Att flytta till internat
Det läskigaste jag någonsin gjort var när jag skulle flytta in på internat som 16-åring. Jag skulle sova borta från min familj, ha mindre tid för mina vänner från min hemstad och lära känna nya människor. Men det var något av det bästa jag har gjort!
När antagningsbeskedet kom fick jag först panik över allt det där jag var rädd för, men sommaren gick och dagen kom då det var dags att åka till
Naturbruksskolan Sötåsen för första gången som elev. Hela bagaget var fyllt med inflyttningsgrejer till mitt nya rum på skolan, eftersom jag redan nu
skulle sova min första natt där.
När vi kom fram var det först upprop och att träffa klassen som gällde. Efteråt fick vi se våra rum på internatet och fick reda på om man skulle dela det med någon eller inte. Jag hade önskat att få ett eget rum och det fick jag! Klassen blev snabbt sammansvetsad och vi umgicks även efter skolan. Det är det som är så speciellt med internat – man umgås hela dagarna med personer som har samma intresse som en själv. Man får vänner för livet och man glömmer snart bort allt det där läskiga som snurrade runt i huvudet. Utöver nya vänner blir man även erfarenheter rikare, man växer som person och får lära sig att ta hand om sig själv även om man får mycket stöttning av fritidspersonal. De hjälper till med läxor, måltider och mycket annat. Jag brukar säga att det är en smygstart till att flytta hemifrån.
Valet att bo på internat är det bästa jag har gjort för att lära mig att sätta mig själv först, ta hand om mig själv och för alla fina vänskapsrelationer man fick. De är något alldeles extra.