Hälsofrämjande förhållningssätt och mötet

”Vårdmötet är grunden till all god vård”

 Mötet mellan vårdare och patient är kärnan i hälso- och sjukvårdens verksamhet. Det är i dessa möten som vårdens centrala uppdrag utförs. Det handlar inte alltid främst om att bota – det handlar kanske ännu oftare om att främja hälsa, att förebygga sjukdom – och om att lindra lidande. Det är i samspelet mellan patient och vårdpersonal som vårdbehov identifieras och beslut om diagnostik, behandling och rehabilitering fattas. I allt större utsträckning visar också forskningen på betydelsen av bemötandet för behandlingsresultatet.

Genom att hälso- och sjukvårdens medarbetare visar stöd, uppmuntrar till delaktighet och erbjuder patienten att vara medskapare i planering av vård och behandling, kan patientens hälsa förbättras. Mötet mellan patienten och vårdens medarbetare har effekter på sjukdom och hälsa utöver vad den rent fysiska och/eller farmakologiska behandlingen ger. Dessutom gynnas följsamheten till behandling av att patienten involveras i processen och har inflytande på beslut. Att känna sig lyssnad på har visat sig vara centralt för motivationen att följa råd och rekommendationer.

Respekt, stöd, och engagemang är exempel på betydelsefulla egenskaper från professionella, sett utifrån patientens perspektiv. I synnerhet då ovanstående kvaliteter hos professionella är avgörande för patienters tillfredsställelse med vården. Vidare kan effekten av ett medicinskt preparat eller annan behandling förstärkas av vårdens medarbetare genom att de i sitt bemötande inger förhoppningar om att behandlingen ska ha god effekt. Placeboeffekten kan vara lika stor som eller större än effekten av en specifik behandling. I motsats är otydlig kommunikation och undermålig dokumentation några av de vanligaste orsakerna till brister i patientsäkerhet. Genom Dessa ett förhållningssätt där respekt, lyhördhet och tydlig information går hand i hand kan patientsäkerheten stärkas.

Personcentrering

Personcentrerad vård synliggör att den patient vi möter är en person som större delen av sitt liv lever utanför hälso- och sjukvården.  Det är i den egna vardagen man får insikter om sina hälsoproblem och utmaningar, och vilken hjälp man behöver. Genom personcentrering skapa ett samförstånd mellan patient och profession kan vi förstå potentialen i det jämställda mötet.

Idag domineras sjukdomsbilden av kroniska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, ledsjukdomar, neurologiska sjukdomar, cancer och psykiska sjukdomar. Hälso- och sjukvårdens uppdrag måste därför i större utsträckning handla om att stärka människors möjligheter att må bra med sin sjukdom genom att leva ett aktivt och meningsfullt liv utifrån vad var och en värderar som viktigt.

Begreppen personcentrering, hälsofrämjande och värdebaserad ligger mycket nära varandra. Utifrån lite olika perspektiv bildar de tillsammans en bas för att vi ska lyckas nå målet med att skapa bästa möjliga hälsa och vård på lika villkor för alla. Personcentrering synliggör att patienten är en person som med sina behov och förmågor är expert på den egna situationen. Hälsofrämjande utgår från att tilltro och självskattad hälsa påverkar kroppens motståndskraft (läkeförmåga) och därmed sjukdomens prognos. Värdeskapande skiftar fokus från gjorda insatser till vunna resultat/hälsoutfall.

Hälsolitteracitet

Ytterligare en viktig, grundläggande förutsättning för att åstadkomma hälsofrämjande möten och personcentrerad vård handlar om hälsolitteracitet. ”Hälsolitteracitet är relaterat till litteracitet och har med människors kunskap, motivation och förmåga att få tillgång till, förstå, värdera och tillämpa hälsoinformation för att kunna göra bedömningar och ta beslut i vardagen som har med sjukvård, sjukdomsprevention och hälsopromotion att göra, för att bibehålla och förbättra livskvalitén under hela livet” (HL‐EU, Sorensson et al, 2012).