Det är en av de där lite ovanliga, soliga dagarna i februari när vi träffar Emina Hadzibajramovic, vid ISM:s lokaler. Som ISM:s enda statistiker har hon en viktig roll, att leda ett av ISM:s tre forskningsområden, utveckling av mätinstrument, och göra det möjligt för siffrorna att tala.
Emina, du kan väl förklara lite, vad är mätinstrument?
Mätinstrument , också kallat skattningsinstrument är lite utav ett samlingsnamn kan man säga, det som räknas in kan vara skattningsskalor, test, formulär, bedömningsinstrument, enkäter och mer. Generellt kan man säga att det är verktyg som fångar in information om känslor, upplevelser, förmågor eller beteenden som sedan kan användas för att analysera något. På ISM används dessa instrument för att mäta och bedöma till exempel upplevelser av psykosocial arbetsmiljö eller olika aspekter av hälsa och välmående på både individ och gruppnivå.
Och varför behöver man forska på de här verktygen?
Man kan säga att forskningen om mätinstrument kan delas upp i tre olika spår, att testa befintliga instrument, utveckla och förfina befintliga instrument och ta fram nya instrument. Här på ISM fokuserar vi forskningen på instrument som används inom våra forskningsfält och vidare i praktiken exempelvis inom företagshälsovård, kartläggning av arbetsmiljö med mera.
Väldigt mycket forskning bygger på insamling av data genom just självskattningsinstrument. Och det är ju väldigt viktigt att de verktyg som används för att samla in information och data faktiskt mäter det dem säger sig mäta och att resultat från dem går att jämföra och är tillförlitliga. På statistikerspråk kallar vi detta att verktygen är valida och reliabla.
Reliabilitet mäter mätinstrumentets tillförlitlighet, dvs i vilken utsträckning samma resultat erhålls vid upprepade mätningar, givet att tillståndet som mäts inte ändrats mellan mätningarna.
Med validitet menas i vilken utsträckning instrumentet mäter det underliggandet fenomenet som det avser att mäta. Till exempel, i vilken utsträckning ett instrument som ska mäta depressiva symptom faktiskt mäter just vanligast förekommande symptom på depression och inte ångest eller någon annan aspekt av psykisk ohälsa.
Sen behövs såklart också forskning för att ta fram nya mätinstrument som kan fånga upp det som nuvarande instrument inte gör eller kan. Då handlar det om att definiera vad man vill ha svar på, hur man mäter det på bästa sätt och hur det man mäter kan placeras på någon form av skala för att visa hur mycket eller lite den som svarar på frågor uppfyller definitionen man gett.
Att utveckla befintliga instrument, till exempel genom att utvärdera om alla frågor behöver vara med för att få samma resultat eller om man kan dra ner antalet frågor med samma resultat kan göra stora skillnader för instruments användbarhet och göra det möjligt för fler att få fram data som kan användas för utveckling och förbättring.
Kort sagt; Att vi forskar på dessa instrument, tar fram nya och testar och utvecklar befintliga är en grundpelare för att så mycket annan forskning ska fungera och att instrument ska vara användbara i praktiken, därför är det jätteviktigt att vi forskar på detta!
Så spännande att höra om detta forskningsområde som är så viktigt på många sätt! Men när började ISM forska på mätinstrument?
Jag anställdes på ISM som statistiker 2005 och man kan väl säga att det var där det hela började, när jag i samarbete med forskarna här började titta på de instrument som användes, hur de fungerade och vad data från dem faktiskt kunde säga om stressrelaterad ohälsa och arbetsmiljöfaktorer.
Det arbetet har sen utvecklats till att bli ett helt eget spår inom ISM:s forskning vilket känns jätteroligt och viktigt!
Hur ser forskningen på mätinstrument ut här hos oss på ISM då?
Här på ISM håller vi främst på med forskning på och utveckling av befintliga mätinstrument som används för självskattningar av olika aspekter av psykisk hälsa, välmående och arbetsmiljö.
Vi har tagit fram ett eget mätinstrument, S-UMS självskattning, utmattningssyndrom här på ISM men annars har vi fokuserat på att testa och utveckla de instrument som brukar användas inom det här forskningsfältet som ISM befinner sig i, stressrelaterad ohälsa och arbetsmiljö. Det handlar ju till stor del om att vi vill kunna använda samma mätinstrument som andra forskare inom området för att vi vill kunna jämföra våra forskningsresultat med andras. Och man behöver ju faktiskt inte uppfinna hjulet på nytt om det redan finns fungerande mätinstrument.
Sen får vi inte heller glömma vår roll som stöd till VGR som ju alltid är i fokus för oss. Där möjliggör vi användning av reliabla och validerade mätinstrument för vår företagshälsovård så de kan mäta stressrelaterad ohälsa och påverkan av arbetsmiljöfaktorer. Vi hade också en stor del i arbetet med framtagning och kvalitetssäkring av VGR:s medarbetarenkät, ett verktyg som används för att fånga upp arbetsmiljöfaktorer och lägesbilder i VGR i stort. Vi har utformat enkätfrågor och resultatrapporter, och tillsammans med vår företagshälsovård hjälpt till i implementering av ett nytt arbetssätt för genomförandet, redovisning och tolkning av resultat.
Vad är fokus för dig just nu?
Just nu har vi ett stort arbete igång kring ett verktyg som heter Burnout Assessment Tool, (BAT), som är ett instrument för att mäta utbrändhet. BAT är ett resultat av mångårigt forskningsprojekt under ledning av professorerna Wilmar Schaufeli och Hans De Witte i Belgien som ISM har ett pågående samarbete med. ISM:s forskning kring BAT är tvådelad. Vi har bidragit till vidareutveckling av BAT genom att ta fram två nya versioner av instrumentet, en kort och en ultra-kort version.
Det andra delen av vår forskning handlar om att validera BAT i svensk kontext och få fram svenska referensvärden som kan användas av både forskare och praktiker. Just nu sammanställer vi data kring genomsnittliga utbrändhetnivåer i Sverige. Preliminära resultat visa att svenskarnas utbrändhet ligger på ungefär samma nivåer som i övriga europeiska länder. Vi samarbetar också med andra forskare i Sverige för att skapa oss en bild över yrkesspecifika utbrändhetsnivåer samt vilka arbetsmiljöfaktorer som bidrar mest till utveckling av mer allvarliga nivåer.
Att få fram referensvärden för BAT i en svensk kontext kommer göra det möjligt att använda instrumentet för att få fram en enhetlig nationell bild över utbrändhet och även kunna göra internationella jämförelser och samarbeta över landsgränserna för att bekämpa utbrändhet. Något som inte är möjligt idag då den typen av instrument och data saknas i Sverige och internationellt.
Nästa steg är att utveckla klinisk relevanta gränsvärden för självskattad utbrändhet, som kommer kunna användas i praktiken för att identifiera tidiga varningssignaler och adressera utbrändhet innan den når allvarlig nivå.