Genusperspektiv på arbetsåtergång vid psykisk ohälsa
I en Socialförsäkringsrapport från 2020 har man sökt svar på frågan om det finns genusspecifika faktorer som spelar roll vid rehabiliteringsinsatser utförda av företagshälsovården, som kan underlätta arbetsåtergång vid sjukfrånvaro alternativt förebygga sjukfrånvaro vid psykisk ohälsa.
Rapporten har haft två datakällor. Dels har man tittat på en enkätstudie som utvärderat FHV-insatser för anställda med stressproblematik eller arbetsrelaterad psykisk ohälsa och fokuserat på genusrelaterade aspekter. Utifrån denna studie fann man ingen statistisk säkerställd skillnad mellan individer som rapporterade hög respektive låg obalans i hem- och arbetsrelaterade krav vid studiestart och psykisk ohälsa ett år senare. Kvinnor och män uppgav även en liknande utveckling av antal eller typ av erhållna rehabiliteringsinsatser. Man påpekar i rapporten en viss osäkerhet när det gäller dessa data då studiegruppen var liten samt vikten av att komplettera informationen med de kvalitativa intervjuer som följer här nedan.
Man har även intervjuat anställda som under de senaste två åren varit sjukskrivna för psykisk ohälsa och som sökt hjälp av FHV. Resultat och implikationer nedan bygger på intervjustudien. Intervjuerna genomfördes i huvudsak bland kvinnor i vårdyrken och män inom IT och ingenjörsbranscher.
Arbetsrelaterade krav och resurser
Kvinnorna beskrev oftare att problemet till sjukskrivningen låg hos dem själva, medan män oftare höll chefer och ledning som ytterst ansvariga för en ohållbar arbetsmiljö. Samtidigt berättade män att deras förslag på hur man kunde lösa en del av problemen strukturellt på arbetsplatsen oftast inte genomfördes, vilket ledde till känslor av resignation och frustration.
Om sjukdomsprocessen
Män beskrev längre processer för att själva förstå och acceptera sin psykiska ohälsa. Däremot ansåg de att deras partners var relativt snabba med att förstå vad de gick igenom, och beskrev ett gott känslomässigt samt praktiskt stöd i hemmet.
Kvinnor å andra sidan förstod och accepterade jämförelsevis snabbt det egna tillståndet, men beskrev större svårigheter i att kommunicera det till sina partners för att uppnå emotionellt och praktiskt stöd.
Nästan alla uttryckte ett behov av hjälp med att avgöra rätt sjukskrivningslängd då de i början av sjukskrivningen var oförmögna att göra korrekta bedömningar.
Insatser under arbetsåtergång
En likhet mellan kvinnor och män var att det var viktigt att bli bemött med respekt och bekräftelse av professionella som de mötte under sin arbetsåtergång. De som upplevde att de blivit bemötta med respekt och bekräftelse var ofta även nöjda med den hjälp som de fick.
Både kvinnor och män ansåg det viktigt med konkreta verktyg, rätt tajmning, uppföljning av och kontinuitet i insatser samt anpassningar på jobbet under arbetsåtergången. Därtill uttryckte kvinnor ett behov av hemrelaterade insatser. Både kvinnor och män saknade hjälp med organisatoriska problem på jobbet, men hade olika sätt att reagera på det.
Psykologer som gav läxor, chefer som följde upp överenskomna anpassningar och läkare som frågade hur det gick med fysisk aktivitet var viktiga resurser. Eftersom behoven förändrades över tid och motgångar var vanliga, möjliggjorde uppföljningarna även anpassningar över tid. Det var viktigt för både kvinnor och män att deras behov av anpassningar och sänkta krav på jobbet uppfylldes.
Implikationer
Baserat på intervjuer bland anställda med stressproblematik eller psykisk ohälsa som får insatser via FHV indikerar resultaten att:
- Hemrelaterade krav (t.ex. att få hjälp med att känna sig mindre ansvarig för relationer och andras välmående, samtalsstöd, ökat stöd från partner, strategier för att hitta stunder av vila bland hemrelaterade krav) bör beaktas för att förebygga sjukfrånvaro och underlätta arbetsåtergång bland anställda. Detta kan vara av särskild vikt bland kvinnor, men också till nytta bland män.
- Personal på FHV bör kartlägga resurser och ge stöd för förändring både på jobbet och i hemmet för att möjliggöra en lyckad arbetsåtergång. Vidare kan anställda med ett svagt socialt nätverk behöva särskild uppmärksamhet då bristen på nätverk kan leda till ökade krav.
- Anställda inom vårdyrken, vilket till största del utgörs av kvinnor, kan behöva särskild stöttning med att hantera de emotionella krav som arbetet ställer.
- Kvinnor kan behöva stöttning med att kartlägga hur strukturella arbetsmiljöproblem påverkar psykisk ohälsa och med att hitta lösningar på dessa problem, för att lätta på egna skuldkänslor för den psykiska ohälsan. Män kan behöva stöttning med att hitta lösningar på strukturella arbetsmiljöproblem för att motverka känslor av resignation.
- Arbetsgivare och första linjens chefer behöver ökad kunskap om psykisk ohälsa på arbetsplatsen och konkreta strategier för att hantera det, inklusive arbetsanpassning.
- Handläggare på Försäkringskassan kan behöva stöttning, utbildning och resurser för att få bästa förutsättningar att både utföra regelverk och möta de behov som personer med psykisk ohälsa kan ha i kontakten med dem.
Genusperpektiv på arbetsåtergång vid insatser utförda vid FHV, Socialförsäkringsrapport 2020:7