Våld i nära relationer

Våld kan se ut på många olika vis. Här exemplifieras och definieras olika typer av våld. Ofta överlappar dessa definitioner varandra och en våldsutsatt person är ofta utsatt för flera sorters våld.

Fysiskt våld

Våld är ett brett begrepp, men många människor kopplar det främst till fysiskt våld och oftast ett slag. Fysiskt våld kan vara många olika saker, som att sparka, knuffa, bita, bränna, nypa, riva, förgifta, dra i håret eller skaka någon. Det kan också vara knytnävsslag, slag med tillhyggen, knivstick, könsstympning, stryptag och kvävningsförsök. Fysiskt våld leder i sin allvarligaste form till döden.

Sexuellt våld

Sexuellt våld är ett väldigt brett begrepp; det innefattar många olika handlingar och det finns inte en enad definition av begreppet. Det kan till exempel vara kränkningar och övergrepp med sexuella förtecken, allt från att tafsa på någon till att tvinga någon att utföra eller bevittna olika typer av sexuella handlingar. Det kan också ske digitalt. Den grövsta och allvarligaste formen av sexuellt våld är våldtäkt.

Psykiskt våld

Psykiskt våld är den vanligaste formen av våld i nära relationer. I stort sett i alla parrelationer där våld utövas förekommer psykiskt våld, ofta i samspel med annat våld. Psykiskt våld är ofta systematiskt och utövas vid upprepade tillfällen. Det handlar om att markera gränser av olika slag, för att uppnå makt och kontroll över den som utsätts. Den utsatta bryts ofta ned av det psykiska våldet och kan känna sig maktlös eller värdelös.

Psykiskt våld kan vara:

• Muntliga kränkningar, nedvärderande omdömen och hån.
• Skambeläggande eller att skämma ut den utsatta inför andra.
• Trakasserier, hot (direkta och indirekta) eller stalking.
• Att den utsatta tvingas göra saker mot sin vilja. 
• Kontroll av vad den utsatta gör, vem den umgås med och var den är.
• Social isolering, att den utsatta hindras från kontakt med t.ex. vänner.
• Att våldsutövaren sårar eller skrämmer den utsatta genom att utöva fysiskt våld mot någon annan, t.ex. ett barn eller husdjur.
• Ekonomiskt våld, t.ex. att den utsatta inte får styra över sin egen ekonomi.
• Materiellt våld, t.ex. att våldsutövaren slår sönder saker för att skrämma eller såra den utsatta.
• Latent våld, ett underliggande hot om våld som gör att den utsatta skräms till att agera på ett visst sätt för att undvika våld eller för att skydda en närstående från våld. Det kan beskrivas som att våldet ”hänger i luften” och att den utsatta ständigt är på sin vakt.

Bevittna/uppleva våld

Att bevittna/uppleva våld i barndom kan ge svåra konsekvenser för den fysiska och psykiska hälsan i vuxenlivet. Att som barn växa upp med att bevittna/uppleva våld mot en omsorgsperson eller annan närstående är en allvarlig form av psykiskt våld mot barnet och kan ge reaktioner hos barnet på samma sätt som om barnet själv direkt utsätts för fysiskt våld. Att utöva våld i nära relationer som bevittnas av barnet är en brottslig handling, Barnfridsbrott, enligt Brottsbalken kapitel 4.

Våld via digitala medier

Våld via digitala medier har blivit allt vanligare i takt med det ökade användandet av datorer, surfplattor och mobiltelefoner. Det kan bestå i att utövaren skickar hotfulla mejl och sms eller ”dickpics”, sprider rykten via sociala medier, kapar en persons Facebook eller Instagram eller laddar ned positioneringstjänster på mobilen för att kontrollera var personen befinner sig.

Funktionshindersrelaterat våld

Funktionshindersrelaterat våld riktar sig direkt mot personens funktionsnedsättning. Det kan till exempel handla om att hindras från tillgång till hjälpmedel så som rullstol eller batterier till hörapparat. Det kan också vara att inte få tillgång till medicin eller till teckentolkning. Det funktionshindersrelaterade våldet kan vara mindre synligt för omgivningen än andra typer av våld och är därför viktigt att vara extra observant på.

Hedersrelaterat våld och förtryck

Hedersrelaterat våld och förtryck kännetecknas framför allt av att det sker kollektivt, det vill säga att en familj, släkt eller grupp ger våldsutövaren/våldsutövarna stöd. Det är ett brett begrepp för kollektiv kontroll, som kan ta sig uttryck i begränsningar av livsutrymme, hot, tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning och många fler sorters kontroll.

Begreppet "våld i nära relationer" återkommer i många texter på denna hemsida. Utifrån det uppkommer ibland frågan vad som räknas som "nära relationer".

Med "nära relationer" menas en närstående person. Det kan vara vilken person som helst som personen i fråga har en nära och förtroendefull relation till. Det kan till exempel handla om:

• en make/maka
• en sambo
• en flickvän / pojkvän / partner
• en förälder
• ett syskon
• ett barn
• andra släktingar

Det kan också vara någon helt annan, som är en närstående till personen i fråga. Det kan också gälla någon som personen inte längre har en nära och förtroendefull relation till, men som tidigare hade den rollen.

Det finns sårbarhetsfaktorer som ger ökad risk för våldsutsatthet. På en individnivå kan alla drabbas av våld i nära relationer. Våldet förekommer i alla religioner, samhällsklasser, etniciteter och åldersgrupper. Både kvinnor och män utsätts för våld och både kvinnor och män utövar våld. På gruppnivå är dock största delen av det våld som utövas i nära relationer riktat mot kvinnor och på gruppnivå är det män som utövar våldet. Att vara kvinna är därför en sårbarhetsfaktor som ger ökad risk att utsättas för våld.

Det finns även andra sårbarhetsfaktorer som gör att vissa personer löper större risk att utsättas för våld i nära relationer och som innebär att de riskerar att få ett bristande stöd av samhället vid våldsutsatthet. Dessa sårbarhetsfaktorer är kopplade till:

• olika diskrimineringsgrunder som kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnivå och ålder.
• livsomständigheter som till exempel missbruk, prostitution/människohandel eller att befinna sig i en asylprocess.

Flera sårbarhetsfaktorer kan samverka

Istället för att lyfta fram olika grupper som särskilt sårbara kan vi prata om att individer kan ha olika sårbarhetsfaktorer. En individ kan ha flera sårbarhetsfaktorer som samverkar med varandra och bidrar till en ökad risk för våldsutsatthet. Du kan till exempel vara kvinna, ha en funktionsnedsättning och leva i missbruk. Du kan också vara tonåring, identifiera dig som transperson och växa upp i en hederskontext. Ju fler sårbarhetsfaktorer du har, desto högre är risken att drabbas av våld i nära relationer.

Ju fler sårbarhetsfaktorer du har, desto högre är även risken att inte få tillräckligt med stöd och skydd på grund av samhällets okunskap och marginalisering. Exempelvis är det svårt att få plats på skyddat boende om du har ett aktivt missbruk. Det kan också vara svårt att hitta ett skyddat boende som är tillgänglighetsanpassat om du har en funktionsnedsättning.

Fokus behöver flyttas från sårbarhet hos gruppen/individen till samhällets ansvar att ge ett jämlikt stöd och skydd vid våldsutsatthet. Medarbetare inom tand-, hälso- och sjukvården behöver ha kännedom om att en individs sårbarhetsfaktorer kan samverka, för att kunna ge ett bra bemötande och erbjuda anpassade insatser. Samhället behöver också anpassa den vård och det skydd som ges utifrån de behov som den våldsutsatta har.

Personer som utövar våld i nära relationer kan vara precis vem som helst, det syns inte utanpå. Fördomar kan ofta vara ett hinder för att identifiera personer med vålds- och aggressionsproblem. Därför är det viktigt att ställa rutinmässiga frågor om våldsutövning.

Att utöva våld påverkar den våldsutövandes fysiska och psykiska mående, på kort och lång sikt. Våldsutövande personer kan söka för liknande symtom som våldsutsatta. Det kan till exempel vara ångest, depression, diffus smärtproblematik, mag- och tarmproblem, stress, hög alkoholkonsumtion och/eller tankar på suicid.

Den våldsutövande förstår ofta inte själv att dessa symtom har samband med våldsproblematiken. Det finns även ett starkt samband mellan att själv ha blivit utsatt för våld i sin barndom och att senare i livet antingen igen utsättas eller utsätta andra för våld i nära relationer.

Vikten av rutinmässiga frågor

Eftersom vi inte själva kan identifiera vem som är våldsutövande behöver vi ställa rutinmässiga frågor om både våldsutsatthet och våldsutövande. Våldsutövande personer berättar sällan på eget initiativ om sitt problem, på grund av skam och rädsla för negativa konsekvenser.

Anställda inom tand-, hälso- och sjukvård kan känna en oro inför att ställa frågor om våldsutövande på grund av en tro att personen kan bli aggressiv där och då. Men personer som utövar våld i nära relationer utövar sällan våld mot någon annan än partner eller barn, i det egna hemmet. Genom att ställa frågor möjliggörs svar och samtal om både utsatthet och utövande – både i barndom och i vuxenliv.

När frågor om våld ställs sår vi frön, oavsett vilket svar vi får. Även om patienten i det mötet inte berättar för tand-, hälso- eller sjukvården om sitt våldsproblem, är information om att hjälp finns att få viktig. Många kan själva söka hjälp vid ett senare tillfälle för att upphöra att utöva våld, utifrån den information som personalen hos tand-, hälso- och sjukvården har gett.

Erfarenhet av våld har stora konsekvenser på människors psykiska och fysiska hälsa och leder till en mängd negativa hälsoeffekter – såväl på kort som lång sikt.

Både människor som har utsatts för våld och människor som har utsatt någon för våld kan må mycket dåligt. De kan söka hjälp hos tand-, hälso- och sjukvården för en mängd olika symtom. Det är därför viktigt att vårdpersonal har kunskap om våld och olika symtom som kan vara orsakade av patienters erfarenhet av våld.

Vanliga symptom att söka vård för:

• Huvudvärk
• Sömnproblem
• Magont
• Mag- och tarmproblem
• Bröstsmärtor
• Annan smärta och värk i kroppen
• Ökad psykisk ohälsa
• Ångest
• Ökad nedstämdhet

Dessa symtom, som är vanliga konsekvenser av erfarenhet av våld, försöker en del patienter dämpa genom en ökad konsumtion av alkohol eller droger. Många lider så pass mycket av sina erfarenheter av våld att de har tankar på, eller gör, suicidförsök.

Det händer ofta att personer som utsatts för eller utövat våld söker hälso- och sjukvård för diffusa fysiska och psykiska symtom. Symptom som varken patient eller vårdpersonal sätter i samband med eventuell erfarenhet av våld. Om tand-, hälso- och sjukvården har kunskap om våld i nära relationer och ställer rutinmässiga frågor om våld möjliggörs ett adekvat och konsekvent bemötande. Det ökar också möjligheten att kunna erbjuda rätt skydd, stöd och behandling.