de endast hölls uppe på grund av att de var vattenfyllda.
Konserveringsarbetet inleddes med att skrinet röntgades. På bilden syns nålar, något som ser ut som en ring och några föremål som inte kunde identifieras direkt. Förhoppningen var att allt skulle bli tydligt när locket lyftes av. Dessvärre var nästan all små fynd inkapslade i en hård krusta av järnkorrosion blandat med en svart sörja. Några små mässingsknappar kunde försiktigt lösgöras. Senare hittades små spår av vad som troligtvis varit en kniv. Den har helt korroderat och korrosionen lagt sig som en krusta över skrinets alla föremål.
För att befria såväl föremål som skrinet från korrosion och missfärgning lades de i ett vattenbad med en komplexbildare. En kemisk komplexbildare har förmåga att lösa upp metallföreningar. Allt eftersom veckorna gick och badet byttes kunde fler och fler föremål frigöras och till slut lösgjordes 20 fynd. Alla numrerades och markerades ut på röntgenbilden.
En ring av mässing var bland de första föremålen som plockades upp. Vid en första anblick kunde man tro att det var en fingerring. Men med tanke på att den var väldigt tunn, och att den låg intill syringen som dessutom saknade en kant, är det förmodligen inte en fingerring. Ringen, visade det sig, passade vid syringens underkant så det är troligt att det är där den hör hemma. En syring är en öppen fingerborg och används vid lite tyngre sömnad som skrädderi. Syringen i sig är stor och passar mer en mans än en kvinnas finger.
Flera av de här små föremålen hänger samman med att sy och laga. Här fanns fyra knappnålar fyra knappar, en liten slipsten för att skärpa nålar och mindre knivar med samt härvor av tråd. Vid mikroskopisk analys visade det sig att tråden är av bomull. Till området sömnad kan man troligtvis också föra de ynka små rester av järnföremål som gissningsvis har varit en eller två knivar eller kanske en sax. Utöver detta fanns en liten lila glaspärla/knapp, och ett litet skuret stavformat träredskap, som kan ha använts för att linda upp tråd på.
Några andra fynd förefaller lite mer officiella och med en annan och mer borgerlig status. Här fanns en sigillstämpel med initialerna AGS, som på skrinet fast utan den sista bokstaven. En liten rosa rest av sigillack fanns kvar och en mässingskedja som avslutas med stor berlock med infattat. Till denna grupp kan man kanske även föra en urnyckel av mässing och det är troligt att denna har hängt på mässingskedjan och bildat en klockkedja.
Konserveringen kunde sedan fortsätta med såväl mekanisk som kemisk rengöring av smuts och krustor från föremålens ytor för att få fram så mycket av originalytorna som möjligt. Instabila skikt på metall- och glasfynd säkrades och en ytbehandling gjordes så att de bättre kan hanteras i framtiden. För att undvika krympning och sprickbildning på träskrinet och det lilla träverktyget, impregnerades dessa med polyetylenglykol (PEG) som hjälper till att hålla uppe träets cellväggar, så att de inte kollapsar när föremålen torkas. Torkningen skedde med hjälp av vakuumfrystorkning, vilket är en skonsam torkningsmetod där det frusna vattnet avgår i form av ånga (sublimering).
På Arkeologernas hemsida kan du läsa vidare om det stora infrastrukturprojektet Västlänken, som pågår i Göteborg och inbegriper en hel del arkeologi.
