En väl använd barntoffel
Vem var barnet som slet ut denna toffel? Och hur länge fick han eller hon gå med en bortsliten sula och snedgådd klack innan det fanns möjlighet att få nya skor? Någon gång under 1700-talets första hälft slängdes i alla fall toffeln för att långt senare, år 2016, dyka upp vid en arkeologisk undersökning av kvarteret Manegen i Göteborg.
Där restaurang Gamle Port idag ligger låg på 1600-talet delar av Göteborgs försvarsverk med bastionen Gustavus Magnus. Men någon gång under 1700-talet börjar området användas som soptipp. De tjocka kulturlagren där bland mycket annat toffeln hittades undersöktes av Göteborgs Stadsmuseum och konserveringen har gjorts av oss på SVK.
Vem var barnet?
Det händer något med en när man håller i en gammal och sliten sko. Känslan av någon slags närhet till en människa man inte alls vet vem det var. Bilder passerar förbi och en tidsmaskin står högt upp på önskelistan. Vem var barnet och var finns den andra toffeln? Kanske tappades den bort men troligast är nog att den slängts, dels för att den är så sliten, dels då den inte är det enda som hittades vid undersökningen av vad som bedömts som en avskrädesplats.
Fynden i kvarteret Manegen
Till oss på konserveringen kom från undersökningen av kvarteret Manegen också ytterligare en sko i läder med en klack av näver och läderskikt, men så pass stor att den definitivt tillhört en vuxen man. Både barntoffeln och herrskon var tillverkade på raka läster, vilket var brukligt under 1700-talet. Flera fynd av rep, troligen slagna av bastfibrer, en tallrik och tunnlock av trä och flera fynd av textil konserveras just nu. Bland textilen finns flera sidenfragment; två tyger av olika kvalitet som har sytts samman, ett band som är vikt på skrådden till en snedslå och ett fragment av vad som kan vara en silkeslöja. Eftersom fragmenten inte är så stora är det svårt att med säkerhet säga vad de har varit, men kvaliteten är hög och nog skulle något/några kunna ha varit del av klädesplagg.
Konserveringsprocessen
För att bevara barntoffeln rengjorde vi den först med vatten och mjuka penslar och såg till att alla delar var säkrade innan den lades ner i ett bad som skulle ta bort kontamination av järn. Järnjoner, som kan komma från miljön eller från intilliggande järnföremål, har förmåga att såväl katalysera nedbrytningsprocesser som göra lädret stelare, och bör därför helst avlägsnas. För att förstärka läderstrukturen före torkning impregnerades toffeln med ett syntetiskt vax, polyetylenglykol (PEG), med en kort molekylkedja så att molekylerna lätt skulle kunna ta sig in i läderstrukturen. Efter tre veckor i PEG-bad togs toffeln upp, formades så att ovanlädret inte längre låg platt mot innersulan, frystes in och vakuumfrystorkades. Vakuumfrystorkning är ett skonsamt sätt att torka föremål, eftersom man kan styra processen så att vatten avgår direkt från den frysta fasen till ångfas utan att passera vätskefasen, och då slippa de problematiska vätebindningarna, som utgör ett problem vid torkning eftersom de bidrar till spänningar och därmed sprickbildning.
Tex och bild Inger Nyström Godfrey september 2017