Ulricehamns kommun
Ulricehamns kommun är en bygd rik på förhistoriska lämningar framförallt längs med det viktiga färdstråket längs Ätran, Ätrastigen. Filmerna om Änglagård har gett oss bilden av ett rikt och vackert odlingslandskap med slingrande grusvägar och välbevarade herrgårdsmiljöer. På den här sidan hittar du byggnadsinventeringar och kulturmiljöprogram som Kulturförvaltningen (tidigare Västarvet) producerat för kommunen sedan 1970-talet.
Ulricehamns kommun är beläget i södra delen av Västergötland. Landskapet karaktäriseras av starkt kuperade skogsområden som genomkorsas av Ätrans dalgång och sjösystemen kring Åsunden.
Kommunen har varit starkt frälsedominerat och här finns flera stora egendomar. I norra delen; Årås och Vinsarps säteri med stenhus och Lönnarps säteri mer känt som Änglagård. Här ligger också de medeltida kyrkorna; Knätte, Dalum och Södra Ving, den senare med en vacker sydportal av sandsten.
Södra delen av kommunen domineras av Åsundens sjösystem och runt sjön hittar vi flera välbevarade herrgårdsmiljöer. I romanserien ”gårdarna runt sjön” författad av Birgit Sparre beskrivs flera av gårdarna däribland Källebacka säteri.
Staden Ulricehamn växte fram ur en äldre handelsplats på vägen mellan danska Halland och Västergötland under senmedeltid. 1741 bytte staden namn från Bogesund till Ulricehamn för att hedra drottning Ulrika Eleonora.
Industrialiseringen i Ulricehamns stad blev aldrig omfattande, istället präglades staden av handel och småföretagande. Den höga luften kring Ulricehamn ansågs dock som hälsobefrämjande och sanatorier och kurhotell uppfördes i början av 1900-talet. Ulricehamns rykte som kurort spreds vida omkring och lockade till sig societet från hela landet.
Järnvägen och industrialiseringen i början av 1900-talet gav upphov till en lång rad av små tätorter längs Ätran i norra delen; Blidsberg, Timmele och Trädet. I södra delen växte, framförallt inom textilindustrin, orter som Gällstad och Vegby.
I kommunen bor idag cirka 25 000 invånare medan det i Ulricehamns stad bor cirka 9800.
Allmänt om byggnadsinventeringarna
Om äldre kulturmiljöunderlag
Synen på vilken typ av bebyggelse som anses vara kulturhistoriskt värdefull har breddats sedan 1970-talet. Det gör att kulturmiljöunderlag från 1970- och 80-talen generellt har ett mer begränsat urval än dagens. Till exempel finns den moderna bebyggelsen i allmänhet inte representerad i det äldre materialet.
Utöver detta kan sådant som tillmättes kulturhistoriskt värde i en tidigare bedömning ha förvanskats idag, framförallt på grund av ovarsamma renoveringar.
De äldre byggnadsinventeringarna har ändå ett fantastiskt dokumentationsvärde och ger en uppfattning om vilka slags kulturmiljöer och objekt som finns/funnits runtom i Västra Götaland.
Vadå socknar?
De flesta byggnadsinventeringar är uppdelade efter de gamla sockenindelningarna. En socken är en äldre benämning på en landsortsförsamling och består av flera intilliggande byar och tätorter kring en sockenkyrka. Inom kulturarvssektorn används sockenindelningarna flitigt och de historiska arkiven är ordnade på detta sätt.
Från och med den 1 januari 2016 används distrikt som geografisk indelning av kommunerna i Sverige, främst i folkbokföringen och fastighetsregistret. Dessa distrikt motsvarar till stor del de gamla socknarna.
Distrikten i Ulricehamns kommun
Mitt hus består av fjorton pixlar!...
Kontakta oss om du vill ha en högupplöst version av någon av rapporterna. De äldsta rapporterna saknar bilder på enskilda fastigheter, men originalfotografier från de äldre byggnadsinventeringarna finns i bildarkivet på Kulturlagret i Vänersborg.
Byggnadsinventeringar & kulturmiljöprogram
Här läggs byggnadsinventeringar och kulturmiljöprogram upp i den takt de blir publicerade på webben. De kan även begäras ut via kultur@vgregion.se.