Här hittar du som förskrivare stöd för ansvarsfull förskrivning av beroendeframkallande och narkotikaklassade läkemedel i VGR, genom information om lämpliga åtgärder vid förskrivning, uppföljning och utsättning av beroendeframkallande läkemedel.
Med beroendeframkallande läkemedel avses här opioider, bensodiazepiner, bensodiazepinanaloger och pregabalin. Det finns andra läkemedel som också har beroendepotential, till exempel centralstimulerande läkemedel, dessa omfattas dock ej här.
Här finns information för att stödja säkrare förskrivning av beroendeframkallande läkemedel, för att minska risken för att patienter ska utveckla ett vårdorsakat läkemedelsberoende.
Beroendeframkallande läkemedel ska i normalfallet användas under en begränsad tidsperiod för patienter med tydlig indikation. Vid korrekt medicinsk indikation kan behandlingen ha god effekt och bör inte undanhållas patienten. All behandling ska följas upp för att kunna säkerställa att behandlingsmål uppfylls och att läkemedlet sätts ut enligt planering.
Bakgrund
Läkemedelsrelaterade problem är en stor patientsäkerhetsutmaning. Förskrivning av beroendeframkallande läkemedel kan leda till problematiskt bruk, beroende och ökad dödlighet, särskilt i riskgrupper. Vid förskrivning av beroendeframkallande läkemedel finns även en risk att läkemedlet används av annan än patienten. Studier visar att ökad användning av beroendeframkallande läkemedel bidrar till folkhälsoproblem. Förskrivning av beroendeframkallande läkemedel är generellt minskande i både VGR och i riket.
En kombination av bensodiazepiner och opioider är förenad med nedsatt kognitiv förmåga, lägre fysisk aktivitet, lägre livskvalitet och högre smärtskattning. Riskerna för allvarlig förgiftning och död är förhöjda.
Opioider
Evidensen för användning av opioider vid långvarig icke-cancerrelaterad smärta är svag. Därför ska insättning på denna indikation göras med stor försiktighet och det krävs en noggrann planering och uppföljning. Det finns all anledning att försöka identifiera och åtgärda problematisk förskrivning och därmed reducera de vårdorsakade substansbruksproblemen.
Bensodiazepiner och bensodiazepinanaloger
Evidensen för regelbundet bruk och långtidsanvändning av bensodiazepiner och bensodiazepinbesläktade läkemedel vid ångesttillstånd, depressioner och sömnstörningar är också svag. Långtidsanvändning är förknippat med risker och ska därför generellt undvikas.
Mål
Samtliga patienter som behandlas med beroendeframkallande läkemedel ska ha en ansvarig förskrivare. Det ska finnas en dokumenterad medicinsk indikation och behandlingsplan i journalen som innehåller behandlingsmål som regelbundet ska utvärderas.
Om inte läkemedlet har önskad effekt eller om oacceptabla biverkningar uppstår, ska läkemedlet sättas ut enligt rekommenderad nedtrappning.
Beroendeframkallande läkemedel ska användas under en begränsad tidsperiod när det finns en medicinsk indikation. Endast i undantagsfall och efter en noggrann risk-/nyttavärdering kan en längre behandlingstid vara aktuell.
Förskrivarens ansvar
Läkare som förskriver beroendeframkallande läkemedel är skyldiga att göra en planering och att följa upp medicineringen även om denne inte är patientens fasta läkarkontakt. Om ansvarig läkare inte längre är tillgänglig, ansvarar den enhet där behandling påbörjats för uppföljning och utsättning. Om behandlingen ska övertas av annan förskrivare eller enhet, krävs att remittenten har upprättat en behandlingsplan som ska följa med patienten (innehållande mål med behandling, prognos, maxdos, tid och plan för uppföljning och utsättning).
Vid förskrivning av beroendeframkallande läkemedel ska läkaren:
Säkerställa medicinsk indikation och göra en riskbedömning gällande användande av beroendeframkallande läkemedel för aktuell patient.
Efter patientens medgivande, kontrollera nuvarande och tidigare förskrivning i journalen samt i Nationella läkemedelslistan.
Tillsammans med patienten välja en lämplig behandling utifrån fastställd diagnos, och informera om risker och biverkningar med vald behandling.
Upprätta en behandlingsplan i journalen och informera patienten muntligt och skriftligt.
Följa upp behandlingen och sätta ut läkemedlet enligt upprättad behandlingsplan.
När förskrivning lett till risk för, eller medfört vårdskada, ska detta rapporteras vidare i avvikelsehanteringssystem.
Förskrivning, uppföljning och utsättning av beroendeframkallande läkemedel
Medicinsk indikation
Medicinsk indikation
Ta anamnes och undersök patienten.
Skilj på akuta och långdragna besvär.
Använd journaluppgifter och skattningsinstrument efter behov.
Ställ diagnos och ta ställning till adekvat behandling.
Notera att långvarig användning av beroendeframkallande läkemedel inte i sig är en medicinsk indikation för fortsatt förskrivning.
Hjälpmedel för att bedöma/utvärdera medicinsk indikation
Kontrollera, efter samtycke från patienten, nuvarande och tidigare förskrivning av beroendeframkallande läkemedel i journalen samt i Nationella läkemedelslistan.
Kontrollera alkohol- och narkotikaprover vid behov.
Genomför en riskbedömning avseende utveckling av skadligt bruk och/eller beroende och dokumentera om patienten tillhör riskgrupp för substansbrukssyndrom.
Överväg kontakt med anhöriga efter samtycke från patienten.
Vid manifest substansbrukssyndrom dokumentera diagnosen.
Förslag på hantering av receptförnyelser av beroendeframkallande läkemedel
Den som är ansvarig läkare tar ansvar för att det finns en behandlingsplan och att denna följs.
Ansvarig läkare säkerställer att recepten inte tar slut under ledighetsperioder.
Den sjuksköterska som kommer i kontakt med förfrågan om receptförnyelse gör en ordentlig undersökning om receptförnyelsen följer planen innan ärendet lämnas till förskrivare. Sjuksköterskan tar också ställning till om det finns tecken på problematiskt bruk, se nedan.
Beroendeframkallande läkemedel bör förskrivas med expeditionsintervall.
Misstanke om problematiskt bruk
Vårdpersonal som misstänker ett problematiskt bruk av beroendeframkallande läkemedel behöver vidta åtgärder. Det gäller även uppgifter angående annat substansbruk som påverkar förskrivning av beroendeframkallande läkemedel, t.ex. alkohol.
Bedöm regelbundet i samband med behandling om det förekommer tecken till:
Påverkad patient vid vårdbesök.
Försummar arbete, familj och andra viktiga områden.
Sociala, yrkes- eller fritidsaktiviteter överges eller minskas.
Toleransutveckling (önskemål om ökad dos av beroendeframkallande läkemedel).
Abstinens (stressade/ångestpåverkade).
Tabletterna tar slut för ”snabbt”.
Borttappade mediciner.
Felanvändning.
Dosöverskridanden.
Överlåtelse till annan eller försäljning.
Misstanke om samtidigt alkoholöverkonsumtion.
Hot och/eller våld.
Utsättning
Långvarig användning av beroendeframkallande läkemedel är inte i sig medicinsk indikation för fortsatt förskrivning. Läkare som förskriver eller tar ansvar för förskrivning av beroendeframkallande läkemedel ska också planera och genomföra utsättning.
Finns en behandlingsplan följs denna, om inte ska en sådan upprättas. Sätt ut beroendeframkallande läkemedel och informera patienten vid:
Konstaterat problematiskt bruk.
Utebliven effekt av behandling eller tecken på biverkningar relaterade till läkemedlet.
I samband med utsättning av beroendeframkallande läkemedel är det viktigt att göra en suicidriskbedömning. Erbjud patienten en kontrollerad utsättning med stöd.
Gör en suicidriskbedömning i samband med din medicinska bedömning, så att du gjort ditt ställningstagande innan du förmedlar beslut om nedtrappning till patienten.
Överväg kontakt med anhöriga efter samtycke från patienten.
Ta ställning till samverkan med andra aktörer såsom psykiatrin och/eller socialtjänst vid samtidig skadlig användning av flera substanser genom till exempel en samordnad individuell plan (SIP).
Avvikelserapportering
När förskrivning lett till risk för, eller medfört vårdskada, ska detta rapporteras i avvikelsehanteringssystem.
Långvarig smärta(utbildning i Lärportalen, för vårdpersonal i VGR)
Arbetsgrupp beroendeframkallande läkemedel
Arbetsgrupp beroendeframkallande läkemedel har, med inspiration från Region Kalmar län, tagit fram denna information för att tydliggöra och underlätta en patientsäker förskrivning av läkemedel som är beroendeframkallande.
Arbetsgruppen består av representanter från Terapigrupp Psykiatri, Terapigrupp Smärta, Regionalt processteam Smärta samt Kunskapsstöd för psykisk hälsa.