Skattningsmetod (SGPALS)
Ett enkelt mått på självrapporterad fysisk aktivitet är relaterat till biologiska och psykologiska riskfaktorer såsom upplevd stress för att utveckla hjärtkärlsjukdom. Instrumentet kan fungera som ett viktigt tillägg till den riskbedömning som görs i den kliniska vardagen
Titel
Self-reported leisure time physical activity: a useful assessment tool in everyday health care.
Författare
Lars Rödjer och Ingibjörg H Jonsdottir, Institutet för stressmedicin Göteborg, A Rosengren, L Björck, G Grimby, DS Thelle, G Lappas och Mats Börjesson, Göteborgs universitet.
Bakgrund
Fysisk inaktivitet är en oberoende riskfaktor att utveckla hjärtkärlsjukdom. Trots denna kunskap så saknas information om fysisk aktivitetsnivå i de riskskattningsinstrument (så kalad score chart) som används inom vården för att skatta risken hos individer att utveckla hjärtkärlsjukdom. Det finns ett behov för ett enkelt instrument som kan användas i klinik praxis för att skatta patienternas aktivitetsnivå.
Syfte
Denna studie syftar till att undersöka sambandet mellan självskattat fysisk aktivitet, mätt med en enkel fråga, och andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. Frågan utvecklades ursprungligen av två svenska forskare, Bengt Saltin och Gunnar Grimby och kallas i denna studie; Saltin-Grimby physical activity level scale (SGPALS).
Metod
Tvärsnittsdata från en stor kohort studie (INTERGENE) som tidigare har genomförts i Västsverige användes där 3588 individer inkluderades (1685 män och 1903 kvinnor, medelålder 52 år för männen och 51 år för kvinnorna). Kolesterol, blodfetter (triglycerider), blodsocker, kroppsvikt, midjemått, blodtryck och vilopuls samt rökning och upplevd stress var de mätningar som användes för att undersöka om det föreligger ett samband mellan fysisk aktivitetsnivå och övriga riskfaktorer.
Resultat
Det fanns ett starkt negativt samband mellan graden av fysisk aktivitet och rökning, kroppsvikt, midjemått, vilopuls, blodsocker, blodfetter, kolesterol och upplevd stress. Exempelvis var risken fördubblad att individer som var mest stillasittande var överviktiga och trefaldig risk att de hade högre midjemått.
Slutsats
Ett enkelt mått på självrapporterad fysisk aktivitet är relaterat till biologiska och psykologiska (upplevd stress) riskfaktorer att utveckla hjärtkärlsjukdom. De mest inaktiva individerna är också de som verkar löpa störst risk att utveckla hjärtkärlsjukdom. Vi föreslår att detta enkla instrument kan användas rutinmässigt i klinisk praxis som ett komplement till den riskbedömning som redan görs. Skattning av fysisk aktivitetsnivå tillför mer information om patientens levnadsvanor och således också möjligheten att motivera patienterna till ett mer hälsosammare liv som förhoppningsvis kan leda till att minska risken för framtida hjärtkärlsjukdom.