Renoveringen av Stora Teaterns fasad

Fasadrenoveringen

Två av SVK:s konservatorer har arbetat med Stora Teatern; Carin Pettersson har arbetat med en kalkstensfris som löper runt byggnaden och Julio Amorim har arbetat med de fyra muser som står uppe på teaterns tak. Senaste gången teatern fick en genomgående fasadrenovering var i slutet av 1990-talet, berättar Robin Ternrud på Tegelfogen AB. För omkring tio år sedan sågs två sidor över. Men nu var det alltså dags för en mer omfattande och genomgripande renovering. Det innebär att man gått över fasaderna och  tagit ned dålig puts, fyllt upp sprickor, åtgärdat sättningsskador, lagat upp lister, slät puts och kvadrar och slutligen målat fasaden. Samtliga fönster är också genomgångna – allt i dåligt skick såsom till exempel skadat trä har åtgärdats. Sedan har träet målats med linoljefärg. Stora teatern byggdes mellan 1856 och 1859 och ritades av hovarkitekten Bror Carl Malmberg. Hans förebild var Gottfried Sempers hovteater i Dresden i Tyskland.

Kalkstensfrisen

Runt byggnaden löper en profilhuggen fris av grå kalksten. Vid en tidigare renovering hade frisen målats över. När detta renoveringsarbete påbörjades blästrade man bort den gamla färgen. Då upptäcktes det att det fanns en riktig kalkstensfris där under! Studio västsvensk konservering kopplades då in så att frisen kunde lagas upp och byggnaden återställas till sitt ursprungliga utseende. Carin Pettersson berättar för mig att den tidigare lagningen också hade en kraftigt avvikande grön färg - gissningsvis hade man inte ansträngt sig för att hitta rätt färg eftersom alltsammans ändå skulle målas över. Den gröna lagningsputsen är nu bortbilad och ersatt med ett kalkstensliknande bruk.

Sextio kilo bruk

Frisen har lagats upp med ett speciellt bruk för stenlagningar rekommenderat av Riksantikvarieämbetet. Innan arbetet påbörjades har Carin blandat till en provkarta av olika kombinationer av bruk och färgpigment för att få fram de olika grå nyanser som skulle tänkas behövas inför konserveringen. Frisen består av flera lister på rad (omkring en meter långa) och varje del har fått sitt eget infärgade bruk eftersom de alla har sin individuella färgton. Bindemedlet är en akrylatdispersion. Totalt har det gått åt omkring sex hinkar bruk, det vill säga 60 kilo. På vissa ställen har Carin armerat den nya lagningen med rostfri skruv och ståltråd.

Akvarell

Efter upplagningen har Carin arbetat med retuschering för att passa in till befintlig kalksten. Hon retuscherar med akvarellfärg och avslutar med två lager akryldispersion för att göra dem vattenfasta och tåliga för regn och rusk. Robin från Tegelfogen nämner att hon på vissa ställen också målat in fossil i lagingarna - allt för att lagningen ska passa så bra som möjligt ihop med den ursprungliga kalkstenen.

Muserna

På Stora Teaterns tak finns fyra av den grekiska mytologins nio muser representerade i form av terrakottaskulpturer. Det är Melpomene (Tragedi), Thalia (komedi), Calliope (Episk poesi och elegisk diktning) samt Terpsichore (Sång och dans). Skulpturerna är omkring två meter höga och sedan tidigare bemålade med linoljefärg i en vit kulör. Terpsichore är en kopia i betong från 1997.

Tidigare renovering

Mellan 1997 och 1998 utförde Julio Amorim en renovering av tre av skulpturerna, så han var redan välbekant med dem när han utförde arbetet i år. Skulpturen Terpsichore, som ju är av betong, har vittrat betydligt på de 24 år som gått. Skulpturerna utsätts för väder och vind – de har lav- och algpåväxt och sprickor från bland annat frostskador. Mycket av färgen har hunnit försvinna genom åren också. Att Julio var med sist det begav sig var något som kändes tryggt och bra, berättar Robin Ternrud från Tegelfogen. Man var annars oroliga för att skulpturerna skulle vara mycket skadade. 

Restaureringsprocessen 

Alla fyra skulpturer har nu rengjorts från biologisk påväxt. De tre terrakotta-skulpturerna har behandlats med färgborttagningsmedel. Sedan har äldre lagningar och limningar som inte fyllde någon funktion tagits bort. Sedan har ytor som behövde konsoliderats. Nya lagningar har utförts med stenlagningsbruk som blandats med akrylatdispersion. Avslutningsvis har samtliga skulpturer målats med tre lager linoljefärg. I samband med att byggnadsställningarna togs ned efter renoveringen 1998 försvann Calliopes ena attribut – en ”pinne” att skriva med. Nu har den ersatts med en ny, en stilisering av en antik grekisk penna.