Aptitreglering

Kan man ta hjälp av aptitreglering?

Obesitas betraktas som en kronisk recidiverande sjukdom och vårdsystemet behöver både erbjuda snabba insatser vid varje återfall i sjukdomen och systematisk uppföljning av den kroniska sjukdomen.

För barn, är det särskilt viktigt att tidiga hälsofrämjande och förebyggande insatser hindrar att barn hamnar i sjukdomen obesitas. Förhoppningen är att risken för recidiverande sjukdom därigenom minimeras.

Rutiner och kunskap om aptitreglering kan medverka till att minska risk för sjukdomen och för återfall.

Det finns mycket kunskap om signaler som styr aptit (1). Utveckling av läkemedel bygger på sådana signaler, men berörs inte i denna text.

Hjärnan är kritisk för att styra aptit (2). Syftet med hjärnans styrning är att säkra vår överlevnad (3). Därför försöker hjärnan få oss att äta upp allt som finns, när vi upptäcker lockande föda. Starkast drivs matlusten när denna föda innehåller snabba kolhydrater. Några funktioner i hjärnan kan utnyttjas för att möjliggöra minskat energiintag.

När detta genomförs och vårdnadshavaren förändrar rutiner, är det viktigt att barnet inte involveras. Nya rutiner ska därför inte kommuniceras med barnet så att förändringen kan kopplas till behovet att minska barnets BMI.

Belöningssystemet

Snabba kolhydrater, gärna ihop med fett (4), stimulerar belöningssystemet (5). Ibland uppfattas detta som ett sockerberoende och på vissa sätt hanterar belöningssystemet snabba kolhydrater på ett liknande sätt som vid mer allvarliga beroenden.

Suget efter sötsaker

Snabba kolhydrater skapar önskan att få i sig mer snabba kolhydrater. Att minska suget efter snabba kolhydrater, genom att helt avstå från dessa, går fort. Det akuta suget kommer att minska kraftigt på bara 2-3 dygn. Varje gång man låter sig lockas och äta snabba kolhydrater, har man åter 2-3 dygn innan suget minskat. Värst sug ger snabba kolhydrater när magen är tom.

Risken för att återfalla i suget finns kvar åtminstone i flera veckor. Det kan gå att bli bjuden på enstaka sötsaker utan att falla tillbaka i suget men risken att återfalla minskar över tid och helst bör snabba kolhydrater undvikas under ett par veckor. En av många utmaningar är att barn och ungdom som förbjuds äta sötsaker ändå gör det i smyg.

En möjlighet är att styra upp de snabba kolhydraterna till när barnets mage är fylld och erbjuda begränsad mängd lördagsgodis efter fiberrikt huvudmål.

Styra upp när man blir hungrig

Ökande kunskap finns om hur kroppens rytmer regleras (6). Ljuset reglerar kroppen, så att vi sover när det är mörkt och inte ska behöva kissa lika mycket på natten. Det tar 7-14 dagar att anpassa kroppen till dygnsrytmen i en annan del av världen. Flera hormoner har uttalade rytmer kopplat till natt och dag men även kroppens celler har inbyggda biologisk klockor.

Cellernas och hjärnans biologiska klockor mår bäst om de är synkroniserade (7). Äter man vid ganska strikta tider styrs cellerna till att bli beredda att ta vara på näringen mer effektivt. Saknas denna koordinering, såsom om man äter nästan jämt, eller helt utan rutin, ökar risker för att skada kroppen, eftersom mottagande cellers klockor inte förbereder cellerna på att ta hand om näringen.

Att ändra måltidsordning går ganska snabbt. Det tar lika lång tid som att anpassa den biologiska klockan vid jet-lag, alltså 7-14 dagar. Det kräver att man under denna tid styr måltiderna efter klockan, så att man äter vid samma tid, även på helgerna. Lyckas man kommer hunger inte att kännas lika starkt då man inte borde äta.

Genom att träna att äta efter klockan, kan även de som aldrig ätit frukost börja bli hungriga på morgonen. För att bli av med suget måste de snabba kolhydraterna hanteras först, se förra stycket.

Påverka hur ofta man äter och blir hungrig

Det finns en vandringssägen att mellanmål förebygger sug och minskar måltidsmängder. Verkligheten är att ju fler mål man äter desto mer energi brukar man få i sig, i alla fall efter spädbarnsperioden (8). Att minska antalet måltider är enkelt att göra, genom att styra upp tiderna enligt förra stycket. Under omställningen kan frukt, helst med mycket fibrer och ganska lite energi, såsom äpple, päron, apelsin, användas för att bromsa akut hunger.

De flesta minskar i vikt om de bara äter tre måltider per dag: frukost, lunch och middag. Att hamna där är en bra målsättning. Den största utmaningen är att hantera kvällarna, då kroppen tar upp som mest energi från det vi äter (9). Här finns inga enkla lösningar, förutom att erbjuda frukt och grönsaker när suget kommer. Många nattimmar utan att äta är bra.

Påverka hur mycket man äter

Att bli mätt handlar om tid, inte mängd. Det tar omkring 20 minuter att bli mätt och det är inte kopplat till hur mycket man ätit. Dessutom är det viktigt att uppfatta kroppens signaler. Här är hastigheten viktig (10). Sociala måltider tillsammans med samtal gynnar att mättnad hinner komma. Barnet ska uppleva hur maten känns, och märka att mättnad kommer. Om mättnadskänslan avleds genom att ha fokus på platta eller TV ökar risken att äta för mycket.

Mängden mat som individen behöver för att täcka energibehovet beror på ålder, kön men också på genetik och i mindre grad på individens aktivitet. För att åstadkomma normalisering av BMI behöver energiintaget ligga lägre än detta behov.

Restaurangservering

Vårdnadshavaren kan rekommenderas att servera måltider på tallrik, för att kunna styra vilken mängd varje individ behöver. Att inte ha extra mat framme som barnet kan ta eller tjata sig till. För att säkra mättnad kan måltiden gärna avslutas med exempelvis en mindre fruktsallad, så att barnet stannar kvar vid matbordet ca 20 minuter för att mättnadskänsla ska hinna komma.

Kroppens strävan att behålla fettväv

Kroppen har mycket starka signaler, såsom hormonet leptin (11), som bildas av fettväv och som signalerar till hjärnan hur mycket fettväv individen har. Hormonet sjunker kraftigt så fort BMI börjar minska. Hjärnan vill återställa den maximala fettmassa individen någonsin haft. Kraften att återgå till tidigare fettmassa är extremt stark och mycket svår att stå emot även om man är vuxen och medveten om risken för återfall i obesitas.

Referenser

1. Althubeati S et al. Neurosci Biobehav Rev. 2022 May; 136
2. Kalra SP, et al Endocr Rev. 1999 Feb;20(1):68-100
3. Andermann ML and Lowell BB. Neuron. 2017 Aug 16; 95(4): 757–778
4. Brondel L Nutrients. 2022 Feb; 14(3): 555
5. Leenaerts N et al. Int J Eat Disord. 2022 Nov;55(11):1421-1458
6. Franzago et al. Int J Mol Sci. 2023 Feb; 24(3): 2571
7. Smith H and Betts JA. J Physiol. 2022 Mar 15; 600(6): 1299–1312
8. Hess JM. JDS Commun. 2022 Nov; 3(6): 462–466
9. Young IE et al. Obes Rev. 2023 Mar;24(3):e13537
10. Slyper A. Diabetes Metab Syndr Obes. 2021 Jul 26;14:3399-3415
11. Liu J. Biochimie. 2023 Apr 18;S0300-9084(23)00088-3

Kommentera gärna denna text till författaren.