Peter LeMarc får Västra Götalandsregionens kulturpris 2024
Han började sin bana redan som skolpojke med att spela för grannar och förbipasserande från föräldrahemmets balkong i Trollhättan. Efter en lång karriär belönas nu Peter LeMarc med Västra Götalandsregionens kulturpris. – Jag tror jag har lite svårt att greppa att människor lyssnat och tagit till sig mina sånger, säger han.
Allt började alltså på en balkong, på Staveredsgatan 10A i Trollhättan. En mycket ung Peter Fransson hade fått en orgel i julklapp, drabbats av sin första Beatleslåt, och behövde en scen. Orden var på låtsasengelska, melodierna till stor del lånade av idolerna, men det spelade ingen roll – lusten till musiken var född.
Drivet kom helt och hållet inifrån. Musiken var vägen framåt trots att omgivningen inte var övertygad.
– Det var så vansinnigt roligt att spela och hitta på låtar. Men att tro att man kunde leva på det var i Trollhättan under 70-talet som att säga att man skulle bli astronaut. En omöjlighet. I mina sena tonår dog min far. Jag tror att det undermedvetet gav mig friheten att följa min passion, säger Peter LeMarc.
Den unge Peter LeMarc flyttade till Göteborg, bildade band, tog sitt nya efternamn baserat på sitt mellannamn Lennmarc (en blandning av Lennart och Marcus till följd av ”en kompromiss mellan morsan och farsan”) och spelade överallt där tillfälle gavs.
– Möjligheterna att spela live i Trollhättan var ganska begränsade. Någon gång hyrde jag Folkets Hus festsal för att kunna göra live-spelningar.
Efter ett tag bar det av vidare mot Stockholm och en solokarriär. Men det började knaggligt, de första skivorna nådde inte så långt. Men så började Peter LeMarc skriva om det vanliga i livet. Och han hittade hem, och sin publik. Sedan dess, runt 1987, har Trollhättesonen varit vad man brukar kalla folklig. En låtskrivare och artist som har gått sin egen väg, och ändå befunnit sig i en lång svensk musiktradition av att skildra livet.
Nu har Peter LeMarc gått i popidols-pension.
– Spelplanen för att göra musik har totalt förändrats. Jag har alltid tyckt att jag är en "album-artist". Ett album är som en berättelse, där de olika sångerna hänger ihop och är som kapitel. I dag finns inte album. Det säljs överhuvudtaget inte fysiska skivor i någon större utsträckning. Sålunda inga långa berättelser där allt, även omslaget, hänger samman. Istället streamar man enskilda låtar på Spotify. Det är ett format jag inte är bekväm med. Jag är så glad att jag fick vara med om åren då man gjorde riktiga skivor, riktiga album.
Men kliar det inte i låtskrivarnerverna när du hör ett ord, upplever en stämning, sådant som brukade trigga dig?
– Förr kunde det sätta i gång låtskrivarmaskinen. Nu tänker jag kanske: "Ja, det där vore ett fint uppslag, men, vafan, jag gör ju inte låtar längre."
Vad betyder det att få priser och utmärkelser?
– Jag känner mig oerhört hedrad. Jag tror jag har lite svårt att greppa att människor lyssnat och tagit till sig mina låtar. Men jag är ändå väldigt stolt över den katalog av sånger jag skapat.
Motivering
Så mycket djupare än natten, så mycket starkare än ord. Peter LeMarc tar med sin unika röst och hudlösa texter med oss på en livsresa – från balkongen i Trollhättan, genom vaknätter och panikångest till platinaskivor och kollektiv gåshud. En vardagens poet som inte räds existensens berg- och dalbanor, och vars verklighetsnära betraktelser fortsätter att inspirera. Så blir fel sida älven, Kanaltorget och Stallbackas bilfabrik till tidsdokument som inte bara fyller oss med drömmar, utan det som håller oss vid liv.
Om Västra Götalandsregionens kulturpris
Västra Götalandsregionens kulturpris ska lyfta fram en framstående insats i kulturlivet inom något område som regionen särskilt vill uppmärksamma. Prissumman är på 150 000 kronor. Priset delas ut sedan 2004 och bland tidigare mottagare finns bland andra dramatikern Carin Mannheimer, konstnärerna Arne Isacsson och Carolina Falkholt, musikern Håkan Hellström, folkbildaren Jan Ling, poeten Lina Ekdahl, fotografen Hasse Persson samt producenten och filmaren Erik Hemmendorff och Ruben Östlund. Förra årets pristagare var Gun Lund, koreograf och danspionjär.