Symptom
Mani
Mani kännetecknas av kraftigt förhöjt stämningsläge med överaktivitet och intensifierat känsloliv. En mani ger allvarlig påverkan på personens funktionsnivå. I samband med mani kan det förekomma psykotiska symtom, det vill säga symtom som tyder på att verklighetsuppfattningen är störd. Man kan exempelvis uppleva att man förmår saker som inte är möjliga. Detta kan leda till att man försätter sig i situationer som leder till svåra konsekvenser i arbetslivet eller socialt. Om man inte får rätt behandling riskerar tillståndet att hålla i sig och förvärras. Vid mani fordras som regel vård på sjukhus. Vid svår mani och om personen motsätter sig vård kan man ibland tvingas till vård med stöd av LPT – lagen om psykiatrisk tvångsvård.
Symtom vid mani är:
- Ihållande kraftigt förhöjt stämningsläge och eufori (kraftig upprymdhet)
- Markant minskat sömnbehov (vaknar pigg trots några få timmars sömn)
- Ökad målinriktad aktivitet (intensivt engagemang i skola, arbete, socialt eller sexuellt)
- Kraftig överaktivitet eller motorisk rastlöshet
- Kraftigt förhöjd självkänsla eller grandiositet (personen känner sig särskilt betydelsefull eller utvald)
- Mycket mer pratsam än vanligt. Personen blir svår att avbryta och har svårt att hålla tråden
- Kraftig irritabilitet och aggressivt beteende som inte är typisk för personen
- Lättdistraherad och en känsla av att tankarna rusar fram
- Omdömeslöst beteende (inleder sexuella kontakter, spenderar stora mängder pengar, för personen avvikande socialt beteende)
- Vanföreställningar eller hallucinationer
En mani är en tydligt avgränsad episod som kan vara cirka en vecka till flera månader.
Hypomani
Förhöjt stämningsläge vid bipolär sjukdom typ II kallas hypomani som är mildare form av mani. En hypomani kräver inte sjukhusvård. Hypomani kännetecknas av väsentligen samma symtom som mani, men i lägre grad och med mindre påverkan på personens funktionsnivå. Psykotiska symptom som vanföreställningar och hallucinationer förekommer inte vid hypomani. Hypomani medför dock en tydlig förändring avseende hur personen känner sig, beter sig och uppfattas av omgivningen. Ibland upplevs hypomani som positivt i och med att personen upplever ökad idérikedom, produktivitet och lust.
Obehandlad hypomani kan övergå i irritabilitet och utmattningsliknande symtom. En hypomani ökar därför risken för att få en depression.
Depression
Depression kännetecknas av ihållande sänkt stämningsläge och minskad energi. Lusten och orken att ta itu med saker minskar eller försvinner. Intresset för saker som normalt är lustfyllda försvinner. Svåra depressioner orsakar ett stort lidande, ofta med ångest, vilket får betydande konsekvenser för personens funktionsnivå. Depression vid bipolär sjukdom innebär en ökad risk för att försöka ta sitt liv eller att dö till följd av självmord. Ofta är självmordstankar kopplat till känslor av ångest, självförakt och upplevd hopplöshet. Vid återkommande eller ihållande tankar på döden och/eller självmord är det viktigt att berätta det för någon i sin närhet och personer inom vården.
Symtom vid depression:
- Ihållande och genomgående nedstämdhet
- Livsleda
- Minskad energi
- Minnes- och koncentrationssvårigheter
- Sömnstörning
- Förändring av vikt och aptit
- Anhedoni (oförmåga att känna glädje)
- Psykomotorisk påverkan (oroligt beteende eller hämning)
- Hopplöshetskänslor och meningslöshetskänslor
- Minskad självkänsla och självförtroende
- Självmordstankar
- Vanföreställningar och hallucinationer
En depressionsepisod kan vara cirka två veckor till flera månader.
Blandtillstånd
Mani/hypomani och depression är de typiska uttrycken för sjukdomen. Svängningar mellan dessa två poler har givit namnet "bipolär" men sjukdomen kan ta sig många andra uttryck. Det är också vanligt att mani och depressionssymtom blandas, detta kallas för blandtillstånd. Växlingar mellan depression och mani/hypomani kan också ske så snabbt (så kallade snabbsvängande tillstånd, rapid cycling) där symtomen ofta är svårtolkade.
En betydande andel personer med bipolär sjukdom upplever dessutom kvarvarande symtom mellan sjukdomsepisoder, så kallade restsymtom.
