Medeltida taklag i Göteborgs stifts kyrkor

Ibland har jag haft förmånen att befinna mig i rum där tiden tycks ha stått stilla under sekel, i andra fall har jag fått ta mig fram genom femtioåriga glasullsmattor i sönderfall, indränkta i träck från fåglar och möss samt installationsspill från elektriker. Upplevelsevärdena kan med andra ord variera, men som regel innehåller medeltidskyrkornas vindsutrymmen viktiga pusselbitar både till förståelsen av en byggnads tillkomst, förändring och brukande som till hantverks- och produktionsförhållanden under en för länge sedan svunnen tid.

Så skriver antikvarie Robin Gullbrandsson i förordet till rapporten om medeltida taklag i Göteborgs stifts kyrkor - en rapport som sätter fokus på ett område som trots att det ger så mycket kunskaper är sparsamt undersökt. 

Tre landskap - tre kulturområden

I förstudien har 32 medeltida kyrkor besökts i de tre landskap som ingår i Göteborgs stift. Urvalet ger en bild av frekvensen av bevarat medeltida material på kyrkvindarna och dettas egenskaper i stiftets olika delar.

I stiftets kyrkor möts tre »kulturområden«: det östnorska i Bohuslän, det dansk-skånska i Halland (särskilt södra delen) och det götaländska i Västergötland. Detta avspeglas i vad som finns bevarat av takkonstruktioner fram till och med 1500-talet.

Göteborgs stift skiljer sig mycket från grannstiften Skara och Lund, vilka sinsemellan också är mycket olikartade. Göteborgs stift är ett brytningsområde som delvis har sin förklaring i att dess tre delar ingått i var sitt kungarike under medeltiden.

Mest kvar från medeltidens senare del

Få konstruktioner från tidig medeltid (från år 1100 till 1250) finns bevarade i Göteborgs stift, jämfört med i grannstiftet Skara. När det gäller högmedeltiden (cirka 1250 till 1400) finns mer bevarat. Bevarade senmedeltida taklag (cirka 1400 till 1550) är vanligast i södra Halland. 

Utifrån studien kan man se en tydlig nordlig och sydlig del av stiftet med gränslinje genom Halland. Södra Halland utmärker sig genom sin omfattande om- och tillbyggnad samt valvslagning av kyrkorna under senmedeltid, varvid många taklag förnyas efter skånskt/danskt mönster, ofta med införande av långstol. I norra Halland, Bohuslän och Västergötland har kyrkorna inte varit utsatta för samma förändringar, troligen på grund av sämre ekonomiska resurser. Först under efterreformatorisk tid genomgick kyrkorna om och tillbyggnader som gjort att många medeltida taklag därmed har försvunnit. Endast rester kan då ibland berätta om hur de sett ut.

Viktiga som ett världsarv?

Konstruktionerna som finns bevarade är viktiga och väcker tankar om att bygga hållbart och med kvalitet. Och kanske borde vi värdera dem ännu högre, skriver Robin Gullbrandsson i förordet till rapporten:

 De tidigmedeltida taklag som bevarats i Sverige är till och med av en sådan dignitet att de borde betraktas som ett omistligt världsarv. Det ger nyttiga perspektiv på vår egen tids kortsiktiga byggande. Vad byggs idag med ambitionen eller möjligheten att kunna uppnå ens 100 år?