Kran 50 och de första elektriska hamnkranarna i Göteborg

Kran 50

Kran 50 är den sista representanten för de många styckegodskranar som har funnits utmed Göteborgs kajer och som under mer än hundra år var en del av Göteborgs identitet som sjöfartsstad. Kran 50 är tillverkad som styckegodskran för leverans av Götaverken 1917 till Göteborgs hamn. Kranen placerades redan från början på Gullbergskajen, även kallad Gasverkskajen, tillsammans med ett antal likadana kranar och var i drift där under närmare 60 år. Kranen är av typen portalkran och är idag den enda som finns kvar i en serie av tolv som levererades till Göteborgs hamn av Götaverken. Götaverken köpte ursprungligen tre kranar från Tyskland och tillverkade i egen verkstad under ett antal år nio till som i stort var identiska. Götaverken kom att tillverka ett stort antal styckegodskranar till hamnen men dessa fick i takt med teknikutveckling och krav på större lyftförmåga en någon annan utformning än kran 50. Dessa kranar fanns representerade på bland annat Masthuggskajen och Stigbergskajen. Ingen av dessa kranar finns kvar så kran 50 kom så sent som 2021 att bli den sista kranen av den äldre typen som återstår från den tidigare så omfattande hamnverksamheten i Göteborg.

På Gotenius varv på Ringön finns en styckegodskran kvar som används i deras verksamhet. Den är tillverkad av tyska Kampnagel 1958. Götaverken var inte den enda tillverkaren av hamnkranar utan det fanns en mängd andra tillverkare bland annat från Tyskland, Nederländerna, Finland och USA. I Göteborgs hamn fanns på tidigt 1950-tal som mest runt 220 hamn- och varvskranar av en mängd olika typer och tillverkningar.

Kranarna på Gullbergskajen användes för styckegodshantering och för bulkvaror som stenkol, sand, kalk mm. Stenkolet som lossades gick bland annat det närliggande gasverket. Mycket av godset som lossades och lastades kom med den smalspåriga Västergötland-Göteborgs Järnvägar, VGJ, som hade ett omfattade spårsystem på den östra delen av Gullbergskajen. År 1961 lades godstrafiken ned helt på smalspåret och med den en del av godshanteringen på kajen. Även trafiken på den normalspåriga delen på Gullbergskajen upphörde efter hand.

Efter detta klingade hamnverksamheten av mer och mer för att helt vara borta på mitten av 1970-talet till förmån för det som idag kallas för Drömmarnas kaj. Kvar på Gullbergskajen blev så småningom tre kranar som blev föremål för ett kommunalt parlamenterande under några år och som utmynnade i att tre kranar blev två, kran 50 och 89. Dessa fick så småningom göra en resa över älven till Sannegårdshamnen för att renoveras. Efter detta ställdes de upp i Lundbyhamnen. Till denna duo hörde även en godsvagn vars öde efter 2010 är okänt då den plötsligt försvann ur rullorna. Kran 89 fick efter en tids uppställning i Lundbyhamnen göra en sista resa över till Maritiman för att ställas upp där. Kvar i Lundbyhamnen blev kran 50. Kran 89:s öde beseglades 2021 då den monterades ned och skrotades trots att kranen var i betydligt bättre skick än kran 50. Kvar är således kran 50 i allmänt dåligt skick efter decennier av uteblivet underhåll. Det kulturhistoriska värdet är trots skicket synnerligen högt. Kranen har många viktiga värdebärare och en av de viktigaste är symbolvärdet som kranen representerar när det gäller Göteborgs framväxt som hamn-, varvs- och industristad. Nu är snart klockan slagen för den 105 år gamla kranen som kommer att monteras ned inom de närmaste åren och under några år läggas i förråd för att sedan förhoppningsvis renoveras och monteras upp på lämplig plats.

Vill du veta mer om kran 50 kan du ladda här ned en dokumentationsrapport som pdf.
Dokumentationsrapport Kran 50 nov-dec 2021

De första elektriska hamnkranarna i Göteborg

De första elektriskt drivna hamnkranarna ställdes upp i Hamburg år 1890 som en försöksanläggning och den första permanenta anläggningen togs i bruk 1894 i Rotterdam. Innan de elektriska kranar gjorde entré drevs kranarna företrädesvis med handkraft eller ånga.

De första elektriska kranarna började dyka upp i Sverige vid början av 1900-talet. I Teknisk Tidskrift från 1901 går att läsa följande om den första elektriska hamnkranen i Göteborg:

”Behofvet af ytterligare ett antal kranar har därför gjort sig allt mer gällande, och i sammanhang med anläggande af elektrisk centralstation för stadens nya elektriska spårvägar beslöt Göteborgs hamnstyrelse, med öppen blick för de fördelar elektrisk drifna kajkranar erbjuda, att genast anskaffa elektriska portalkranar, och i afvaktan på spårvägscentralens färdigbyggande taga erforderlig ström från Göteborgs Elektriska Aktiebolags centralstation å Otterhällan. Enär det visat sig önskvärdt att erhålla en kran med större lyftkraft, än de befintliga ega, beslöts till en början anskaffande af en elektrisk full-portalkran med 5 tons lyftkraft, och infordrades anbud å en sådan från ett antal tillverkare, hvarvid fördelaktigaste anbudet inlämnades af Göteborg Mek. Verkstad, hos vilken firma beställning ock omedelbart skedde.”

Den elektriska kranen skulle komplettera de redan fem befintliga ångkranarna som fanns i hamnen. Två av dessa ångkranar var levererade av Göteborgs Mekaniska Verkstad 1894. Troligen är det Masthuggskajen som byggdes mellan 1888 och 1902 och som tar oceangående fartyg, som får de första elektriska kranarna som komplement till de ångdrivna kranar.

Förnöjsamheten med den nya elektriska kranen var stor och som slutord i besiktningsprotokollet som är utfärdat av ”herrar lektorn m.m. Fr. Lamm, lektorn m.m. A.H. Lindfors och ingeniör John A. Nyberg” går att läsa följande:

”Kranen synes till alla delar vara utförd af godt material och vara väl arbetad samt utmärker sig vid riktig manövrering för en stötfri och lätt reglerbar gång.”

Utbyggnaden av staden hamnanläggning går efter detta i rask takt och redan 16 år efter att den första elektriska kranen har levererats tillverkas kran 50 som den andra generationens elektriska kranar för Göteborgs hamn.