Ledande principer för hantering av svåra eller känsliga objekt i KU:s samlingar
Svåra eller känsliga objekt, berörs nästan alltid av en eller flera etiska dimensioner. Ett museum ska därför ha identifierat de objekt som ingår i kategorin och vara varsam i såväl hanteringen som användningen av dessa. Det innebär att svåra föremål inte utan omsvep exponeras, ställs ut eller lånas ut.
Svåra objekt omfattar:
- mänskliga kvarlevor eller objekt tillverkade utav dessa.
- religiösa eller ceremoniella objekt.
- objekt med en tydlig koppling till nu levande urfolk.
- avbildningar på personer i en utsatt situation, där avbildningen kan knytas till person, efterlevande, eller etnisk, religiös eller nationell grupp.
KU följer ICOM:s etiska riktlinjer och Riksantikvarieämbetets rekommendationer och standarder vid hantering av svåra objekt. Det innebär bland annat att vi eftersträvar en balans mellan objektens funktion som historiskt källmaterial och kunskapskälla, och ett tillgängliggörande. Vi arbetar utifrån intentionen att hantera objekten på ett respektfullt sätt, samtidigt som vi tar hänsyn till de intressen och trosföreställningar som kan finnas hos de samhällsgrupper där objekten har sitt ursprung. Objekt som inte ingår i någon av de ovanstående kategorierna, men ändock uppfattas som laddade eller känsliga genom ett påtalande av samhällsgrupper, utreds internt med utgångspunkt i ovanstående riktlinjer och rekommendationer. Individuell kritik eller åsikter bemöts med respekt, men utreds inte.
I vissa fall kan svåra objekt bli aktuella för återlämning och museet bör ha en plan för hur sådana frågor ska adresseras (se Återlämning).