Gröna obligationer
Att utfärda (emittera) gröna obligationer är ett sätt att låna pengar till investeringar som är miljö- och klimatmässigt hållbara. Den gröna obligationen är legalt sätt densamma som en traditionell obligation, men med den skillnaden att utfärdaren (emittenten) garanterar att kapitalet som lånas enbart används till miljöinvesteringen.
Bakgrunden till gröna obligationer var att ett antal institutionella investerare efterfrågade möjligheten att investera i obligationer där kapitalet gynnar olika slags miljöprojekt. Den första gröna obligationen emitterades 2008 i samarbete mellan Världsbanken och SEB. Sedan dess har volymerna för den gröna obligationsmarknaden ökat stadigt för varje år, även om den än så länge är liten sett till den totala marknaden för obligationer.
Fördelen med gröna obligationer är att investeraren har möjlighet att investera hållbart utan omfattade analysarbete, eftersom miljö- och klimatkraven på investeringen finns dokumenterat i ett ramverk som investeraren har tillgång till. Genom ramverket får investeraren dessutom en bättre insyn i emittentens verksamhet och kan på så sätt bedöma dess risker. Detta i kombination med att den gröna obligationen rent tekniskt fungerar som en traditionell obligation, gör att tröskeln för att investera i detta tillgångsslag är låg då infrastruktur för handel redan finns på plats.
Ramverk och andrahandsgranskning (second opinion)
I Sverige finns det inga formella krav för att en obligation ska få kalla sig grön. I stället följer marknadsaktörerna de branschstandarder som är framtagna. ”Green Bond Principles” - GBP är den övergripande standarden för gröna obligationer och är framtagen i samarbete mellan ett antal banker, bland annat Världsbanken. De allra flesta gröna obligationer som emitteras på den svenska marknaden följer GBP.
Enligt GPB ska ett antal områden dokumenteras i ett ramverk för att obligationen ska klassas som grön. Dessa områden är följande:
- Till vilka typer av projekt får kapitalet användas.
- Processen för att identifiera och välja ut godkända projekt
- Rutiner för förvaltning av de likvida medlen, det vill säga att de ska separeras från organisationens övriga likvida medel.
- Rutiner för rapportering
För att säkerställa kvaliteten och den miljö- klimatmässiga hållbarheten i ramverket kan man låta en oberoende part göra en andrahandsgranskning av ramverket. En av dessa organisationer som tillhandahåller andrahandsgranskningar är Cicero, ett forskningscenter vid Oslo universitet.
Ramverket gäller sedan för alla obligationer där investeringen uppfyller ramverkets definitioner. Emittenten behöver alltså inte ta fram ett nytt ramverk vid varje emission.