Den magiska julgröten
Julgrötens traditioner går att spåra tillbaka till förkristen tid. Den spelade en stor roll vid julfirandet förr. Gårdstomten skulle ha en rejäl portion med en smörklick som lön. Från 1800-talets slut kunde man också få reda på vem som skulle bli gift genom att stoppa en mandel i gröten.
I äldre tider lagade man gröt på det korn, gryn eller mjöl man hade hemma. Mjölken som användes för att koka gröten gjorde den extra god och fin. I slutet av 1800-talet började de som hade råd att använda risgryn till julgröten. Man tillsatte grädde, ägg och smör. Senare kom även kanelen och grötkryddan in i bilden.
Enligt folktron hade julgröten magiska kopplingar. Den fick till exempel inte ta slut på julafton, det innebar otur. Man ställde ut julgröt till tomtegubben för att hålla sig på god fot med honom. Gröten skulle innehålla en smörklick för att tomten skulle bli nöjd. Det finns historier som berättar att tomten blivit så arg när han inte hittade smör i gröten, att han slog ihjäl en av gårdens kor. Men smörklicken hade hamnat i botten av tallriken, och när tomten upptäckte det tog han med sig den döda kon till gården nästgårds, och bytte djurkroppen mot en levande ko.
Vem blir gift nästa år?
I slutet av 1800-talet föddes traditionen med mandeln i gröten. Mandeln skulle skalas, så att den inte syntes. Den som fick mandeln skulle bli gift nästa år. Man började senare att röra ner även en bittermandel och hittade man den blev det inget giftermål alls. Den så kallade ”mandelgåvan” riktade sig främst till de ogifta kvinnorna i huset.
Under slutet av 1800-talet och in på 1920- och 30-talet kom grötdockan att ersätta mandeln i perioder. Den lilla porslinsdockan symboliserade precis som mandeln tur, och upphittaren skulle bli gift året därpå.
En lång tradition av rimmande
Julklappsrimmet uppkom på 1700-talet, när man skojade med varandra, gårdar emellan. En lek gick ut på att man skulle smyga sig fram till granngården utan att bli upptäckt, banka på dörren, öppna den och slänga in ett vedträ, en ”klapp”. På vedträet fäste man en lapp med ett rim och en hånfull dikt om de som bodde på gården.
Själva grötrimmet har förkommit sedan 1700-talet men började förknippas med julen på 1800-talet då borgarklassen införde det i sina traditioner. Rimmen blev då snällare, från att tidigare ha varit mer socialkritiska eller med en erotisk undertext.
Källor
Kättström Höök, Lena. 2009. God jul! Från midvinterblot till Kalle Anka. Nordiska Museets Förlag.
Hansell, Sigurd. 1977. Gröt från A till Ö. LT förlag.