Nya Lödöse - konservering av fynden II

På Nya Lödöses bortglömda kyrkogård hittades sommaren 2013 kvarlevorna av en person som hade blivit gravlagd i något som verkade vara ett klädesplagg. Av de drygt 500 gravar som då hade grävts fram var denna den enda med bevarade delar av kläder eller en liksvepning och det beslutades att kvarlevorna skulle undersökas närmare.

Preparatet tas in

Ben, plagg och en hel del jord packades in som ett stort preparat av gipsbindor, fiberduk och gladpack, varefter det transporterades till Studio Västsvensk konservering (se artikeln på Staden Nya Lödöse) Fram till konservatorernas vidareundersökning placerades kvarlevorna i en för ändamålet avsedd frys. Låga temperaturer bromsar nämligen nedbrytningsprocessen som annars snabbt sätter igång. Det skyddar det organiska materialet från att torka ut och hejdar mikrobiologisk aktivitet.

Plagget grävs fram

När det blev dags att ta fram plagget togs jordmassorna stegvis bort med hjälp av spatlar och borstar och lädret separerades från benen. Kvarlevorna skickades till osteologen för vidare undersökning medan konservatorerna arbetade vidare med läderplagget som vid en första bedömning endast bestod av två ärmar utan något sammanhållande bakstycke.

Ärmarna rengjordes försiktigt på jord och smuts för att därefter slätas ut. Varje enskilt läderstycke mättes under friläggningen noga upp och ritades på rutigt mönsterpapper i full skala. Genom en enkel provning av mönsterdelarna (med pappersmönstret) har man kunnat göra en säker identifikation av åtminstone en ärm (en vänsterärm). Flera fragmentariska stycken har förblivit oidentifierade; vissa skulle kunna tolkas som delar av både bak- och framstycken. I lädret finns tydliga stygnmärken efter olika typer av sömmar, men inga rester efter tråd har hittats. På några ställen fanns delar av passpoaler - smala läderremsor som ligger mellan sömmar så att de blir till fina detaljer och dekor. På två av delarna finns medvetet gjorda hål (4 + 2) och märken efter tränsar - en form av stygn som används för förstärkning kring hål.

Vakuumfrystorkning

För att kunna bevara materialet för framtida forskning behandlades det därefter med PEG - ett ämne som ersätter vattenmolekylerna i cellmembranen på organiska material så att dessa inte kollapsar och deformerar föremålet när det torkas – för att slutligen vakuumfrystorkas.

De bevarade delarna är för nedbrutna och fragmentariska för att man ska kunna göra en säker tolkning av materialet - det vill säga komma fram till vad det är för slags dräktdelar plagget består utav - och det behövs mera tid för forskning på andra fynd från samma tidsperiod.