Kortisol vid behandling UMS
Långvarig stressbelastning verkar således inte avspeglas i en förändrad dygnsvariation i salivkortisolnivåer hos patienter med stressrelaterad utmattning.
Titel
No alterations in diurnal cortisol profiled before and during treatment in patients with stress-related exhaustion.
Författare
Anna Sjörs och Ingibjörg H. Jonsdottir, Institutet för stressmedicin Göteborg.
Bakgrund
Kortisolnivåerna i kroppen (både i blod och i saliv) varierar över dygnet. Nivåerna är som lägst omkring midnatt och ökar sedan under natten. På morgonen ses i regel en kraftig ökning av kortisolnivåerna i samband med att man vaknar. Sedan sjunker kortisolnivåerna successivt under dagen, med undantag för mindre ökningar i samband med ex. måltider eller fysisk aktivitet. Inom stressforskningen lyfts det ofta fram att denna dynamik i kortisolnivåerna är ett kännetecken för ett väl fungerande stressystem. Det finns hypoteser om att långvarig stress kan leda till förändringar i kortisolets dygnsvariation. I denna studie undersökte vi om patienter med utmattningssyndrom visade några tecken på en förändrad dygnsvariation jämfört med friska kontrollpersoner samt om dygnsvariationen i kortisolnivåer förändrades under den tid patienterna fick behandling för utmattningssyndrom.
Metod
Salivkortisolnivåer jämfördes mellan 122 patienter med utmattningssyndrom (25 % män) och 98 friska kontrollpersoner (44 % män). Deltagarna tog salivkortisolprover hemma direkt när de vaknade på morgonen, 30 minuter senare, samt på kvällen i samband med sänggåendet. Patienterna upprepade sedan provtagningen efter sex månaders behandling (79 patienter) och efter 12 månaders behandling (68 patienter).
Resultat
Det fanns inga tydliga skillnader i salivkortisolnivåer eller dygnsvariationen i salivkortisol mellan patienter och friska kontroller. Vi fann heller inga väsentliga förändringar i dygnskortisolet under behandlingsperioden i patientgruppen. Det fanns vissa tecken på att ökningen i kortisolnivå på morgonen var något dämpad hos manliga patienter jämfört med de manliga kontrollerna, men skillnaden verkade främst vara relaterad till användning av antidepressiva mediciner.
Slutsats
Långvarig stressbelastning verkar således inte avspeglas i en förändrad dygnsvariation i salivkortisolnivåer hos patienter med stressrelaterad utmattning. Den här sortens basala mätningar av salivkortisol verkar inte lämpliga som biomarkörer för stressrelaterade tillstånd, eller som en hjälp för att bedöma effekterna av kronisk stress i klinisk praxis.