Solliden – historien om ett torp

ett rödmålat torp

Solliden är en av de bäst bevarade torpmiljöerna vi har i vårt län. Det kom att bli Sveriges första byggnadsminnesförklarade torp år 1985.

Fira kulturarvsdagen på torpet Solliden den 8 september!

Torpet donerades 1981 till Älvsborgs länsmuseum, numera en del av Kulturförvaltningen. Vassända Naglums hembygdsförening sköter om det och fyller det med trevliga aktiviteter; som brödbak, våffelservering och hantverksdagar.

Solliden ligger intill den gamla landsvägen mellan Vänersborg och Uddevalla, väster om Vassända-Naglums kyrka. Torpet hörde från början till gården Stora Äspered och tillsammans med granntorpet Stenbacken låg det placerat på Äspereds utmarker – en typisk placering för 1800-talets torp då torparna oftast försågs med den mest svårodlade marken.

En rödfärgad pärla med sex åkrar

På Solliden finns ett timrat boningshus med rödfärgad panel. Till torpet hör även en källare och en ladugårdsbyggnad med bås för en ko, två lador, tröskloge samt avträde och snickarbod. Byggnaderna är förmodligen uppförda någon gång på 1830-talet.

Till torpet hörde 1902 ett mindre markområde på sammanlagt cirka 80 ar och 90 kvadratmeter, med sex små åkrar. Än idag syns spår efter torpets åkermarker i form av de långsmala tegar som uppstår när man plöjer jorden med häst och enskärig plog.

Tilda Andersson - snäll men originell

Det finns relativt mycket information bevarad om de människor som bott på Solliden. En minnesvärd person var Tilda Andersdotter från Flo, som flyttade dit 1887 som nygift sig med Johan Fredrik Larsson. Förutom att föda sju barn (varav fem överlevde) var det hon som styrde och ställde och såg till att det var ordning på torpet. 

Utöver att städa och arbeta gick hon gärna i kyrkan där hon sjöng högt och ljudligt och ofta lite i otakt med övriga församlingen. Tydligen var också kantorn ofta irriterad på Tildas sång. Hon hade också god hand med djuren och hönorna trivdes med att sitta på hennes axlar!

Tilda stannade på torpet fram till sin död 1945, och minnet av henne lever alltså vidare även idag.

Läs mer om Solliden och de som bott där i broschyren Historien om ett torp.