Föda - Dags för förlossning

En förlossning kan starta på olika sätt. Ofta börjar det med värkar, men det första tecknet kan också vara vattenavgång eller en slemmig flytning med lite blodstrimmor i. Kontakta förlossningen när du behöver hjälp eller misstänker att vattnet har gått.

På sjukhuset får du först träffa en barnmorska som bedömer om förlossningen har kommit igång tillräckligt för att du ska stanna kvar. Om förlossningen har kommit igång ordentligt blir du inskriven.

För att få en bild av hur barnet mår i livmodern så kontrolleras barnets hjärtljud med hjälp av en CTG-apparat som håller koll på barnets puls och livmoderns värkarbete.

Det gör ont att föda barn. Men hur smärtan upplevs varierar från person till person. Det finns också flera olika sätt att hantera den på. En bra grund är att förbereda sig både fysiskt och psykiskt. Det gör du exempelvis genom att sova, äta bra och gå en förlossningsförberedande kurs. Under förlossningen ger barnmorskan råd om smärtlindring och vilken metod som passar bäst. Information om de olika metoderna hittar du på här.

Som stödperson har du en otroligt viktig roll under förlossningen. Bara genom att finnas där och vara nära gör du stor skillnad. Kontinuerligt stöd kan till och med minska behovet av medicinsk smärtlindring, användandet av sugklocka och kejsarsnitt. Det bästa stödet kommer från dig som har en nära relation till den födande. Tänk att du är en fyr på land och att den som föder är en båt på ett stormigt hav. Det enda som behövs är att du står stadigt blinkande genom hela stormen.

Regel nummer ett är att vara nära den födande. Testa olika slags beröring och massage. Hittar du något som fungerar så fortsätter du med det. Om ni är osäkra på massagens effekt kan ni testa under tre värkar och utvärdera sedan. Tänk på att beröringen ska gå uppifrån och ner, i samma riktning som livmodern och barnet. Jobba med långsamma rörelser och stäm av hur det känns. Om du får en utskällning är det antagligen stressystemet som pratar. Då får du jobba ännu hårdare för att försöka få den födande att känna sig trygg. Ta hjälp av personalen om du känner dig maktlös. Det är inte konstigt att du också behöver stöd.

1. Latensfas

Under latensfasen är de flesta hemma. Till en början brukar sammandragningarna komma oregelbundet och kännas som mensvärk. Men efter hand blir de mer smärtsamma och intensiva. Då kan det vara skönt att vila, få enklare massage, ta ett varmt bad eller en dusch. Om mer smärtlindring behövs kan du prova Alvedon, Panodil eller Tens som är en liten apparat med nervstimulerande elektroder.

2. Öppningsskede

I öppningsskedet blir värkarna starkare, längre och mer regelbundna. Nu ska livmodertappen öppna sig helt. När det kommer 3–4 värkar på 10 minuter kan det dags att kontakta förlossningen.

3. Utdrivningsskede

Barnet har kommit långt ner i bäckenet och nu är det dags att börja krysta. Instinktivt kommer du nog vilja trycka på, men det kan hända att barnmorskan ber dig att bara fortsätta andas genom värkarna. Antingen är det för att barnet inte har kommit tillräckligt långt ner än. Eller så är det för att vävnaderna ska töjas ut mer, så risken för stora bristningar minimeras.

4. Efterbördsskede

Barnet är ute och antagligen har det fått komma upp till bröstet direkt. Oftast börjar barnet andas och skrika av sig själv, men ibland kan det behöva lite hjälp av personalen. Nu kontrollerar barnmorskan även att moderkakan kommer ut och att livmodern drar ihop sig. Om du behöver sys ger barnmorskan bedövning.

Att föda barn är inget du behöver lära dig. Kroppen vet precis vad den ska göra. Däremot kan olika faktorer hindra kroppen att jobba ostört. När förlossningen startar och det börjar göra ont reagerar ofta kroppen med stresspåslag. En reaktion som kallas ”fight or flight” kan uppstå. Det innebär att musklerna spänns, att andningen förändras, att den födande bara fokuserar på smärtan och att ta sig ur situationen. Reaktionen är inte farlig, men den kan göra förlossningen utdragen och påfrestande för både födande och barn.

Stresspåslaget under förlossningen orsakas av kämpahormonet adrenalin. Den reaktionen kan balanseras med hjälp av må bra-hormonet oxytocin. Det är lugnande, smärtstillande och hjälper dessutom livmodern att dra ihop sig effektivt. Genom att skapa förutsättningar för trygghet får vi kroppen att utsöndra oxytocin. Då blir det också lättare att hantera det som händer under förlossningen. Här kan du som är stödperson göra stor skillnad med din närhet, kanske lite massage eller något annat som den födande uppskattar.

Under förlossningens aktiva fas finns det en rytm i värkarna. En värk pågår i ungefär 60–90 sekunder och sedan kommer en paus som är minst lika lång. Det kan beskrivas som vågor, eller toppas och dalar, där botten varje dal är mitt i en värk. Försök hitta rytmen tillsammans, så ni kan jobba under värken och vila under pausen. Fokusera på nuet och ta en värk i taget. När värken är över kan ni sucka tillsammans för att lättare kunna slappna och ladda om.

Andning

Fokusera på att ha en mjuk och ljudlös andning genom värkarna. Om du andas forcerat blir det obalans i kroppen, vilket gör att det blir mindre syre till livmodern och barnet.

Hjälp till genom att lyssna på andningen. Om den hörs tydligt kan du påminna om att försöka andas mjukare.

Avspänning

Det är naturligt att vilja spänna sig och streta emot, men försök slappna av i hela kroppen genom värkarna. Fokusera på käke, axlar, rumpa och lår, för där sitter mycket av spänningarna när vi är stressade. Det är bara en muskel som behöver jobba under värkarna och det är livmodern.

Leta efter spänningar genom att titta och känna. Uppmuntra till avspänning med ord och beröring.

Röst

Använd ett mörkt och mjukt röstläge genom värkarna. Tänk dig att käken är tung och avslappnad. När förlossningen går in i ett mer intensivt skede är det ofta svårt att hålla andningen mjuk och ljudlös. Då kan det vara skönt att släppa fram ett ljud vid utandningen. Genom att fokusera på ett ljud kan det också bli lättare att hantera smärtan.

Lyssna på rösten och påminn om det mörka röstläget när det behövs. Var inte rädd för att låta själv. Det kan vara lättare för den som föder att använda rösten om någon annan i rummet också låter.

Tankar

Tro på dig själv och kom ihåg att kroppen är fantastisk, oavsett hur du föder. Tänk att en värk som tar slut aldrig kommer tillbaka och att förlossningsvärkar trots allt har pauser, till skillnad från tandvärk och andra sorters smärta. Du kan också tänka att det är jobbigt nu, men att du snart får träffa ditt lilla barn.

Peppa, påminn om positiva målbilder och hjälp till att vända negativa tankar. Om den som föder tappar tron på sig själv måste du stå stadigt och fortsätta peppa.

Om det finns saker som gör det svårt eller riskabelt att föda barn den naturliga vägen kan det vara aktuellt med kejsarsnitt. Annars brukar en vaginal förlossning alltid rekommenderas. Det finns nämligen funktioner som aktiveras hos både mamman och barnet på det sättet. Till exempel får mammans kropp signaler om att påbörja återhämtningen. Prata med din barnmorska om du känner dig orolig.

Efter förlossningen blöder det från såret i livmodern, där moderkakan satt fast. Det kallas avslag och brukar gå över inom 6–8 veckor. Under den perioden är infektionsrisken större än vanligt. Undvik därför bad, sex utan kondom och andra mensskydd än bindor. Det är också viktigt att öva upp muskulaturen i både magen och bäckenbotten för att slippa besvär framöver.

8–12 veckor efter förlossningen är det dags för eftervårdsbesök på barnmorskemottagningen. Då pratar ni om hur förlossningen var, hur du som fött barn mår och hur ni resonerar kring preventivmedel. Det går nämligen att bli gravid snabbt efter en förlossning, även om man ammar.

Lita på dig själv

Det kan bli kämpiga timmar på förlossningen. Men det kan också vara en riktigt mäktig upplevelse. Du kommer att klara av det. Och kort därpå kommer du åka hem med ditt nyfödda barn. 

Lita på personalen

På förlossningen är du i trygga händer, hos personer som hjälpt folk att föda barn förut. De har sett allt, de vet vad som händer i kroppen och hur du hanterar dina utmaningar på bästa sätt.