Att fråga om våld

Hos tand-, hälso- och sjukvården kan folk söka hjälp både om de utsatts för våld alternativt bevittnat/upplevt våld under sin barndom och om de själva utövat våld. De kan söka för symtom som huvudvärk, magont, psykisk ohälsa, mag- och tarmproblem, bröstsmärtor med mera. 

Om tand-, hälso- och sjukvården saknar kunskap om våld i nära relationer och inte rutinmässigt ställer frågor om våld riskerar vi att dessa patienter frekvent söker tand-, hälso- och sjukvård utan att de får ett adekvat bemötande, rätt stöd och behandling. Personer med erfarenhet av våld i nära relationer är inte alltid medvetna om att deras symtom på ohälsa har en koppling till våldsutsatthet eller våldsutövande. Därför måste de få frågor om våld och bli informerade om våldets konsekvenser för den psykiska och fysiska ohälsan.

Våld ökar risken för ohälsa på kort och lång sikt

Barn, unga och vuxna som utsatts för olika former av våld samt barn och unga som bevittnat/upplevt våld under sin barndom löper stor risk att utveckla psykisk och fysisk ohälsa, i anslutning till våldet och/eller senare i livet. I många fall har dessa personer kontakt med verksamheter inom tand-, hälso- och sjukvården. Barn och unga som bevittnat/upplevt våld under sin uppväxt löper även stor risk att själva utsättas för direkt våld.

Frågor om våld leder till rätt insatser

Hälsokonsekvenserna av våld både kan och ska förebyggas. Personer som utsatts för eller utövat våld söker ofta hälso- och sjukvård för diffusa fysiska och psykiska symtom. Genom att rutinmässigt fråga om våld har tand-, hälso- och sjukvården stora möjligheter att upptäcka våldsutsatta och våldsutövare i ett så tidigt skede som möjligt. När personer med erfarenhet av våld vågar berätta kan adekvata insatser erbjudas i form av skydd, stöd och behandling för våldsutsatta. De som berättar att de utsatt någon för våld kan också erbjudas olika insatser.

Regionfullmäktige fattade i april 2018 ett beslut om att all hälso- och sjukvårdspersonal i Västra Götaland ska gå en basutbildning om våld i nära relationer. Regionfullmäktige fattade samtidigt beslut om att den personal som gör hälso- och sjukvårdsbedömningar ska genomgå en metodutbildning om att rutinmässigt ställa frågor om våld till patienter. Uppdraget gavs av hälso- och sjukvårdsdirektören till VKV, Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer.

Erfarenhet av våld är vanligt hos patienter, så att ställa frågor om våld möjliggör i större utsträckning rätt diagnos, stöd och behandling. För att ställa frågor om våld till vuxna har vi på VKV tagit fram for­muläret Frågor om våld (FOV) som består av sju frågor. FOV finns översatt till tolv språk. Du hittar formulären under fliken Material. 

Inför frågor om våld

Före du ställer frågor om våld är det viktigt att rätt information förmedlas till patienterna. Informera i väntrummet om att ni rutinmäs­sigt frågar om våld, med hjälp av till exempel affischer och väntrums-TV. På så sätt förbereds patienterna på att ni i er verksamhet ställer frågor om våld till alla.

Affischer

Vi på VKV har tagit fram affischer för att informera patienten om att frågor om våld ställs inom er verksamhet. Dessa beställs via Marknadsplatsen om du är anställd inom VGR. Om du arbetar på en privat hälso- och sjukvårdsenhet och inte har tillgång till Marknadsplatsen kan du mejla oss för att få hjälp: regionhalsan.vkv.kommunikation@vgregion.se

Hjälpkort

Ha information om stöd och resurser för våld i nära relationer tillgängligt på olika platser inom verksamheten. Det synliggör att det finns hjälp att få för patienter med erfarenhet av våld. Det bör finnas mate­rial i väntrum, behandlingsrum och på toaletter (där patienten kan läsa och ta med sig materialet utan att någon ser).

VKV har tagit fram hjälpkort med kontaktuppgifter som ni kan beställa via Marknadsplatsen. Om du arbetar på en privat hälso- och sjukvårdsenhet och inte har tillgång till Marknadsplatsen kan du mejla oss för att få hjälp: regionhalsan.vkv.kommunikation@vgregion.se

Mer information om allt material VKV erbjuder finns under fliken Material.

Ramar för att ställa frågor om våld

Hur frågor om våld ställs är avgörande för om patienten berättar om erfarenhet av våld. Träffa alltid patienten enskilt när frågor om våld ställs. Om tolk behöver användas, använd en auk­toriserad telefontolk (gärna SRHR-utbildad, SRHR står för Sexuell Reproduktiv Hälsa och Rättigheter). Låt aldrig barn eller andra släktingar tolka vid besök.

Informera patienten om att våld är vanligt förekommande och påverkar den psykiska och fysiska hälsan både på kort och lång sikt, och att ni i er verksamhet därför ställer frågor om våld till alla. Berätta att formuläret Frågor om våld (FOV) är ett underlag för samtal, att det är frivilligt att fylla i samt att det inte sparas.

Viktigt att tänka på

Låt patienten besvara FOV i lugn och ro medan du är kvar i rummet, eller gå igenom och besvara frågorna tillsammans med patienten vid behov. FOV finns på enklare svenska och på tolv andra språk samt med bildstöd. Du hittar alla FOV:ar under fliken Material. 

Ta dig tid att gå igenom svaren och inled sedan ett samtal utifrån patientens svar i formuläret. Vilken typ av uppföljning som krävs beror på vad personen svarar, exempelvis ifall personen inte har någon egen erfarenhet av våld, har tidigare erfarenhet, har pågående erfarenhet av våld eller har utövat våld. Läs mer om uppföljning och handläggning i Handbok om våld i nära relationer (pdf) i slutet av kapitel 3.

Bemötandet är avgörande för patientens upplevelse och förmåga att berätta om eventuell erfarenhet av våld. Det är viktigt att du är trygg i dina kunskaper om våld när du ställer frågor och samtalar om våld. Det kan vara första gången patienten berättar för någon och det kan finnas en oro för hur du som tar emot svaren kommer reagera. Se till att ha tillgång till Hjälpkort dit du kan hänvisa patienten för stöd och behandling. Dessa hittar ni under fliken Material.

Efter frågor om våld

Orosanmälan

Om det är aktuellt ska du göra en orosanmälan till socialtjänsten. Om det framkommer våld och det finns barn under 18 år i familjen är du skyldig att anmäla. Vid tidigare våldsutsatthet kan orosanmälan beaktas uti­från nuvarande livssituation. Om du är osäker på om du ska göra en anmälan ska du konsultera socialtjänsten. Du kan läsa mer på fliken Att anmäla.

Polisanmälan

Vid misstanke om brott har du en möjlighet att göra en polisan­mälan. Om du är osäker så rådgör med dina kollegor eller chef eller konsultera polis eller åklagare avidentifierat. Du kan läsa mer på fliken Att anmäla.

Dokumentation

Dokumentera det som framkommit i journal. För mer information om dokumentation se Handbok om våld i nära relationer (pdf), särskilt kapitel 5, samt fliken Att dokumentera. 

Tand-, hälso- och sjukvården har både en möjlighet och ett ansvar att fånga upp barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa. För att samtala med barn om våld behöver du som vårdgivare vara en trygg vuxen som tydligt tar ansvar för samtalet. Det är också viktigt att ha respekt för den utsatthet som det kan innebära för barnet att berätta om våldet.

Att tidigt upptäcka barns utsatthet är väsentligt för att preventivt arbeta mot ohälsa och beteendeproblem bland de utsatta barnen. Kanske kopplar varken barnen själva eller deras föräldrar ihop symtomen de har med erfarenheter av våld. Barn och deras föräldrar kan behöva hjälp med att förstå kopplingen mellan till exempel magont, självmordstankar, ångest eller depression och det våld de utsatts för.

För att ha möjlighet till att upptäcka och ge stöd till barn som utsätts eller upplever våld är det en förutsättning att kunskap och rutiner finns hos de som möter barnen. Barn försöker hitta möjlighet och tillfälle att berätta om sin situation och när det sker så är det viktigt att lyssna, ställa öppna frågor och vara tillgänglig för barnet. Barn och unga berättar sällan spontant om sin utsatthet på grund av lojalitet till föräldrarna, skam- och skuldkänslor och/eller på grund av bristande förtroende för vuxna. Därför är det så viktigt att fråga rutinmässigt. Genom att fråga om våld visar vi att våld inte är acceptabelt och att hälso- och sjukvården är en plats där de kan få prata om det.

Anpassade frågeformulär

Det finns fler varianter av frågeformuläret Frågor om våld (FOV) som kan användas för barn och unga. 

• FOV för de yngsta barnen 4-12 år har en bildbok tagits fram som stöd för samtalet, inkl information till dig som ska fråga
• Information till dig som ska fråga barn 4-12 år med hjälp av formulär
• FOV barn 4-12 år, frågeformulär med illustrationer
• FOV barn 4-12 år, frågeformulär utan illustrationer
• "FOV unga" som är ett frågeformulär för att ställa frågor om våld till unga, i åldrarna 13-18 år
• "FOV bildsatt barn och unga" som är ett bildstöd som främst har målgruppen barn och unga som har en kognitiv funktionsnedsättning eller som inte kan det svenska språket så bra

Du hittar alla varianter av FOV under fliken Material. 

Inför frågor om våld

Före du ställer frågor om våld är det viktigt att rätt information förmedlas till patienterna. Informera i väntrummet om att ni rutinmäs­sigt frågar om våld, med hjälp av till exempel affischer och väntrums-TV. På så sätt förbereds patienterna på att ni i er verksamhet ställer frågor om våld till alla.

Affischer

Vi på VKV har tagit fram affischer för att informera patienten om att frågor om våld ställs inom er verksamhet. Dessa beställs via Marknadsplatsen om du är anställd inom VGR. Om du arbetar på en privat hälso- och sjukvårdsenhet och inte har tillgång till Marknadsplatsen kan du mejla oss för att få hjälp: regionhalsan.vkv.kommunikation@vgregion.se

Hjälpkort

Ha information om stöd och resurser för våld i nära relationer tillgängligt på olika platser inom verksamheten. Det synliggör att det finns hjälp att få för patienter med erfarenhet av våld. Det bör finnas mate­rial i väntrum, behandlingsrum och på toaletter (där patienten kan läsa och ta med sig materialet utan att någon ser).

VKV har tagit fram hjälpkort med kontaktuppgifter som ni kan beställa via Marknadsplatsen. Om du arbetar på en privat hälso- och sjukvårdsenhet och inte har tillgång till Marknadsplatsen kan du mejla oss för att få hjälp: regionhalsan.vkv.kommunikation@vgregion.se

Mer information om allt material VKV erbjuder finns under fliken Material.

I början av samtalet

Informera barn och eventuellt medföl­jande förälder/vårdnadshavare om att frågor om våld kommer att ställas. När barnet kommer tillsammans med förälder/vårdnadshavare kan du inleda besöket med alla i rummet. Sedan kan för­älder/vårdnadshavare lämna rummet för att istället slå sig ner i väntrummet eller annat behandlingsrum och fylla i FOV för vuxna. Barn och unga berättar oftast inte om egna erfarenheter av våld och utsatthet i familjen om förälder/vårdnadshavare är närvarande. Träffa därför alltid barnet enskilt när frågor om våld ställs. Det är viktigt att barnet får höra från förälder/vårdnadsha­vare att det är okej att träffa dig enskilt. Bemöt vid behov frågor och funderingar.

Berätta för barnet om din anmälningsplik­t. I mötet med barn och unga är ofta bemötandet avgörande för att kunna berätta om eventuell våldsut­satthet. En empatisk, aktivt lyssnande och inte dö­mande hållning är en förutsättning för att närma sig svåra frågor. Bekräfta och visa att du tror på barnets berättelse. Var noga med att använda formuleringar och FOV utifrån barnets ålder och mognad samt försäkra dig om att barnet har förstått frågan eller informationen. 

Efter frågor om våld

Ge en kort återkoppling till föräldrar/vårdnadshavare om samtalet med barnet. Här får du göra en bedömning om vad som är lämpligt att återge. Om det finns misstanke om brott mot barn och en för­älder/vårdnadshavare är misstänkt ska inte återkopp­ling ske till föräldrar. Du kan läsa mer om detta i Handbok om våld i nära relationer (pdf), i kapitel 5.

Anmäl vid behov

Gör en orosanmälan till socialtjänsten om det är aktuellt. Om det framkommer våld eller försummelse mot barn under 18 år är du skyldig att anmäla detta till socialtjänsten. Det räcker att en oro eller misstanke har väckts hos dig utifrån det bar­net har berättat. Även när någon under 18 år berättar om att ha ut­övat våld ska en anmälan göras. Om du är osäker, konsultera socialtjänsten.

Du kan läsa mer om anmälan till socialtjänsten och hitta blanketten för orosanmälan gällande barn och unga på fliken Att anmäla.

Vid misstanke om brott har du möjlighet att också göra en polisanmälan. Vid osäkerhet rådgör med dina kolle­gor, chef eller konsultera avidentifierat polis eller åklagare. För mer infor­mation, läs på fliken Att anmäla.

Dokumentation

Dokumentera det som framkommit i journal. För mer information om dokumentation se Handbok om våld i nära relationer (pdf), särskilt kapitel 5, samt fliken Att dokumentera.