Stockholmare hotar det västsvenska kulturarvet
Även om viljan är god kan det ändå bli fel. Hällristningarna i Bohuslän må vara huggna i sten, men det betyder inte att de kommer vara för evigt.
Det finns mycket som hotar de unika, tretusenåriga bilderna i Tanums världsarv: frostsprängning om vintern, växter vars rötter bryter sönder berget bilderna är huggna i, luftföroreningar och försurat regn som skyndar på den naturliga vittringen.
Tyvärr har även arkeologer och konservatorer, i försök att göra gott, dragit sitt strå till den här tråkiga stacken.
Till exempel kunde man i Göteborgstidningen 11 december 1938 läsa:
”Nyligen voro några museimän från Stockholm nere i Bohuslän och gjorde fotograferingar och avgjutningar av hällristningarna. Befolkningen stod en smula undrande för herrarnas underliga metoder, särskilt som de gjorde hällarna rena genom att låta bensin brinna på dem och en del av arbetena försiggingo på natten. Rengöringen med brinnande bensin skedde innan man gjorde avgjutningarna, vilka utfördes med gummimassa som sprutades över berget till några millimeters tjocklek”.
Bilden visar påsprutning av gummimassa för avgjutning av Litslebyhällen, troligen hösten 1938.
Foto: Claes Claesson, Bohusläns museums arkiv.
Källa: Gustafsson och Karlsson, 2004. Plats på scen