Åmåls kommun

På den här sidan hittar du byggnadsinventeringar och kulturmiljöprogram som Kulturförvaltningen (tidigare Förvaltningen för kulturutveckling, tidigare Västarvet) producerat för kommunen sedan 1970-talet.

Riklig förekomst av fornlämningar, både från sten, brons och järnålder finns främst i den östra delen av kommunen. Men trakten präglas också av dess karaktär som gränsland.

Under medeltiden uppfördes bl a Edsleskogs gamla kyrka. Den bann dock ner 1902. År 2019 gjordes utgrävningar på platsen där kyrkan hade stått och man upptäckte då att kyrkan var byggd i tegel kring 1220, cirka 20–30 år innan man antagit att tegeltekniken börjat att användas i vårt land. En troligen sensationell historisk upptäckt.

Skogen och vattenkraften fick stor betydelse för bruksetableringen i kommunen, från 1600-talets järnbruk till 1880-talets papper- och trämassebruk. Forsbacka har anor från 1690-talet med både en äldre och yngre mangårdsbyggnad.

Åmåls stad grundades 1643 och blev en viktig handels- och sjöfartsstad. Mycket på grund av att den var omgiven av bruksorter och nära gränshandeln med Norge. Plantaget är Åmåls finrum och hjärta, och kring den lummiga stadsparken finns stadens äldsta bebyggelse samlad.  Platsen ger inblick i hur staden såg ut när den beboddes av brukspatroner, vågmästare och skeppsredare. 

Under 1870-talet anlades Bergslagsbanan, som förband Gävle och Bergslagens bruks- och skogsbygder med Göteborg. Järnvägen drogs genom Åmål och staden lyckades även få järnvägsstyrelsen att förlägga reparationsverkstad och lokstallar till Åmål vilket fick stor betydelse för utvecklingen och etableringen av flera industrier. Ett exempel är C W Thorstenssons mekaniska verkstad. Företaget startades av Carl William Thorstenson då han kom tillbaka från Amerika. Företaget tillverkade bl a ett egenhändigt konstruerat självrensande tröskverk. Byggnaden som är uppförd 1920 är skyddad som byggnadsminne.  

Idag bor cirka 12 000 personer i Åmåls kommun varav 9500 i staden Åmål.  Kommunen domineras i övrig av landsbygd med Tösse och Fengersfors som de största tätorterna med cirka 300 invånare vardera. Vid Fengersfors nedlagda pappersbruk har ett framträdande kulturcentrum och besöksmål utvecklats genom konstnärsgruppen Not Quite.     

Allmänt om byggnadsinventeringarna

Om äldre kulturmiljöunderlag

Synen på vilken typ av bebyggelse som anses vara kulturhistoriskt värdefull har breddats sedan 1970-talet. Det gör att kulturmiljöunderlag från 1970- och 80-talen generellt har ett mer begränsat urval än dagens. Till exempel finns den moderna bebyggelsen i allmänhet inte representerad i det äldre materialet.  

Utöver detta kan sådant som tillmättes kulturhistoriskt värde i en tidigare bedömning ha förvanskats idag, framförallt på grund av ovarsamma renoveringar. 

De äldre byggnadsinventeringarna har ändå ett fantastiskt dokumentationsvärde och ger en uppfattning om vilka slags kulturmiljöer och objekt som finns/funnits runtom i Västra Götaland. 

Vadå socknar? 

De flesta byggnadsinventeringar är uppdelade efter de gamla sockenindelningarna. En socken är en äldre benämning på en landsortsförsamling och består av flera intilliggande byar och tätorter kring en sockenkyrka. Inom kulturarvssektorn används sockenindelningarna flitigt och de historiska arkiven är ordnade på detta sätt. 

Från och med den 1 januari 2016 används distrikt som geografisk indelning av kommunerna i Sverige, främst i folkbokföringen och fastighetsregistret. Dessa distrikt motsvarar till stor del de gamla socknarna. 

Här kan du se en karta över Åmåls sex distrikt. 

Mitt hus består av fjorton pixlar!... 

Kontakta oss om du vill ha en högupplöst version av någon av rapporterna. De äldsta rapporterna saknar bilder på enskilda fastigheter, men originalfotografier från de äldre byggnadsinventeringarna finns i bildarkivet på Kulturlagret i Vänersborg.