COVID-19 pandemins påverkan på infektionsvårdens medarbetare
COVID-19 pandemin har inneburit stora påfrestningar för hälso- och sjukvården, inte minst för medarbetare inom infektionsvården som har utgjort en viktig del av frontlinjen. Resultatet av studien visar på vilka faktorer inom arbetsmiljön som kan öka och minska pandemins negativa effekt på vårdpersonalens välbefinnande, och att framför allt yngre medarbetare och de med en stark oro för att bli smittad av viruset är särskilt utsatta och kan behöva extra stöd.
Detta är en sammanfattning av en artikel som har publicerats i tidskriften Frontiers in Psychology.
Titel
Working conditions for healthcare workers at a Swedish university hospital infectious disease department during the COVID-19 pandemic – Barriers and facilitators to maintaining employee wellbeing
Författare
Malin Veje, Karolina Linden, Verena Sengpiel, Ylva Carlsson, Ingibjörg H. Jonsdottir, Alessio Degl’Innocenti, Linda Ahlstrom, Helle Wijk samt Magnus Åkerström.
Bakgrund
Hälso- och sjukvårdspersonal på infektionskliniker runtom i landet har utgjort en viktig del av frontlinjen under COVID-19 pandemin. Dessa kliniker har det primära ansvaret att vårda patienter med misstänkt och konstaterad smitta, men också att ta fram rutiner och genomföra utbildningsinsatser för andra avdelningar utifrån sin expertkunskap inom området. Under våren 2020 gjordes stora förändringar inom sjukvården i Sverige för att möta det vårdbehov som pandemin innebar. Den första virusvågen medförde stora påfrestningar för de anställda som snabbt fick ställa om till nya arbetssätt med förändrade riktlinjer och patientflöden under en tid med begränsad kunskap om viruset och ett lågt antal vårdplatser. Det finns ett flertal studier som beskriver de negativa effekter på hälsa och arbetsmiljö som vårdpersonal på de särskilt inrättade COVID-19-avdelningarna i frontlinjen upplevde under den första vågen av pandemin, men kunskapen om hur just arbetsförhållanden för medarbetare på infektionskliniker påverkades är fortfarande begränsad.
Syfte
Syftet med studien var att identifiera hindrande och stödjande faktorer i arbetsmiljön som påverkar medarbetarnas välbefinnande under pandemin, vilket sedan kan användas för att öka beredskapen inför kommande pandemier.
Metod
I september 2020 fick samtliga anställda på en infektionsklinik vid ett svenskt universitetssjukhus möjligheten att svara på en enkät med frågor om hur de upplevde sin arbetsmiljö. Undersökningen gjordes mellan den första och andra pandemivågen och respondenterna ombads tänka tillbaka hur de upplevde arbetssituationen under pandemins första våg. Enkäten innehöll även en öppen fråga gällande positiva och negativa upplevelser under samma period. Enkätsvaren analyserades både kvantitativt och kvalitativt och resultatet jämfördes med en tidigare genomförd medarbetarundersökning från oktober 2019, innan pandemin bröt ut.
Resultat
Resultatet visar att det var en klar ökning av medarbetare på infektionskliniken som rapporterade en ökad arbetsbelastning, bristande känslomässigt stöd i svåra situationer och svårigheter att återhämta sig efter ett arbetspass under pandemin jämfört med före pandemin. Särskilt påverkade var yngre medarbetare och de med en stark oro för att bli smittad. Flera medarbetare uttryckte även etisk stress över att inte kunna utföra patientvård som vanligt.
Samtidigt så ansågs det ökade samarbetet mellan olika professioner och avdelningar på sjukhuset under krisen som positivt och bidrog till en känsla av sammanhållning inom arbetsgruppen.
Flera medarbetade rapporterade även en personlig professionell utveckling och en utveckling av avdelning och ledning under pandemin vilket bidrog till en känsla av ökad förmåga att klara framtida kriser hos medarbetarna.
Slutsatser
Resultatet visar att det finns faktorer inom arbetsmiljön som både kan öka och minska pandemins negativa effekt på medarbetares hälsa och välbefinnande. Inte bara den ökade arbetsbelastningen utan även brist på organisatoriskt stöd, oro för att bli smittad och etisk stress ansågs vara hindrande faktorer för vårdpersonalens välmående under pandemin, medan en ökad förmåga att klara framtida kriser samt möjlighet till ett ökat samarbete och en ökad sammanhållning inom och mellan arbetsgrupper upplevdes ha en viss skyddande effekt. Resultatet visade även att COVID-19 pandemin i högre grad påverkade medarbetare som var yngre och medarbetare med en stark oro för att bli smittad av viruset. Genom att säkerställa organisatoriskt stöd på arbetsplatsen, stötta medarbetare att hantera sin oro för att bli smittad och att hantera den etiska stress som de ändrade arbetssätten kan ge samt att underlätta samarbetet och det gemensamma lärandet på arbetsplatsen kan den negativa effekten på vårdpersonalen i frontlinjen minskas under kommande pandemier.
Publicerat
Arbetsmiljön inom vården under Covid-19-pandemin
Arbetsmiljön för de som arbetar med gravida, födande samt nyfödda barn (COPE Staff)