Julbocken – djävulsfigur och fruktbarhetssymbol
Julbockens plats nuförtiden är som halmprydnad i de svenska hemmen med sina bekanta, röda band. Men historien bakom en av våra käraste julsymboler sträcker sig långt tillbaka och är mörkare och vildare än vad man kanske tror.
Bocken som symbol i Skandinavien kommer från asaguden Tor vars vagn drogs av bockar. Den har i alla tider varit en symbol för kraft och fruktsamhet
Den förkristna julen firades kring vintersolståndet, när midvinternatten var som mörkast. Syftet med många riter var att från den nybärgade skörden rädda över växtkraft till nästa årsgröda. ”Skördebocken” var en symbol för fruktbarhet och brukade tillverkas av den sista kärven halm från det gångna året med önskan om god bärgning kommande år.
Djävulsliknande gestalt
Men det finns en annan, mörkare förlaga till den svenska julbocken. Med sina bockhorn och bockfötter blev han en djävulsgestalt som följde med Sankt Nikolaus, medeltidens mäktigaste helgon (som anses vara en av jultomtens föregångare), i de katolska länderna. Redan på 1000-talet hade man upptåg där Nikolaus mirakler dramatiserades. Bockgestalten symboliserande att Nikolaus hade makt att hålla djävulen i schack.
I några länder i mellersta Europa kallas denna bockgestalt Krampus. I Österrike marscherar människor varje år utklädda till djävulsliknande demoner med bockhorn genom städerna.
Den 6:e december kommer Sankt Nikolaus med godis och leksaker till barn i de katolska länderna. Den djävulsliknande bockgestalten sägs då straffa de olydiga barnen med smisk.
Den svenska julbocken mer skogsväsen än djävulsfigur
Första gången julbocken nämns i litteraturen är i början av 1700-talet när ungdomar sprang runt mellan gårdarna och tiggde mat och sprit. Bland stjärngossar, vise män, Josefgestalter och andra figurer var julbocken med, klädd i päls och bockhorn. Här var hans uppdrag att retas och få folk att skratta.
Den svenska julbocken verkar ha varit mer av ett skogsväsen än en djävulsfigur. Om jularna kom han närmare för att på själva julaftonen osynlig befinna sig inuti husen. Det gällde att vara på god fot med julbocken för att få ett lyckosamt nästa år. Ibland ställde man julbocken under bordet och serverade den mat från julbordet.
Bocken hade också en uppfostrande funktion. Föräldrarna kunde hota barnen med att julbocken skulle stånga dem om de inte skött sig ordentligt.
En populär bocklek var att ställa in julbocken i smyg hos grannarna. Då gällde det för den som fått bocken att osedd lämna tillbaka den.
När det blev vanligt med julklappar, under 1700-talet och en bit in på 1800-talet, blev det julbockens lott att överlämna klapparna. ”Finns det några snälla barn” säger vi ju än idag. I slutet av 1800-talet tog tomten över julklappsutdelningen.
Källor:
Schager, Karin. 1989. Julbocken i folktro och jultradition, Rabén & Sjögren
Lagercrantz, Caroline. 2017. Julbocken – i maskopi med mörka makter. Populär historia. 26 januari
Strömberg, Håkan. 2013. Så blev bocken jultomte. Populär historia. 18 november
Esplund-Lynn, Marie. 2016. Örebro stadsarkiv