Ronden, att balansera paradoxer
Det finns olika sätt att förstå medicinsk praktik baserat på vad läkare fokuserade på under rondarbetet.
Titel
Uncovering paradoxes from physicians' experiences of patientcentered wardround
Författare
Fredrik Bååthe och Gunnar Ahlborg Jr, Institutet för stressmedicin Göteborg, Lars Edgren, Annica Lagström och Kerstin Nilsson, Göteborgs universitet.
Bakgrund
Sverige har sedan januari 2015 en ny lag med syfte att tydliggöra patientens ställning samt främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet d.v.s. att göra vården mer patientcentrerad. Det finns få studier om läkares erfarenhet av ökad patientcentrering. Tidigare publicerad studie av läkares erfarenheter från en patientcentrerad och teambaserad rond visade på vissa resultat som den då använda analysmetoden inte förmådde fullt klargöra (Bååthe mfl 2014).
Syfte
Klargöra och fördjupa förståelsen av tidigare identifierade intressanta och förvånande fynd från läkares erfarenheter av att arbeta i en patientcentrerad och teambaserad rond, på en internmedicinsk verksamhet på ett mellanstort svenskt sjukhus.
Design
Semi-strukturerade intervjuer med tretton läkare från samma medicinavdelning (6 överläkare, 3 ST-läkare, 4-AT-läkare). Intervjuerna skrevs ut ordagrant och analyserades sedan med kvalitativ analysmetod (Miles and Huberman, 1994) av en tvärprofessionell forskargrupp. Därefter genomfördes en abduktiv analys (Coffey and Atkinson 1996) med stöd av teorin ”complex responsive processes” (Stacey 2011).
Resultat
Vid analysen växte det fram olika sätt att förstå medicinsk praktik baserat på vad läkare fokuserade på under rondarbetet. Den ena benämndes Jag-perspektiv eftersom arbetet var fokuserat runt vad läkare själva tänkte, gjorde och kunde. Interaktionen med patient var främst inriktad på att inhämta information för att bekräfta eller dementera läkares framarbetade hypotes utifrån journalförda uppgifter och provresultat. Läkares beslut om vård och behandling utgick från aktuella riktlinjer och målvärden och patienten sågs som mottagare av aktuellt beslut.
Det andra sättet att förstå medicinsk praktik benämndes Vi-perspektiv och där var rondarbetet mer inkluderande och betonade utbytet med patient och övriga vårdmedarbetare. Rondinteraktionen fokuserade på patientens aktuella berättelse och handlade både om att inhämta information men också om att ge information åter till patienten. Läkares beslut om vård och behandling utgick från aktuella riktlinjer och målvärden, men strävade samtidigt aktivt efter att integrera patientens subjektiva perspektiv, individuella förmågor och sociala förutsättningar.
Läkare med mer av ett Jag-perspektiv upplevde att nya sättet att ronda utmanade deras professionella identitet och medicinska praktik, och uppskattade inte arbetssättet. Läkare med mer av ett Vi-perspektiv uppskattade nya ronden och erfor den i linje med deras professionella identitet.
Slutsats
Läkare med ett mer biomedicinskt orienterat Jag-perspektiv, kan behöva organisatoriskt stöd för att underlätta vidare utveckling mot en mer mångfacetterad och patientcentrerad professionell identitet, d.v.s. i riktning mot en förståelse av medicinsk praktik som benämndes Vi-perspektiv. För att främja samhällets strävan att göra vården mer patientcentrerad räcker det inte med en tydlig lagstiftning, utan det behövs också organisatoriska förutsättningar som understödjer det utmanande arbetet att omforma sin medicinska praktik och professionella identitet i rollen som kliniskt verksam läkare.
Studien ingick i ett interaktivt forskningsprojekt, TvärKraft, mellan ett svenskt sjukhus och en tvärvetenskaplig forskargrupp. Praktiska erfarenheter från vård, akademi och chefskap kombinerades med vetenskaplig metodik och aktuell teori.