Dubbel NAG-start för mag- och tarmsjukdomar

Under den första dagen gavs en introduktion till systemet för kunskapsstyrning. Eftersom Västra sjukvårdsregionen har värdskap för programområde mag- och tarmsjukdomar gavs också en bakgrundsbild av hur arbetet har organiserats regionalt. Representanter för de regionala stödfunktionerna, som även har ett nationellt uppdrag, var på plats för att presentera sig och föra ett samtal runt vilka behov som finns och hur de ska kunna tillgodoses. Dag två delade grupperna upp sig för att komma igång med det specifika arbetet. Jonas Halvarsson, ordförande i NAG IBD, konstaterar att det är spännande att äntligen komma igång men att en hel del frågetecken kvarstår.

Vilken förändring hoppas ni kunna åstadkomma för patientgruppen?

-          Vi vill höja nivån för omhändertagandet och genom arbetet få kraft och tyngd att genomföra de förändringar som vi ofta pratar om, säger Jonas Halvarsson.

Stort driv i grupperna

Hans Törnblom, ordförande i det nationella programområdet, berättar att arbetsgrupperna valts ut baserat på redan identifierade behov i vården och att det finns ett stort driv och engagemang runt frågorna.

-          Det konkreta resultatet blir att åstadkomma ett nationellt vårdprogram och med patientrepresentation i grupperna får vi en stor styrka i slutprodukten, säger Hans Törnblom.

Även om arbetsgrupperna har individuella mål är den yttersta visionen densamma som för hela systemet för kunskapsstyrning – god vård utifrån bästa kunskap.

-          Vi ska inte sänka taket utan lyfta golvet, sammanfattar Hans Törnblom.

Förändra förhållningssättet till patienten

Gudrun Nyström hade rest hela vägen från Luleå för att vara med i NAG levercirrhos. Hon har egen erfarenhet av sjukdomen och är dessutom levertransplanterad. Även om hennes vård till största delen fungerat väldigt bra är Gudrun mån om att kunna bidra med sitt perspektiv för att medvetandegöra för professionen hur avgörande bemötandet är.

-          När jag fick ovanliga symtom utifrån min sjukdom höjde läkarna blicken och pratade bara med varandra, med mig i rummet. Jag slutade vara Gudrun och blev ett symtom. Jag önskar att de hade sett mig som person, sagt ”Hej Gudrun” och förklarat ”vi är här därför att…”. Så jag hoppas kunna åstadkomma ett förändrat förhållningssätt i vissa specifika situationer, säger Gudrun Nyström.

Text och foto: Cecilia Berg Backström