Instrument för självskattat utmattningssyndrom

Bakgrund

Studien är den första som publicerats internationellt utifrån KART-data som omfattar drygt 3 000 anställda vid Västra Götalandsregionen och Försäkringskassan. Dessa har följts sedan 2004 med avseende på upplevd stressbelastning och stressrelaterad ohälsa. Här har vi prövat en enkel självskattningsskala för utmattningssyndrom (UMS) som vi utformat utifrån diagnoskriterierna för UMS och som fanns med i början av enkätstudien.
Syfte: Syftet var bland annat att undersöka det prediktiva värdet av självskattat UMS (s-UMS) avseende sjukskrivning. Ett annat syfte var att undersöka hur s-UMS är relaterat till etablerade självskattningsmått för psykisk ohälsa (utbrändhet, ångest, depression) och arbetsförmåga.

Metod

Deltagarna klassificerades utifrån svaren vid baslinjeundersökningen 2004 i tre kategorier: ej s-UMS, måttlig s-UMS och uttalad s-UMS. Sjukfrånvaro vid två-årsuppföljning, definierades på två sätt: 1. 14 dagars pågående sjukskrivning (SA14) 2. En period av mer än 60 dagars sjukfrånvaro under de senaste 12 månaderna (SA60)

Resultat

Vid studiestarten uppgav 16 % av studiedeltagarna måttlig eller uttalad s-UMS. Graden av depression, ångest och utbrändhet samt andelen som uppgav dålig arbetsförmåga, ökade med ökande grad av s-UMS. Självrapporterad UMS vid baslinjen ökade risken att rapportera sjukfrånvaro vid uppföljning.

Slutsats

Självskattat UMS överensstämmer väl med etablerade skalor för psykisk hälsa. Individer som skattat UMS vid baslinjen hade signifikant ökad risk att rapportera sjukfrånvaro två år senare, något som bekräftar de prediktiva egenskaperna för instrumentet. s-UMS kan vara ett användbart verktyg för t.ex. företagshälsovården för identifiering av individer i arbete med ökad risk för sjukskrivning p.g.a. stressrelaterad psykisk ohälsa.