Blåval strandad på Bohuskusten

Djur och natur har spelat en stor roll på många olika sätt genom historien. Det är både berättelserna i våra samlingar och föremålen på våra museer bevis på. Och samtidigt som de flesta av oss älskar djur och natur präglas vi ständigt av oron för att förlora de här resurserna. Så var det förr och så är det nu. Vad händer om skörden slår fel, om kon sinar, om sillen tar slut? Vad händer om medeltemperaturen stiger med för många grader?

Unik blåval

På Vitlyckehällen i Tanums världsarv finns över 500 motiv knackade i den bohuslänska graniten. De mest dominerande motiven är skeppsristningar och människor. Men där finns också djur – närmare bestämt 28 stycken. Och ett av dem föreställer sannolikt en blåval.

Det nu sedan länge försvunna havet är ständigt närvarande på ristningarna i och med alla skepp, men havslevande djur är det mer ont om. Valen vid Vitlycke är ensam i sitt slag och är därför svår att tolka på samma sätt som man försöker förklara andra djur på hällarna.

Det finns många exempel, från många olika kulturer, på hur olika djur tillskrivs magiska och gudomliga egenskaper. Än idag har vi sådana ordspråk som ”listig som en räv” och ”stark som en oxe”. Kanske djurristningarna höggs in för att man ville framkalla och tillgodogöra sig dessa speciella egenskaper.

Illustrationer från bronsåldern

En annan tolkning är att djuren fungerar som illustrationer till bronsålderns berättelser. Man kan jämföra med alla djur som förekommer i den fornnordiska mytologin – där finns en ekorre som fungerar som budbärare, korpar som övervakar människor och gudar. Listan kan göras lång.

Eftersom valen på Vitlycke är unik kan det vara en minnesbild av ett speciellt tillfälle. Kanske strandade en val i viken nedanför hällen någon gång under bronsålder, en händelse så märklig att den förtjänade att huggas in i berget och på så sätt finnas kvar i minnet fram till idag.

Och vem vet, kanske är det en avlägsen släkting till Malmska valen på Göteborgs naturhistoriska museum?