Modell för processtöd
Att genomföra komplexa arbetsplatsinterventioner på organisatorisk nivå har sina utmaningar och stöd av en processtödjare har föreslagits kunna underlätta genomförandet av denna typ av interventioner. En utvärdering av processtödjarrollen visade att en insats har tre delvis överlappande faser (uppstart, genomförande och överlämningsfas) med olika hindrande och stödjande faktorer. För att överkomma de hindrande faktorerna behöver processtödjare skifta mellan en stödjande och en kunskapshöjande expertroll. Studien bidrar också till kunskap kring viktiga stödjande faktorer som betraktas viktiga för processen.
Titel
Process facilitators shifting between the support and expert roles in a complex work environment intervention in the Swedish healthcare sector
Författare
Ewa Wikström (Göteborgs universitet), Jonathan Severin, Ingibjörg H. Jonsdottir och Magnus Åkerström (Institutet för stressmedicin)
Bakgrund
Många arbetsplatser, särskilt inom den offentliga sektorn, brottas med en hög sjukfrånvaro och kunskap avseende effektiva sätt att förebygga arbetsrelaterad ohälsa i praktiken efterfrågas av såväl chefer, HR som Företagshälsovården. För att förebygga arbetsrelaterad ohälsa, rekommenderar både tidigare forskning och arbetsmiljöverket arbetsplatsinsatser som även omfattar insatser på organisatorisk nivå, alltså åtgärder som fokuserar på strukturer, styrning, beslutsfattande och ramar. Detta i stället för att endast genomföra insatser på individnivå, som innebär åtgärder som syftar till att främja enskilda individers hälsa som ett sätt att minska sjukskrivning. Insatser på organisatorisk nivå syftar i stället till att eliminera grundproblemen som finns på arbetsplatsen. Vanligtvis behöver arbetsplatserna någon form av processtöd för att kunna genomföra komplexa interventioner på organisatorisk nivå men det saknas kunskaper om hur denna typ av stöd ska utformas.
Syfte
Studien syftar till att undersöka vad som kännetecknar processtödjarrollen i samband med en komplex arbetsmiljöintervention på organisatorisk nivå, vilka stödjande och hindrande faktorer som finns samt i vilken omfattning som dessa faktorer påverkar slutresultatet av interventionen.
Metod
Studien fokuserar på en storskalig intervention inom offentlig sektor med syfte att sänka sjukfrånvaron bland verksamheternas medarbetare där 8 verksamheter fick stöd av en processtödjare. Processtödjarens roll var att ge stötta ledningen i deras arbete med att identifiera och genomföra förebyggande insatser på organisatorisk nivå. Studien använde sig av en mixad metod där processtödjarnas egen dokumentation under arbetets gång analyserades kvalitativt för att undersöka vad som kännetecknar processtödjarrollen samt för att identifiera hindrande och stödjande faktorer. Slutligen analyserades effekten av förekomsten av dessa hindrande faktorer på interventionens resultat gällande att sänka verksamhetens sjukfrånvaro genom kvantitativ flernivåanalys.
Resultat
Resultatet visar att processtödjarrollen i en komplex arbetsmiljöintervention på organisatorisk nivå innehåller tre överlappande faser (uppstart, genomförande och överlämningsfas) som innebär olika aktiviteter för processtödjarrollen. Dessa tre faser innehåller också olika stödjande och hindrande faktorer så som tillräcklig kunskap, gemensam syn på verksamhetens utmaningar och utvecklingsbehov, samarbete, engagemang etc. Förekomst av dessa stödjande faktorer påverkade interventionseffekten på sjukfrånvaron positivt.
Slutsatser
Studien visar att processtödjarrollen inte är statisk utan behöver anpassas både utifrån förändringsprocessens olika faser, arbetsplatsens kontext och förekomst av stödjande faktorer inom organisationen. För att komplexa arbetsmiljöinterventioner på organisatorisk nivå ska uppnå de effekter som man eftersträvar behöver processtödjare alternera mellan en stödjande roll och en kunskapshöjande expertroll. Resultatet av studien har omsatts till en modell för processtöd.