Nya grödor kan bidra till mer lokalproducerad mat

Att testa och introducera nya grödor är inget nytt. Tvärtom har det varit en konstant process ända sedan vi började bruka jorden. Historiskt sett har man gjort det för att säkra tillgången på mat och undvika svält. Det perspektivet finns visserligen fortfarande kvar, men på senare år har miljömässiga, ekonomiska och sociala frågor varit det som drivit utvecklingen av vilka grödor som odlas. Ett sätt att möta det är att introducera grödor som inte tidigare odlats i området eller att använda befintliga grödor på nya sätt.

Nya livsmedelskedjor
I Sverige jobbar man både för att kunna odla nya grödor och hitta nya användsningsområden för de som redan odlas. Till exempel drivs projekt där man tittar på hur åkerbönor, som traditionellt sett främst används som djurfoder, kan användas även som livsmedel till människor. I ett av de pågående projekten testas olika sätt att skörda bönorna samt recept på nya maträtter av råvaran, med lovande resultat.

Projekten kring åkerbönor är ett sätt att hitta nya områden för grödor som redan odlas i Sverige. Det drivs också projekt för att prova vilka nya grödor vi skulle kunna odla och använda som livsmedel. På Naturbruksskolan Sötåsen i Töreboda testar man just nu att odla exempelvis senap, linser och quinoa för att undersöka hur det fungerar att odla i vårt klimat. När grödorna sedan skördats testas de i skolrestaurangens kök. På så sätt provar man hela kedjan från jord till bord.

Vägar runt utmaningarna
Att ta en ny gröda från jord till bord innebär oftast vissa utmaningar, även fast produkten kanske redan finns på marknaden men med utländskt ursprung. Det största hindret är ofta att det saknas maskiner och anläggningar för att kunna bearbeta andra grödor än de traditionella. Exempelvis är många anläggningar anpassade efter större kvantiteter medan en ny gröda ofta måste testas i mindre partier först.

För att titta på lösningar till utmaningarna har man inom projektet Reframe – towards a regional food frame undersökt möjligheten att sortera och packa mindre volymer av quinoa och senapsfrön. Gruppen har gjort flera studiebesök i Nederländerna för att inspireras av deras lösningar och även startat en undersökning av vilka tekniska lösningar som krävs för att hantera specialgrödor. Utredningen har visat flera möjliga lösningar. Dels skulle en möjlighet vara att genom samverkan med andra aktörer använda redan existerande anläggningar för att undvika att varje lantbrukare behöver äga sin egen utrustning. En annan möjlig lösning är att hitta aktörer som vill fokusera sin verksamhet kring att processa specialgrödor åt andra.

Artikeln är en sammanfattning av en rapport från EU-projektet Reframes ”Online resource center”. Läs hela rapporten och fler inlägg om hållbar livsmedelsproduktion här: Länk till rapporten i Reframe Online resource center.

Ursprungligen skriven av: Camilla Freitag, projektledare och verksamhetsutvecklare på Naturbruksförvaltningen.