Beslutsfattande

Beskrivningen bygger på kommunallagen, praxis, och standard för delegeringsordning (RS 2022-00613).

Olika typer av beslut

Följande former för beslut finns:

• Nämndbeslut (här ingår också nämndens beslut att förslå någonting som ska vidare till regionstyrelsen/ regionfullmäktige).
• Delegeringsbeslut (beslut som fattas av någon på delegation av nämnden). Det är de facto nämndens beslut men där nämnden gett någon rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, därför ska delegeringsbeslut anmälas, se delegeringsordningen för nämnden)
• Verkställighetsbeslut. Beslut som fattas av chef eller annan tjänsteman "i tjänsten". Regleras genom instruktion, uppdragsbeskrivning eller särskilda beslut.

Dessa typer av beslut måste dokumenteras på något sätt. Hur nämndbeslut skrivs och hanteras framgår av riktlinje för ärendeberedning och i de eventuella handläggarrutiner.

I det vardagliga, löpande arbetet tar chefer och övriga medarbetare ställning i en mängd olika frågor. Alla dessa ställningstaganden kan inte dokumenteras. Följande frågor är relevanta för att avgöra om ett verkställighetsbeslut ska skrivas eller inte:

• Berör beslutet flera verksamheter? Till exempel en rutin som alla ska ha kännedom om och leva efter.
• Är det bra att i efterhand kunna visa vad som har beslutats?

Tjänstepersoner kan inte fatta beslut i grupp

Grupper av tjänstepersoner kan aldrig fatta gemensamma beslut på det sätt som sker inom nämnder och styrelser. Besluten fattas istället, efter att frågan diskuterats i gruppen, av en behörig tjänsteperson, antingen så att de gäller för hela koncernen eller för respektive förvaltning. Tjänstepersonsgrupperingarnas uppgifter framgår av respektive grupps uppdragshandlingar. Av anteckningarna från gruppens möten bör framgå vilka frågor som diskuterats, vad man tagit ställning till och hur frågan ska hanteras vidare.

Delegeringsbeslut eller verkställighetsbeslut

När beslut fattas av en tjänsteperson är det antingen fråga om ett delegeringsbeslut eller ett verkställighetsbeslut.

Kommunallagen skiljer mellan beslut som delegeras (delegeringsbeslut) och beslut som innebär ren verkställighet. Gränsdragning mellan delegering och ren verkställighet är emellertid inte helt klar och bedömning får göras från fall till fall. Några skillnader kan dock uppmärksammas.

Delegeringsbeslut

• Delegering innebär att överföra beslutanderätten från en nämnd till en delegat som är den person som på nämndens vägnar har fått rätt att besluta i visst ärende.
• Beslut som fattas med stöd av delegering är juridiskt sett ett nämndbeslut och kan inte ändras av nämnden.
• Ett delegeringsbeslut kännetecknas av att det finns alternativa lösningar och att vissa överväganden och bedömningar måste göras av beslutsfattaren innan beslut fattas.
• Ett beslut som fattas med stöd av delegering kan laglighetsprövas. Det innebär att delegatens beslut kan överklagas i allmän förvaltningsdomstol på samma sätt som nämndens beslut.
• Delegeringsbeslut ska alltid dokumenteras och anmälas till nämnden.

Verkställighetsbeslut

• Verkställighetsbeslut grundar sig på tillämpning av tidigare beslut, policy och riktlinjer, lagstiftning, regel i avtal eller arbetsbeskrivningar.
• Verkställighetsbeslut är beslut av rutinmässig art som regelmässigt fattas av de anställda i kraft av deras tjänsteställning.
• Verkställighetsbeslut kan inte överklagas i allmän förvaltningsdomstol enligt kommunallagens bestämmelser.

Verkställighetsbeslut behöver inte anmälas till nämnden eller styrelsen.

Ska verkställighetsbeslutet dokumenteras eller inte?

Det beror på beslutets karaktär. Uppdrag och liknande ska dokumenteras. Även beslut av större vikt så som betydande förändringar eller arbetsuppgifter som kräver mycket resurser bör dokumenteras. Man kan även göra en bedömning utifrån vilka som behöver få kännedom om beslutet, till exempel om det berör många. Är det av intresse för andra än de direkt berörda, kan det vara meningsfullt att dokumentera beslutet och kommunicera ut det. Likaså om det är viktigt för att i efterhand kunna visa på vad som har beslutats.