Barn, unga och våld

Här beskriver vi vad våld mot barn kan och då menar vi alla barn upp till 18 år. 

Fysiskt våld

Fysiskt våld mot barn kan till exempel vara att barnet blir draget i håret eller örat eller på andra sätt blir slaget. Allvarliga former av fysiskt våld kan vara att barnet blir sparkat, bränt eller skållat, klämt över strupen eller halsen, slaget med tillhygge, hotat eller skadat av kniv eller skjutvapen.

Sexuella övergrepp

Sexuella övergrepp kan vara att någon exempelvis kysser, tar på barnets kropp eller utsätter barnet för andra sexuella handlingar. Det kan också vara att någon tar eller sprider avklädda bilder på barnet eller tvingar barnet att se på när någon annan visar upp sin kropp. Sexuella övergrepp mot barn kan också ske digitalt.

Psykiskt våld

Psykiskt våld mot barn innebär att utsätta barnet för hot, nedvärderande omdömen, förolämpningar, kontroll, ständigt kritisera eller avisa. Psykiskt våld inkluderar även exkludering, isolering och brist på möjligheter till fysiskt och psykisk utveckling.

Latent våld 

Latent våld är det underliggande hot om våld som gör att ett barn skräms till att agera på ett visst sätt för att undvika våld eller för att skydda en närstående från våld. I fall där barn vägrar umgänge med en förälder kan det handla om latent våld och därför bör varje sådant fall utredas noggrant. Latent våld är svårt att upptäcka och bevisa, eftersom det handlar om en känsla eller stämning i rummet, men det kan påverka barn mycket negativt. Latent våld är en variant av psykiskt våld.

Försummelse 

Försummelse är när ett barn återkommande inte får sina grundläggande behov tillgodosedda och på så sätt far illa. Vårdnadshavarna är kanske oförmögna att se och ta hand om barnet på grund av exempelvis egen våldsutsatthet, psykisk ohälsa, funktionsnedsättning eller missbruk.

Fysisk försummelse kan vara att inte få tillräckligt med mat, att inte få sin hygien skött eller att barnet utsätts för bristande tillsyn. Om den fysiska försummelsen är återkommande kan det innebära stora hälsorisker för barnet. 

Känslomässig försummelse är när barnet inte får sina känslomässiga signaler och behov lyssnade på och tillgodosedda. Vårdnadshavaren förmår inte vara en källa för trygghet och stöd, vilket kan leda till en otrygg anknytning som kan skada barnets förmåga att känna tillit och bygga relationer. Det kan också orsaka låg självkänsla och en känsla av att inte vara värd att bli älskad.

Bevittna/uppleva våld

Att bevittna/uppleva våld är att som barn växa upp med att bevittna/uppleva våld mot en omsorgsperson eller annan närstående är en allvarlig form av psykiskt våld mot barnet och kan ge reaktioner hos barnet på samma sätt som om barnet själv direkt utsätts för fysiskt våld. Att utöva våld i nära relationer som bevittnas av barnet är en brottslig handling, Barnfridsbrott, enligt Brottsbalken kapitel 4.

Hedersrelaterat våld och förtryck

Hedersrelaterat våld och förtryck (HRV) kan uttryckas i fysiskt, psykiskt, sexuellt våld eller via social kontroll. Kontrollen och det psykiska våldet kan också ske digitalt. Det som skiljer HRV från annat våld i nära relationer är att det ofta finns ett kollektiv bakom den/de som utövar våldet. Våldet sker för att uppehålla familjens/gruppens heder. HRV har sin grund i kön, makt, kontroll, sexualitet och kulturella föreställningar. 

Digitalt våld

Digitalt våld är det psykiska eller sexuella våld som sker via mobiltelefon, platta eller dator. Det kan handla om allt från kränkningar på sociala medier och kontrollerande sms till dickpics och grooming eller andra sexuella övergrepp. Grooming är när en vuxen person kontaktar barn på nätet och utger sig för att vara jämnårig för att skapa kontakt. Den vuxna ger komplimanger och det byggs upp en relation som oftast leder till att barnet luras att ställa upp på avklädda bilder. Dessa bilder används sedan för att kunna tvinga barnet att utföra allt grövre sexuella handlingar mot sig själv inför kameran. Barn och unga tänker oftast inte att det är våld de är utsatta för förrän det är för sent och det väcker mycket skam. Det är därför extra viktigt att ställa frågor om det som händer i deras digitala liv.

Riskfaktorer hos vårdnadshavare som ökar risken för att barn och unga far illa är omognad, våldsbenägenhet, svår uppväxt, missbruk, kriminalitet, stress, psykisk sjukdom, funktionsvariation, hedersnormer eller annan begränsning i förälderns kapacitet och personliga egenskaper.

Att som vårdnadshavare inte förstå barns utvecklingsfaser kan leda till bristande omsorgsförmåga. Vårdnadshavaren kanske exempelvis upplever en åldersadekvat känslomässig reaktion hos barnet som irriterande och besvärlig, vilket ökar risken för våld. Plötsliga negativa händelser kan också öka risken för att barn och unga far illa. Akut stress, familjeförändring, återfall i missbruk, plötslig försämring av sjukdom och ekonomisk stress är exempel på sådana negativa händelser.

Multiutsatta barn och unga är de som utsätts för flera olika former av våld parallellt. Forskning visar att de främsta riskfaktorerna för multiutsatthet hos barn och unga är relaterade till någon form av svårighet eller problembeteende hos de vuxna i familjen. Det innebär att verksamheter som kommer i kontakt med vuxna med ovanstående riskfaktorer behöver uppmärksamma föräldraskapet och den risk som finns för att barnen utsätts för våld. Detsamma gäller för verksamheter som kommer i kontakt med barn och unga som är anhöriga till någon av de ovan nämnda grupperna.

Här beskriver vi våldets hälsoeffekter på barn och menar då barn 0–12 år.

Förutom att barnets fysiska och psykiska hälsa kan skadas på både kort och lång sikt kan våld inom familjen under uppväxten även påverka barnets värderingar och syn på andra människor. Dessa barn får lära sig att hålla saker inom familjen och att våld är något som kan användas för att uppnå sina syften. Det kan påverka hur barnets förmåga att bygga relationer utvecklas och barnet kan också få svårt att lita på andra.

De flesta barn som växer upp i en våldsam hemmiljö utövar inte våld eller begår övergrepp som vuxna. Det finns dock de som i kombination med andra riskfaktorer blir våldsamma eller inte respekterar andras gränser. Det gäller speciellt om barnet aldrig fått möjlighet till skydd eller fått stöd i att berätta om sina upplevelser. Risken ökar också för att bli utsatt för våld som vuxen om du har vuxit upp med våld.

Barn kan uppvisa såväl fysiska som psykiska symtom, men symtomen kan yttra sig olika beroende på barnets ålder, personlighet, utvecklingsnivå, hur stor utsattheten är samt andra risk- och skyddsfaktorer kring barnet. Nedan beskrivs symtom på utsatthet för olika åldersgrupper. Fysiska skador som blåmärken eller röda märken efter fingrar är direkta tecken som kan förekomma hos barn i alla åldrar.

Spädbarn

Redan som nyfödd kan ett barn påverkas av våldsutsatthet. Förutom direkta fysiska skador kan våldet leda till stress som hämmar barnets utveckling och skadar nerv- och immunsystemet. Hos spädbarn kan därför tillväxthämning vara ett tecken på våldsutsatthet. Det kan handla om att den som ska ge barnet mat är utsatt för våld och därför inte kan vara tillgänglig för barnets signaler. Att ett spädbarn inte får mat när det är hungrigt kan göra att mat- och sovrutiner slutar fungera. Spädbarn som växer upp med våld löper också risk att bli negligerade i sitt kontaktsökande, vilket kan leda till att de blir passiva och slutar söka kontakt.

Antalet fall av spädbarn med livshotande skador till följd av Abusive Head Injury (AHI), tidigare benämnt som Shaken Baby Syndrome, beräknas i Sverige till 15 barn per år. Internationella studier visar att information via mödravårds- och barnavårdscentraler till blivande och nyblivna föräldrar, om riskerna med att skaka ett litet barn, motverkar Abusive Head Injury.

Förskolebarn

Förskolebarn som har utsatts för våld kan utveckla psykosomatiska symptom som ont i magen eller ont i huvudet. De kan också visa tecken på försenad språkutveckling och tillväxthämning. De mindre barnen återupprepar ofta traumatiska händelser i sina lekar. I förskoleåldern kan barnen även uppvisa ångest, oro, rädsla och ledsenhet samt ha mardrömmar.

Barn i skolåldern

Våldsutsatta barn i skolåldern känner ofta skuld för att de inte kunnat förhindra våldssituationer. De känner också ofta skam och försöker bevara våldet som en familjehemlighet. Både pojkar och flickor kan besväras av koncentrations- och minnessvårigheter, vilket påverkar skolarbetet. Liksom de yngre barnen kan barn i skolåldern uppvisa tecken på oro, ångest, rädsla och ledsenhet eller mardrömmar. De kan också få psykosomatiska symptom som huvudvärk och magont. Aggressivitet kan bli vanligare samt skolsvårigheter, rymningar hemifrån och självmordsförsök.

Konsekvenser för barn efter sexuella övergrepp

Barn som utsätts för sexuella övergrepp har liknande symptom som barn som utsätts för annat våld eller har upplevt våld i hemmet. Det finns dock symtom som vi bör vara uppmärksamma på, som särskiljer de barn som har utsatts för sexuella övergrepp. Det vanligaste är posttraumatiskt stressyndrom. Barn som varit utsatta för sexuella övergrepp kan i högre grad än andra barn uppvisa tvångsmässigt onanerande, högt sexualiserat intresse, sexuellt betonade teckningar, antydningar i ord och lek, rodnade könsorgan, sveda, flytningar, blödningar samt skador/smärtor i analregionen.

Bland barn i skolåldern är regressivt/omoget beteende vanligt framträdande liksom psykisk ohälsa, skolproblem och hyperaktivitet. Vad som kan tillkomma i symtom hos äldre barn är att de själva kan utsätta andra barn för sexuella övergrepp.

Här beskriver vi våldets hälsoeffekter på unga och menar då personer mellan 13 och 24 år.

Våldsutsatta unga kan drabbas av fysiska symtom som eksem, astma, magont, huvudvärk, sömnsvårigheter och långvariga psykiska problem som ångest, självdestruktivitet, ätstörningar, aggressivitet samt svårigheter i umgänget med andra.

Det är vanligt med skamkänslor och självanklagelser hos våldsutsatta unga. De kan utveckla en osäkerhet och bristande tillit till vuxenvärlden som i sin tur kan leda till rädsla, förvirring, depression samt djupgående negativ självkänsla. Inte sällan går unga som har vuxit upp med våld i hemmet själva in i våldsamma relationer, antingen som utsatt eller utövande.

I flertalet rapporter framgår att det finns vissa könsskillnader i hur unga reagerar på våld. Unga tjejer uppger att de mår sämre och lider mer av våldet än unga killar, särskilt av det psykiska våldet. Det kan bero på att unga tjejer oftare utsätts för våld av någon närstående, vilket kan göra övergreppet svårare att hantera och bearbeta. En ständig oro för våldsutsatthet kombinerad med faktisk utsatthet kan också vara en faktor som leder till stora påfrestningar för unga tjejer.

Konsekvenser hos unga efter sexuella övergrepp

Sexualiserat beteende är ett av de vanligaste följdsymptomen hos unga som utsatts för sexuella övergrepp. Andra utmärkande symtom hos unga är rymningar, självskadebeteende och suicidalitet. Exempel på självskadebeteende kan vara att skära sig, ätstörningar, missbruk eller sex som självskada. Hos tonårstjejer kan även tidig graviditet förekomma. Risken för sex som självskada är större efter sexuella övergrepp än efter andra trauman. En av de främsta anledningarna till att unga skadar sig genom sex är att reglera känslor eller att lindra ångest. De unga mår psykiskt dåligt och använder då sex som självskada för att kunna bemästra de outhärdliga känslorna. Å ena sidan kan de "försvinna" bort från känslorna, å andra sidan kan de känna sig närvarande och levande av den fysiska smärtan. Det finns också ett starkt samband mellan sexuella övergrepp och att i ett senare skede sälja sexuella tjänster.

Det finns en ökad risk att unga som blivit utsatta för sexuella övergrepp även själva blir förövare. Detta gäller i huvudsak killar, men även tjejer kan utsätta barn eller jämnåriga för sexuella övergrepp.