Anna Lokrantz - argument för värnandet av vår gemensamma kulturmiljö

Anna Lokrantz har under 2024 haft ett av Västra Götalands nyinrättade residens för kulturmiljö. Hon inriktade sig under sitt residens på att genom intervjuer med fastighetsägare, mäklare och fastighetsekonomer försöka finna nya argument för värnandet av vår gemensamma kulturmiljö.

Uppgiften visade sig knepigare än förväntat när de flesta intervjupersonerna hävdade den rationella förvaltningen och ekonomiska frågor som viktigare än att bevara bebyggelsens kulturhistoriska värden. Patina är irrelevant och hållbara material och traditionella tekniker ses inte som rationella nog. Det innebär att en intervjuad fastighetsägare väljer att aldrig renovera utan alltid byta fönster och att mäklarens kunder inte bryr sig om hållbarhet, istället ska ytskikten vara fräscha.

Vid frågan om vad som styr utöver pengar lyfter fastighetsekonomen att det är fåfängan - att möjligheten att förvärva en fastighet som anses som vacker, påkostad eller eftertraktad och gör andra fastighetsägare avundsjuka är en drivkraft. Många fastighetsägare har något objekt där den rationella förvaltningen får stå tillbaka, underhållet får kosta och där det som vi kallar kulturhistoriskt värde och som andra kallar "en känsla" styr hur det förvaltas.

Vad innebär det för oss som arbetar med att ta tillvara kulturarvet? Vilka byggnader är så viktiga att den rationella förvaltningen kan förmås att stå tillbaka? Är det bara de mest påkostade villorna, slotten och stadshusen som bevaras eller kan fåfängan tilltalas även av enklare byggnader? Och är det verkligen rationellt att tänka byte av alla fönster och rivning av äldre inredningar? Eller är det bara kortsiktigt, ohållbart och dumsnålt? Ser vi någon ändring i synsättet i framtiden, blir det hållbara synsättet viktigare framöver?

Missa inte Annas föreläsning om vad hon kommit fram till under sitt residens: Residens Kulturmiljö 4/4 2025 - Slöjd & Byggnadsvård