Vårdgivarwebben

Förebyggande insatser till ungdomar

Förebyggande insatser är viktiga. Dessa kan utgå från riskfaktorer eller onormal BMI ökning. I de flesta fall bör det skapas möjlighet att involvera vårdnadshavarna, både för att förebyggande insatser har större chans att lyckas och för att ungdomar först sent under tonåren börjar kunna hantera konsekvenser av sina handlingar.

Familjebaserade insatser

Beteendebehandlingar för övervikt och obesitas visar tydligast effekt när tre komponenter involveras (1):

  1. förändringar av kost och näring som vanligtvis syftar till att förbättra kostkvaliteten och minska det totala energiintaget
  2. ökad fysisk aktivitet och minskat stillasittande beteende
  3. beteendestrategier som syftar till att underlätta den första två komponenter (t.ex. självövervakning, stimuluskontroll (2)

Insatser kan också främja positiva föräldrafärdigheter (till exempel att ge beröm, sund kommunikation och modellering) eller rikta in sig på bredare sociala nätverk (såsom att uppmuntra kamratstöd) för att uppmuntra beteendeförändring (3-5).

Insatser för att förebygga ohälsosam viktutveckling och ohälsosamma levnadsvanor har effekt även om de bara riktar sig till vårdnadshavare men det finns också stöd för att involvera skolbarn och ungdom. Särskilt goda möjligheter är om vårdnadshavarna deltar aktivt med egna förändringsmål (6). Möjligheten att förebygga eller behandla utan att involvera vårdnadshavare har sämre vetenskapligt stöd (2).

Kognitiv beteendeterapi visar effekt, om den ges till ungdomar och även när denna insats används till vårdnadshavare (7).

Andra metoder som ofta används men där vetenskaplig utvärdering är delvis otillräcklig (2) är:

  • MI
  • Mindfulness
  • Mindful eating

Skolbaserade insatser

Bakgrunden till den stora ökning som ses av obesitas är faktorer i samhället, ofta benämnt det obesogena samhället (8). Det finns många faktorer i samhället som förändrats de senaste decennierna som bidrar till ökningen, såsom hög tillgång till högbelönande mat och sockerinnehållande drycker. I teorin borde det därför vara möjligt att påverka samhället till att bli mindre obesogent i de miljöer där unga befinner sig.

Vad kan man då göra på lokal nivå i skolan?

Fysisk aktivitet har visserligen inte effekt för att minska BMI men den ojämlika tillgången till idrott, där om kring 20 % av barnen, särskilt pojkar med bäst levnadsvillkor, idrottar, slår mot socialt utsatta barn och flickor. Här finns utrymme för satsning på att tillgängliggöra idrott för alla barn, exempelvis i form av ”Skolan mitt i byn” (9) som erbjuder samlad skoldag där bland annat idrottsföreningar bidrar med aktivitet för barnen utan kostnad.

Skolbaserade förebyggande program har hittills inte visat långsiktig effekt på barns BMI och ytterligare studier behövs (10). Däremot har föräldrastödjande insatser betydelse (2)

För att skapa hälsofrämjande miljöer för barn och unga krävs det att skola och kommun säkerställer förutsättningar för daglig fysisk aktivitet på minst 60 minuter, hälsosamma livsmedelsval i samband med skola och fritidsaktiviteter i kommunala anläggningar samt ekonomiskt möjliggör deltagande i idrottsföreningar för alla barn och unga.

Insatser riktade till barnet själv

När unga själva tar kontakt och är bekymrade för högt BMI, behöver den unges oro och funderingar tas på allvar. Den unge bör tillfrågas om vårdnadshavare får kontaktas och helst ska förebyggande insatser genomföras i samarbete med vårdnadshavare.

Om den unge inte tillåter kontakt med vårdnadshavare bör riktat hälsosamtal erbjudas direkt till den unge. Var lyhörd för den unges önskemål och ge möjlighet till uppföljande kontakt om den unge avvisar samtal.

Vid samtal, utgå gärna från text om aptitreglering, förutom att kartlägga hur den unges dag avseende kost och fysisk aktivitet ser ut, se Min dag. Utför kostanamnes och förutsätt inte att den unge äter ohälsosamt. Använd råd kring kost riktat till ungdom (finns på flera språk). Uppföljning bör ske inom 3-4 veckor och fortlöpa under 3-6 månader efter överenskommelse med den unge.

Det är viktigt att bedöma om den unges oro för högt BMI motsvaras av att BMI ökar eller är onormalt högt.

Upp till 30 % av ungdomar med normal kroppsbyggnad uppfattar sig ha en övervikt (11). Bland dessa unga förekommer psykisk ohälsa, stress, depression och hög skolfrånvaro hos upp till var fjärde individ, ofta kombinerat med extrem viktkontroll.

Både vid en skev kroppsuppfattning eller vid övervikt kan egna försök till viktminskning med inslag av extrem viktkontroll, svält eller kompensatoriska beteenden ge en ökad risk för ätstörning.

Referenser

1. Genevieve M. Davison, Lawrence T. Monocello, Kim Lipsey & Denise E. Wilfley (2023) Evidence Base Update on Behavioral Treatments for Overweight and Obesity in Children and Adolescents, Journal of Clinical Child & Adolescent Psychology, 52:5, 589-603, DOI: 10.1080/15374416.2023.2251164

2. Wilfley, D. E., Hayes, J. F., Balantekin, K. N., Van Buren, D. J., & Epstein, L. H. (2018). Behavioral interventions for obesity in children and adults: Evidence base, novel approaches, and translation into practice. American Psychologist, 73(8), 981–993. https://doi-org.ezproxy.ub.gu.se/10.1037/amp0000293

3. Hayes, J. F., Fitzsimmons-Craft, E. E., Karam, A. M., Jakubiak, J., Brown, M. L., & Wilfley, D. E. (2018). Disordered eating attitudes and behaviors in youth with overweight and obesity: Implications for treatment. Current Obesity Reports, 7(3), 235–246. https://doi-org.ezproxy.ub.gu.se/10.1007/s13679-018-0316-9

4. Wilfley, D. E., Tibbs, T. L., Van Buren, D. J., Reach, K. P., Walker, M. S., & Epstein, L. H. (2007). Lifestyle interventions in the treatment of childhood overweight: A meta-analytic review of randomized controlled trials. Health Psychology, 26(5), 521–532. https://doi-org.ezproxy.ub.gu.se/10.1037/0278-6133.26.5.521

5. Ho, M., Garnett, S. P., Baur, L., Burrows, T., Stewart, L., Neve, M., & Collins, C. (2012). Effectiveness of lifestyle interventions in child obesity: Systematic review with meta-analysis. Pediatrics, 130(6), e1647–e1671. https://doi-org.ezproxy.ub.gu.se/10.1542/peds.2012-1176

6. Epstein, L. H., Paluch, R. A., Roemmich, J. N., & Beecher, M. D. (2007). Family-based obesity treatment, then and now: Twenty-five years of pediatric obesity treatment. Health Psychology, 26(4), 381. https://doi-org.ezproxy.ub.gu.se/10.1037/0278-6133.26.4.381

7. Rancourt, D., Barker, D. H., & Jelalian, E. (2018). Sex as a moderator of adolescents’ weight loss treatment outcomes. Journal of Adolescent Health, 62(5), 591–597. https://doi-org.ezproxy.ub.gu.se/10.1016/j.jadohealth.2017.12.002

8. Folkhälsomyndigheten.se: https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/mat-fysisk-aktivitet-overvikt-och-fetma/overvikt-och-fetma/olika-faktorer-paverkar-overvikt-och-fetma/livsmiljo-som-framjar-oervikt-och-fetma/

9. https://www.communityschools.org/

10. Smit MS, Boelens M, Mölenberg FJM, Raat H, Jansen W. The long-term effects of primary school-based obesity prevention interventions in children: A systematic review and meta-analysis. Pediatr Obes. 2023 Mar;18(3):e12997.

11. Jeong E. Factors associated with the adoption of extreme weight control behavior by non-obese adolescents: a secondary analysis. BMC Pediatr. 2023 Sep 14;23(1):464. doi: 10.1186/s12887-023-04299-1. PMID: 37710201; PMCID: PMC10500794. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC10500794/