Kulturförvaltningen

Inkludering och normer

Min mor är från Östergötland. Min far likaså. Mitt namn väcker inga särskilda frågor. Min hy är ljus. Ingen frågar varifrån jag kommer ifrån, kommer ifrån ”på riktigt”. Jag väcker ingen särskild uppmärksamhet. Jag blir inte stoppad. Jag passerar direkt. Jag möter inte bortvända ansikten. Jag möter inte frågande munnar. Jag möter inte människor som plötsligt höjer rösten och artikulerar. Jag är normen. Jag är inkluderad i det som kallas för svenskhet.  Rasism når inte mig. Jag står mitt i med grumlig blick och kan påstå att rasism inte finns.

Om vi tillhör det som är normen i samhället i stort, eller just vid det specifika tillfället kan vi ha svårt att förstå behov och upplevelser från den som inte upplever sig passa in i normen. Det brukar kallas att stå i ”normens öga” när vi inte märker var gränserna för en norm går. Lever jag heterosexuellt så kan jag ha svårt att se hur mycket i samhället som är anpassat efter en heterosexuell norm. Normerna är de osynliga regelsystemen. De där som inte formuleras eller verbaliseras men som alla bara ska förstå. Normer presenteras sällan och tas inte upp vid terminens start eller kick-off.

För att förstå ett ord som inkludering så måste vi förstå vad dess motsats, exkludering, betyder. Att exkluderas i sammanhang på grund av härkomst, utseende, tal eller namn är något som människor råkar ut för varje dag. För att förstå exkludering behöver vi förstå vem det är som har tolkningsföreträde och vem det är som bestämmer vad som är viktigt. Vem det är som skriver och sätter agendan. Vilka är ”vi” och vilka är ”dom”. Att vara inkluderad i ett ”vi” eller att stå utanför i ett ”dom”.

Människan är en social varelse och söker sig till olika grupper och grupptillhörigheter. Vi kategoriserar och rangordnar. Vi sorterar och värderar. För att kunna vara en kulturskola som är relevant i vår samtid och i framtiden är det essentiellt att reflektera kring begreppen inkludering och exkludering. Att se till sig själv och sina eventuella egna privilegier eftersom de påverkar sättet jag talar på och hur jag betraktar världen.

I kulturskolans verksamhet är varje möte med en elev viktigt. Det kan vara avgörande för om en elev känner lust och vill fortsätta eller inte. Det är vi som är förebilder och inspiration, det är vi som är ledare och som sätter tonen för klimatet i gruppen. Vi säger mycket av gammal vana, vi kallar varandra för olika saker och vi använder ofta ett språk som vi är bekväma med, men vi måste vara medvetna om att det ligger mycket makt i språket och att vi i språket har möjlighet att både inkludera och exkludera varandra. Som pedagoger har vi makt och inflytande att kunna påverka hur andra människor blir inkluderade eller inte. Vi har makt att förändra och förbättra känslan av att vara innanför.

Förslag!

  • Vi som pedagoger kan jobba med lagkänsla och uppmärksamma samarbeten och att alla är viktiga i en grupp. Du kan arbeta med att de äldre eleverna guidar de yngre och att alla övas på att ta ansvar för hela gruppens välbefinnande.
  • När du delar in elever i grupper, säkerställ att ingen känner sig exkluderad utifrån en könsnorm. Det är lätt att slentrianmässigt gruppera elever utifrån kön. Man kan i stället göra gruppindelningar till exempel utifrån färg på kläder, första bokstaven i ens namn eller liknande.
  • Ge frågor kring normer, jämställdhet och kön tid. Tankar behöver landa och låter jag dem få vara ifred en stund utan att avkräva mig själv eller andra ett direkt svar så kan det vara lättare att ta till sig.

Hur gör vi?

Fundera tillsammans...

  • Vad finns det för normer på vår arbetsplats? 
  • Var uppmärksam på vem du själv är. När tillhör du normen och är inkluderad i en grupp? När känner du dig utanför ett sammanhang? Reflektera över vad det är som avgör om du känner dig inkluderad eller inte.
  • Varför kan det vara svårt att inkludera alla i ett undervisningstillfälle? Berätta för en kollega om dina erfarenheter.

Tips!

Workshop

Workshop kring kapitlet Inkludering och normer.