Unghästar och företagsamhet

Lina ser liten ut bredvid den stora hästen då de kommer gåendes över gårdsplanen. Men det är ingen tvekan om vem det är som för. Med van hand lugnar hon djuret som trippar sideledes, lite tveksam till fotografens kamera. Vi besöker Lina på hennes arbetsplats, Hoppcentrum i Glommen utanför Falkenberg. Den friska vinden för med sig lukten av hav och tång, solen skiner och några leksugna hundar travar hoppfullt mot oss. 
Lina leder oss upp på en jordbank där hästen får spralla av sig lite innan hon visar oss hur hon, med hjälp av tydliga signaler, vill att hästen följer henne när hon leder den. Istället för att klappa på halsen smeker hon djuret över ögonen för att lugna den. Lina låter sedan unghästen skritta på en snäv volt runt henne. Hon håller en hand lätt mot bogen när hon börjar, för att hästen inte ska tränga mot henne. 
– Handen på bogen gör att jag känner eventuella spänningar i hästens kropp. Jag kan också ta tag i svansen för att hjälpa hästen att bli ”rund” och slappna av, berättar Lina.

Det handlar om kommunikation
Lina har ridit så länge hon kan minnas och efter studenten i Alingsås började hon rida andra personers hästar.

 – Jag red säkert fem extra hästar per dag och fick även tävla andras hästar, berättar hon.
Men det var aldrig tävlingarna som lockade Lina, utan kontakten mellan människa och häst.
– Det finns inget som går upp mot att se glädjen mellan djur och ägare när problemet i deras kommunikation blir löst, och de inser hur allt hänger ihop,  berättar Lina.
Lina valde att läsa till ridlärare på Biologiska Yrkeshögskolan i Skara (BYS) och då övriga klassen gjorde sin diplomering åkte Lina istället till Tyskland för att jobba som beridare hos den kände hoppryttaren- och tränaren Paul Schockemöhle. 
– Gav man mycket där fick man mycket tillbaka. Jag började i princip på noll men innan jag åkte hem red jag fem till sex tävlingshästar varje dag. Det var en lärorik tid, berättar hon.

”Besvärliga hästar”
När Lina kom hem från Tyskland jobbade hon på olika ridskolor i Västra Götalandsregionen, där hon fick rida in många unghästar. Något som hon tyckte var extra roligt.

– Jag har nog alltid gillat utmaningar, att kunna rida den där ”besvärliga hästen” som ingen annan har lyckats rida in, skrattar hon.
Lina bestämde sig för att utbilda sig vidare inom unghästutbildning och sökte både till Flyinge och BYS.
– Jag valde BYS för att jag tyckte att deras utbildning kändes modernare, man jobbade mer flexibelt och med fokus på hästen som individ. Dessutom var den helt fantastiske westerntränaren Per Larsson lärare där, vilket vägde tungt för mig. Han berättade mycket om biologi, etologi, beteendemönster och forskning – hur man kan tyda hästens signaler, berättar Lina. 

Driver eget
Sedan ett par år tillbaka driver Lina sitt eget företag Lina Kullander Equestrian. För tillfället köps hennes tjänster på heltid av irlandsbördige Eamon Hickey AB, en av Sveriges bästa unghästutbildare och problemlösare.

– Eamon är fantastiskt duktig och jag är så glad för att jag får jobba med det jag älskar – och det är toppen att få göra det på en sådan här typ av anläggning, säger Lina och slår ut med händerna för att uppmärksamma miljön vi sitter i. 
Stallet är vackert med rött tegel, hästarna är välborstade och glansiga. I boxarna ser vi allt från ponnyer till stora hopphästar. Det är inte bara ”problemhästar” som kommer till anläggningen för att bli tränade:
– Ofta handlar det om missförstånd, att man inte har förstått hästens signaler. Det gäller att inte ha några förutfattade meningar utan vara ödmjuk, säger Lina.  
Lina har just en väldigt ödmjuk framtoning, trots att hon faktiskt har hunnit med väldigt mycket sina 29 år till trots. Hon upplevs som en människa som har hittat rätt i livet, vilket bekräftas då Lina svarar på den sista frågan. Den som handlar om vad hon har för framtidsdrömmar:
– Jag kommer fortsätta arbeta med unghästar. Jag har svårt att se en framtid utan hästar i den, säger hon och ler.